Äntligen är September här.

Det kommer bli en intensiv och underhållande månad.

 

 

Under arbetsveckor sker ofta en betydande mängd bärplockning under lunchrasten då tallmons lingonris erbjuder goda möjligheter att svinga repan. Under goda förhållanden kan man enligt säkra källor höra hur det sjunger i repan om man har den rätta knycken. Plastrepor sågas jämsmed fotknölarna och Habo-reporna hyllas till skyarna.

 

Bärplockning kan liknans vid medeltida krigsföring. Under ett fältslag mot hjortron den senaste veckan ställdes deltagarna upp av befälet på en linje som sedan jobbade sig framåt. För att täcka av största möjliga område utan att släppa igenom några hjortron som kunde komma med ett obehagligt bakhåll. Jag kunde mig nästan höra ”håll flanken, till varje pris!”. När frågan om vi skulle skona dom minsta hjortronen då fältet var fullt av stora blev svaret, ”NEJ, allt ska plockas”.

 

 

Plockandet finns med andra ord i generna och blir inte förvånad om jag efter ha läst om Djingis Khan’s fälttåg kan plocka upp något från deras krigstaktik att applicera på nästa års bärsäsong. Om inte så har vi iallafall lingon så vi klarar oss dit.

 

Det räckte med fem gånger idag innan Strutsabacken knäckte mig. God känsla och den snabbaste gick på 1:55 vilket är PB så det bara sjunger om det. Höstens tisdagsintervaller kommer bli roliga, farten finns där men ingen uthållighet. Inte särskilt rockenroll att gå skidgång på en fredag därför vägs det upp genom att spela på festival i Oskarshamn ikväll. Har vi några bloggläsare där så är ni välkomna fram och prata konditionsidrott med mig!

 

Eftersom Holaveden är den absolut största bloggen inom sin genre får vi tusentals och åter tusentals av förfrågningar från diverse arrangörer som vill att vi ska marknadsföra deras evenemang. Vi har sållat bland brev och mejl och plockat ut några av de absolut bästa loppen i september/oktober! 

 

Fredagsfysen ska bara klaras av först. Jag är i strutsabacken och ska se hur många gånger jag klarar av denna gången innan backen knäcker mig och jag får åka hem med svansen mellan benen. Nytt inlägg vid lunchtid, så länge får ni njuta av Europe såklart. 

 

Efter att staten betygsatt min son men stort A på BVC var jag överväldigad till livet och dess ambitionsanspråk.

Arvid ville ha med mig på bantävling men bantningen har ju inte börjat än så jag ser inte ut som en riktig löpare ännu. Man vill ju inte stå där som ett V när dom andra ser ut som Sovjetiska arbetsfångar. 

Skämt och sidosatta saker så hade jag lite tid som jag ville lägga på långpass och det var enda chansen denna vecka. Planen var att gå ett backtest i Lyckåsbacken idag innan viktraset och köra ett igen precis innan Lidingö för att boosta på skallen lite. Du är small och springer som en fjäder i vinden. Nåt åt det hållet. Jag började att springa runt Landsjön i bra tempo 7k med snabbaste tjusningen på 3.54. 

 

Föra året var min snabbaste forcering av bygdens klevalid 11.59.

85kg gör ju sitt till upplevelsen helt klart. 

Men jag hittade lite fokus och korta trippande steg infann sig där i all misär och jag klockade av på 11.35.

PB vrål där mitt under eken och en bockjägare som flytt hem, måsten och familj ville inget annat än att skjuta mig och hänga upp mig i ett träd som ett varnande exempel.

När klockan gick igång igen efter det trevande mötet med jägaren visade klockan 10k och ja fortsatte med ambitionen på hyfsad fart. 

 

Jag åt lunch med blivande Lidingölöparen Johan Hultberg idag.

Han var tydlig med att ÖIS loppet är årets stora lopp.

Vid Trav henkes gamla stall i Gestra och min 16e kilometer stod Stadhotellets utsökta gräddsås mig upp i halsen.

Vid Botarp och min 18e var det påtagligt att det var 6timmar sen lunchen.

Drömde om gräddtårta och fick återuppleva samma känsla som den där dagen för kanske 19år sen när Johans mamma körde ifrån mig på 18kilometaren en kall vinterdag. Jag åkte långt bakom med Lasse Edgren som gav mig saft och försökte fösa mig runt och jag bestämde mig för att det här vill ja inte lägga någon tid på.

Nu passerade jag Seth vid Edet i god moral och knäppte av klockan på 20k på Vistakullevägen.

90minuter och en medelfart på 4.33 på den backiga rundan.

Gick hem och lovande mig själv dyrt o heligt att stretcha. Fast senare.

Spelade Peter Lemarc och styckade upp ett tinat rådjur och drabbades av trötthet.

Så stod man där med senor och blodfärgat vatten överallt och det blev jobbigt att vara människa såhär på slutet av dagen. Kändes lite lättare när jag mindes att jag sprang 1.28 på Löprallaren 20k förra året och dagens runda var betydligt tuffare.