Månad: augusti 2014 (sida 2 av 7)

Löpningens själ

Löpning är det ultimata färdmedlet på fjället. Jag löper för att jag kan, vill och uppskattar det. Kilometertider, intervallpass och att leta backar känns onödigt. Jag springer för mitt inre välbefinnande genom regn, solsken, surmyrar och bergspass. Och jag gillar det!



Avkoppling med öringsfiske!

Chris Solinsky

Jag fasar det som komma skall. En hård månad väntar då Palle dragit igång en bantningstävling. Reglerna är oklara men jag antar att båda är vinnare så länge man tappar vikt. Onödig vikt är inget man vill släpa runt på Lidingö. 1a september drar vi igång och Holaveden blir således en bantningsblogg. Bantning och långpass är vad som väntar. Jag hatar bantning och långpass. Kombinerat med höstmörker och rysskyla blir september en kamp. Infernot ska nå sin peak strax innan Lidingölopppet så vaderna hinner piggna till innan jag står på startlinjen ihop med Sluggern. 

För att knyta ihop någon slags säck. Chris solinsky, första icke-afrikan att springa 10000m under 27minuter. Solinsky är med sina 75 kilon och 185 centimeter inte någon typisk sub 27 löpare på 10000 meter. Jag är tillfreds eftersom jag och Solinsky har exakt samma BMI. Även om bantningsmånaden går åt skogen finns det alltså hopp, jag har fortfarande chansen att springa under 27 minuter på milen. 

Känslan är att Solinsky fördelat sina 75 kilon bättre. Jag kanske inte behöver lägga så stort fokus på själva bantandet i kommande månad utan istället fördelandet. September blir alltså fördelningsmånaden – månaden då vi tar våra extrakilon och lägger dom på ett mer löpvänligt ställe. Vadmuskler samt senor i knäna ska jag fokusera på, de är alltid bra att förstärka. 

En annan härlig amerikansk löpare är den galne Galen Rupp, han har verkligen fördelat vikten bra. Gissa var han har stoppat undan sina 63 kilogram. Till skillnad mot Solinsky har han jobbat mer på höjden än bredden, å andra sidan kanske Solinsky gör fler armhävningar än Rupp? 

Solinsky och Rupp tillsammans. Varför Galen Rupp klätt ut sig till Bane är högst oklart. 

På tal om löpning. Jonas Buuds genomförande av ultravasan är ju helt makalöst. 4min/km-fart i 90km är extremt imponerande och fascinerande. I segerintervjun sa han att han inte haft en enda schaktning under hela loppet. Det tyder på att han har otroligt bra kontroll på kroppen och matintaget. Att Oskar har tränat ihop med Buud gör mig indirekt starstrucked, men det får han skriva om i ett eget inlägg! Dags att äta upp sig inför bantningtävlingen.. Skoja bara, är ju ingen fuskare… 

Veckan innan slutet är bara början.

”Att hålla sig i toppskick året om är en biljett till mentalvården”
/Marty Gallagher
 
 
Sommaren lider. Mot slutet.
Precis som löploppen så är det ett lidelsefullt slut.
Men det är över nu.
Det har gott som förväntat.
Tillslut längtar man till att det är över.
Augusti har en vecka till på sig.
Mitt fikande och festande likaså.
Allt har sin tid och tar sin tid.
 
 
Avslutar i Läckbergs Fjällbacka.
Jag är aldrig i dålig form.
När dålig form verkligen är dålig form.
Men att ständigt vara i topptrim är fantasi.
Förra veckan sprang jag ca 38.40(inte sett resultatlistan) på milen och
gjorde en Skierg serie med fem tusingar alla under 3.39.
Stabilgrund som vi säger i Anläggningsbranschen.
Nu till helgen drar jag ner till Västkusten för att fiska under VM(!) i Makrill.
Det blir Grand Final på sommaren 2014.
September är fullt fokus på Lidingö och det ljuva livet.
 
 
September 2014
Månaden när Palmér jojobantade sig under 2.15 på Lidingö?
 
 
 
 
 

När gubbvaden kom till byn

I en vecka har jag vetat om det men hållit det hemligt. Skammen och besvikelsen har lagts sig och det är dags att prata om det.
 
Gubbvaden.
 
På Lidingöloppet on tour sa vaden stopp och efter utlåtande från sjukgymnast om att det troligtvis rörde sig om gubbvad och troligtvis härstammade i magnesiumbrist är det nu ett faktum. Åldersnojjan slog mig som en käftsmäll i ansiktet och jag travade iväg till apoteket för att inhandla mineraler. Med en mineralskatt på 2 promille så kom jag billigt undan och kunde sedan svepa ner tabletterna med (än så länge) härligt rent och klart Vättervatten. Återhämtningen har gått hyfsat bra men jag klarade inte att halta med Amatörerna i backarna ner mot mål på Blodomloppet utan rullade in på en bit över 36 minuter. Än en gång haltande likt en enbent pirat. Det gamla ordspråket att ”en vadskada löps enklast bort med 10 km stadslopp” svek mig än en gång.
 
Nu är iag i alla fall i den svenska fjällvärlden för att hamstra bär, öring och löp-kilometrar på bergssidor.
 
 

Lördagsgodis!

 
Har du tillgång till Tv så rekommenderar vi Alliansloppet på Tv12 09:30.
 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑