Skidsäsongen börjar kännas avlägsen och vårens grönska fyller själ och sinne. Löpningens enkelhet, mätbarhet och vårromantik lockar oss. Vi har läst om Arvids sub 16 på femman mål, Robban drömmer om Landsjön Runt och Palle ska enligt rykten börjat patrullera stigarna kring Vistakulle. Det är vår helt enkelt.

Som jing och jang vill man ha motsatserna. Avancerade klistervallningar och strukturval byts mot några par löpskor som är ganska lätta att fatta beslut kring vilka som ska användas. Löpning är enkelheten. Motståndaren är oftast klockan. Taktiken är oftast enkel, spring med så hög och jämn hastighet som möjligt.

Ge mig ett par skor, en vårtorr stig och jag springer.

 

I sommar ska jag springa min första halvmara. En legendarisk distans. Löparlegenden har 1.10. Dit vågar jag inte sikta. I helgen testade jag att trycka på lite i 21.1 km. I is och snö sprang jag med hög höft. Känslan efter avslutat pass vara att stelheten skulle komma lika säkert som att solen gick upp i morgonen. Men icke. Ett gott tecken.

 

Kommer formen hålla i sig? Kommer benen hålla? Kommer kilometertiderna hållas jämna? Om tre månader får vi se!