Eftersom jag är genetiskt framavlad ur två släkter som håller plockning som största dygd så tyr det sig naturligt att under en sen augustivecka söka sig till Härjedalska myrar och fjällsidor för att erövra gyllene hjortron och klarröda lingon. Detta trots att holaveden bjuder på goda bärmarker. För att få perspektiv på hur pass stort plockarbegäret är så tänkte jag förklara lite hur det går till när höstens skörden av naturens frukt ska bärgas.
 
Under arbetsveckor sker ofta en betydande mängd bärplockning under lunchrasten då tallmons lingonris erbjuder goda möjligheter att svinga repan. Under goda förhållanden kan man enligt säkra källor höra hur det sjunger i repan om man har den rätta knycken. Plastrepor sågas jämsmed fotknölarna och Habo-reporna hyllas till skyarna.
 
Bärplockning kan liknans vid medeltida krigsföring. Under ett fältslag mot hjortron den senaste veckan ställdes deltagarna upp av befälet på en linje som sedan jobbade sig framåt. För att täcka av största möjliga område utan att släppa igenom några hjortron som kunde komma med ett obehagligt bakhåll. Jag kunde mig nästan höra ”håll flanken, till varje pris!”. När frågan om vi skulle skona dom minsta hjortronen då fältet var fullt av stora blev svaret, ”NEJ, allt ska plockas”.
 

Perfekt anfallslinje
 
Plockandet finns med andra ord i generna och blir inte förvånad om jag efter ha läst om Djingis Khan’s fälttåg kan plocka upp något från deras krigstaktik att applicera på nästa års bärsäsong. Om inte så har vi iallafall lingon så vi klarar oss dit.