Nu snart idag är det skidfest på berget.

Loppet som förr hette Holavedsloppet går numera under namnet Huskvarna ski marathon.

Det har paketerats om och fått ett engelskt klingande namn.

Det som inte utvecklas har tendensen att försvinna, nog är det så.

Allt paketeras för försäljning.

Vi är alla horor på en och samma smala gata.

Det är en mördande konkurans.

 

 

Men inte mycket säger så mycket om något som dess namn.

Platsen och historien är sammankopplat med namnet.  

Jag tycker man tog ett felsteg när man bytte bort Holaveden emot något så förklarande och tydliggörande som det nya namnet står för.

Det är ett skidlopp över maraton distansen 42km och det hålls i Huskvarna.

Det är inget unikt och spännande över det.

 

Definitivt är det inte bildande eller väcker någon form av nyfikenhet.

Mycket av folks minnen väcks igenom reflektionerna till namnet.

Inte var det Huskvarna ski marathon som jag bevittnade som ungdom när jag såg två blå & gulklädda åkare åka varv på varv med klisterskidor i en fart som för mig då tycktes vara helt ouppnårlig.

Det var Holavedsloppet.

Ett lopp i holavedens skogar som bär på en lång och anrik historia.

 

 

Förra året med två Holavedsbloggare på pallen.

När man paketerar något för försäljning så är det till fördel om man sticker ut ifrån mängden.  

Allting har något som gör det unikt.

Holavedsloppet har historien och naturen som utgör scen för det magnifika skådespel som ett långlopp på skidor utgör.

Rallarloppet är ett exempel på ett bra namn för just det loppet.

Det bär sin historia till den natur där det utspelar sig.

Man ska inte underskatta det kulturella värdet.

Det är lätt att gå bort sig bland idiotiska trender som tar sitt avstamp i centraliseringstrender.

Allt behöver inte smälta samman till en grå massa bestående av egentligen ingenting.

Allt äger rätten och kanske också skyldigheten att vara unikt.

Jag tycker man ska tänka över namnet och passa på att ta häng på bygdens vassaste bloggkollektiv.

Det är mycket troligt att en Holavedsbloggare åter står som segrare i Huskvarna Ski Marathon om ett par timmar.

En gisebro har nämligen visat en oerhörd form under veckan.  

 

Tjena tjena, här kommer en liten mitt-i-veckan update från örn-nästet. Inte det nazistiska tillhållet i de tyska bergskedjorna utan vårat lilla krypin här i Huskvarna. Dit Palle och Oskar kommer efter sina långpass och äter hamburgare eftersom de inte klarar sig en meter till utan mat. Denna veckan har varit relativt lugn ur ett träningsperspektiv. 30 min högintensiv hockey-bockey i måndags där vi ganska enkelt gick segrande ur striden mot Skjuter Snett BK. Jag ser det som 30 minuters intervallträning och försöker åka så mycket som möjligt, så hårt som möjligt och så fort som möjligt. Alltså är mitt huvudfokus på att bli  jättetrött, annars kan det kvitta. Ibland kan det resultera i att en boll trillar in i mål, så som förra matchen då jag lyckades med den bedriften hela 3 gånger. På det sociala nätvärket ”instagram” (där folk lägger ut bilder på vad man äter till frukost, middag och kvällsmat) har jag sett att även Jörgen Brink spelar hockey-bockey. Kanske är det nyckeln till ett lyckat Vasalopp? När denna nyheten kommit ut bland långloppseliten kommer alla att spela hockey-bockey till nästa säsong. 

 

Igår blev det en timmes hård löpning med Jonas Linderholms ryggtavla långt, långt framför mig. Hängde på några vändor i den intervallstege vi sprang men efter ett tag höjde han tempot och seglade förbi väldigt enkelt. Jag blev trött, mest i rumpan. Men det kanske är ett gott tecken efter att jag förra veckan var hos en massör som sade ¨din Gluteus gör inte sitt jobb när du springer och därför får du ont i baksida lår¨. Vem vet, den kanske har blivit lite arbetsvillig och börjat dra sitt strå till stacken nu när säsongspremiären närmar sig.

 

Snart dags att börja planera in några lopp att sikta mot. Landsjön runt, varvet i gbg samt Eksjö stadslopp är givna. Vad finns det mer? Söker framförallt en fin och snabb halvmara i mitten av sommarn (typ) där man kan springa fort fort fort… 

 

Här kommer en video som jag glömt att visa er. Den är från Ulricehamnsloppet. 

Söndagen den 8/2 2015. 

 

Blev ingen start i Lövhultsloppet. Får gratulera bloggrannen och livsvännen Oskar till en välförtjänt seger. Ibland gör man bäst i att avstå. Det gick bra förra helgen och jag ville gärna åka, kämpa och enbart ösa på utan premiärnerver och formtvivel utan bara hänge mig åt strävan framåt.

 

Det blev fredag och fyraåringen var inte riktigt kurant och under lördagen kände jag att det inte sprudlade av energi inombords. Min nya idrottsliga taktik är att vila mera. Det kan tyckas konstigt för en person som bara tränar tre gånger i veckan. Men att göra annat är inte att vila om annat tar kraft och energi. Min förra strategi var att 1,5 vecka innan prioriterat lopp träna rejäla pass och kanske om tid finns ett extra pass för att sista halva veckan innan vila och ordna med förberedelser. Taktiken i sig är kanske inte dålig men den fungerar inte alls något vidare för mig just nu. Dom hårda passen bryter min balanserade vardag. Sjuk och missat vasalopp 2013, sjuk inför vasaloppet 2014 och sjuk och missat lidingölopp 2014. Ska man träna riktigt hårda pass måste man se till att tid för återhämtning finns. Nu kör jag samma träningsmängd året runt men har kvar dom sista vilodagarna inför loppen. 

 

I stället för Lövhult åkte jag till berget. Det är verkligen ett magiskt vinterlandskap ute nu. Balsam för själen. En lättare tur på skidor är bra vila. Körde ett par varv på tian. Med varmt vatten i vätskebältet stannade jag och drack vid pulkabacken varje varvning. Det var som att vara mitt i Cornelis Vreeswijks sång Turistens klagan. Vi har det bra. Vi är långt ifrån hunger, religion och blodbad. IS brände en man levande i bur. Här utgör en välfylld pulkabacke i februarisol en vacker estetik. Man bör njuta medans man kan. 

 

Februari är inte en så dum månad, november svår att försköna, december egentligen en pärs. Januari är dövstum och stiltje. Men februari är ljusets makliga återkomst, dom första små signalerna om vår. Kände känslan av uteservering. Varm sol, kall luft och kall bärs. Snö kvar i skuggpartier. Sandningsgruset fortfarande osopat.

 

Flickvännen är tillbaka efter en kittlande känsla i halsen. Jag tror mig inte kunna skydda mig men jag kan sakna, längta och skicka sms. Nu är hon tillbaka och mitt kök ser ut som ett slakteri. Det klipps kycklinghjärtan. Ska rostas i ungnen och bli godis till hunden. Jaktpudeln. Själv har jag fört in en fåtölj i köket och gjort slag i en bok som legat oläst förlänge. 

 

Solen tar sitt varv och det är åter måndag imorgon.