Vi breddar våran dominans. Utöver skidor, löpning och skierg som vi vanligtvis skriver om veckovis börjar det nu smyga sig in nya idrotter på bloggen. Segling så sent som i förrgår och nu även hockey-bockey. En klockren 5-1 seger i seriepremiären i kinnarps b-hall. Undertecknad stod för ett solomål som sent kommer att glömmas. Det var maxpuls i varje byte, och utan att tänka på det var ett 30 minuters intervallpass avklarat. 

Förra säsongen kammade jag hem, i mina ögon, den finaste utmärkelsen. 

Darryl Sutter Trophy

 

Darryl Sutter gjorde sig känd för att alltid ge 100 procent och aldrig ge upp.

Darryl Sutter Trophy tilldelas den spelare som har varitårets slitvarg på planen.

 

Vinnare: Arvid Öhrn

 

Motivering: Han kom in i Vipers utan erfarenhet, menvisade sig vara ett yrväder på isen med en outtrötterlig fysik.

 

 

Jag hade tänkt undvika rullskidor för att slippa alla dom negativa sidorna med rullskidor så här års.

Kallt fuktigt väder bristande stavfäste trafik och reflexväst.

Likt Dostojevskij skulle jag förpassa mig själv till källarhålet och lida mina umbäranden helt allena.

Men det är som om människor ifrån varandra tillslut börjar längta efter varandra.

Att träna för mycket ensam är ett säkert sätt att bli dum i huvudet då tänkandet blir till en enda lång monolog. Tillslut får man sin bristande verklighetsbild som sin egen samhällssyn.

Det är det farliga med isolationen.

När jag tittade på telefonen och någon frågade om jag ändå inte var sugen så bestämde jag mig för att ändå utsätta mig för förnedringen. Igen.

 

 

 

Det var Torsdag.

Det var Intervaller efter mörkrets inbrott.

Vi samlade ihop oss snett ovanför den kommande största kulturella skandalen i Huskvarnas moderna historia.

Vi var tre stycken Stanislav Rezacs lillebror, jag och Emil Ekman.

Intervallerna skulle ta oss upp utmed GC vägen till Kaxholmen och erbjuda oss långa intervaller i motlut med avslut uppför Tunnlandsvägen.

Gatlyktornas sken pendlade mellan ljus och mörker som mellan hopp och förtvivlan.

Ekmans långa kraftfulla svepningar med stavarna förskött han längre och längre ifrån mig medans jag förbrillt kämpade på i motvinden. 

Min korthuggande stakteknik som mest ser ut som jag vore på väg att döda min största fiende med en isdubb hjälpte inte. 

I November måste jag bli starkare i bål och överkropp.

En helgs tränande som en Elitidrottare satte sina spår.

En inflamation i ryggen. Smärtsamt.

 

 

Idrott är ett härligt påfund. Oftast håller vi på med konditionsidrott med snoret hängande under näsan. Men känslan att låta vinden få dig att färdas över öppna vatten är en härlig upplevelse. Tidigare har jag seglat Optimistjolle och sedan E-jolle i ungdomen innan skidåkning och andra konditionsidrotter tog över. Begäret att få känna fartkänslan en decimeter över vattenytan blev i somras för stort.

Efter lite efterforskning så föll valet på en Snipe-jolle. Snipejollen designades 1931 av Bill Crosby och är fortfarande en populär klass runt om världen. Jag ville ha en snabb båt som inte var för svår att segla. Snipejollen kan plana och kräver ingen trapets för att seglas och kan seglas själv i lugnare vind.

Sagt och gjort eftersöktes Blocket för begagnade jollar och snart hade en gammal jolle spårats upp och nu är renoveringen i full gång. Till sommaren hoppas jag kunna bränna runt lite på Vättern eller Landsjön. Det kanske kommer lite mer information om hur renoveringen går här på bloggen när fantasin saknas för att komponera hormonstinna konditionsidrottsinlägg.

På tal om det. En stor förebild förlorade kampen mot cancern. Om man ändå kunde få en bråkdel av hans pannben… Även om denna bloggen egentligen inriktar sig på snorkonditionsidrott måste vi hedra Ingesson och tänka på att det finns värre saker i livet än att vara morgontrött. 

 

Jag behövde något med grepp i inför den sladdriga mörka hösten.

Något som skulle ta mig uppför strutsabackens våldsamma stigning och genom gatlyktslöpningen under det första ymniga snöfallet i november. Snabbt och resolut köpte jag ett par som av en händelse dessutom befann sig på reahyllan. När tillbud ges gäller det att smälla på som farfar skulle sagt. Kort väg till beslut leder ibland till dåliga. Och det visade sig att just denna modell är mindre än andra modeller av samma storlek. Storleken är tydligen något man kan variera längden på lite hur man vill. Dumma och snabba beslut kan man leva med. Värken i höger stortå kan man inte springa med. Lärlingspengar och dags att göra om och göra rätt. Den grundläggande förundersökningen ledde fram till en modell av för mig ett känt märke. Jag visste att jag behövde gå upp en storlek för att fransmän aldrig kan ge med sig att göra som de flesta andra. Som hedenhös människa körde jag den gamla stilen och besökte stadens sportbutiker. Ingen av de fyra första butikerna hade modellen i fråga men hade givetvis andra jättebra skor men jag svarade resolut nej tack och upplyste dom om att kanske springa lite själva, inte trovärdigt att se ut sådär och sen vara expert på löparskor. Den femte butiken hade modellen men givetvis inte i manliga storlekar. Försäljaren en ung charmant man lovade att kolla om han kunde plocka hem en kartong med min storlek tryckt på sidan. Jag berömde honom för hans välvilja och gav honom mitt nr. Han ringde naturligtvis aldrig upp. Kände en anning förståelse för det hela då jag själv kanske gjort samma sak någon lördagsnatt. Bestämde mig för att leta på nya jaktmarker.

 

Nya tider och nya vägar.

När det Old Faschion Way inte funkade bestämde jag mig för att ge mig ut på internet. Det är lätt att gå förlorad i WiFins dunkla mörker men med stora ficklampan letar man säkert. Nu är jag inte bara intreserad av rätt modell längre utan nu ska även bästa pris vaskas fram. Hittar skorna i Tyskland. Betalningen strular och det är nära att jag får hämta datorn i grannens trädgård. Efter otaliga mail med en ej engelspråkig tysk och min bank väljer tysken att kunna engelska med textraden Out of order! Åt helvete med union frihandel jag kör på svenskt. En svensk sida har skorna men inte min bestämt valda storlek. Utan den gamla storleken. Den som jag frikvent har på alla andra skor i vitt sprida användningsområden. Har ju aldrig testat denna modellen innan och inte var dom andra så väldans trånga. Man går ju in skor också. Med tiden. Exakt här hängav jag mig åt idioti.

Så nu springer jag här med min tvådelade personlighet med en vänstersida med de bästa och skönaste sko den haft och en högersida med lätt värk och missnöjdsamhet.