I lövskogen vid Kaxholmen bildades 1989 något som sällan hade skådats tidigare i Sverige. En MTB-bana. Sporten var ny och som allt annat otyg som kom från andra sidan Atlanten såg det med skeptisism bland byråkraterna. Vad kunde väl vara bra med dessa modifierade postcyklar som Gary Fischer och company hade snickrat ihop till MTB i Kalifornien sent 70-tal. En permanent bana fick inte anläggas. Kanske pga Cresents kreativa reklamfilm…kanske pga att man trodde att kraften i ett par stumma ben är motsvarande energin i bensintanken på en motocross. Men banan finns än idag kvar och tävlingen Vista Mountain likaså. 1990 startade Sven-Olof ”Tjippe” Johansson och hans bror Erkki tävlingen men svenska cykelförbundet hade då än inte antagit några regler för tävling på MTB. De kom först till året efter. Nu har 23 tävlingar avlöst varandra och banan anses fortfarande som en av de roligaste i landet. Tävlingen är den idag älsta än existerande tävlingen i Sverige.

Jönköpings kommun jobbar på att förbättra utbudet av MTB-spår runt staden och Vistabanan är med i diskusionerna. Kanske blir den myndig lagom till sin 24 årsdag.

Cresent reklam från 90-talet

01:00, klockan ringer och en halvt underbar, halvt förskräcklig sömn avbryts. Kylan drar ner längs ryggraden i sovsäcken men fötterna har en härlig temperatur. Kylan i luften känns när jag andas. Jag pillar upp min telefon för att lägga nattens plan. Jag inser att jag kan ställa om alarmet 45 minuter till innan jag behöver börja förbereda mig för nattens bravader. Mackorna intas inuti sovsäcken för att få ta del av den sista värmen innan kläderna ska på.

17 km ska avverkas i obanad terräng. Frågorna är många. När kommer jag växla ut? Kommer vårens enda kartpass räcka för att undvika större bommar? Kommer lampans batteri räcka? Hur många skavsår kommer jag få av de nya skorna? Den som springer få se tänkte jag. Halv fyra på morgonen är det dags för mig att ge mig ut. Med en karta stor som golvytan på en mindre lägenhet i handen. Banan korsar bladet från öst till väst, norr till söder. Ensam i skogen med lampan. Jag tänker att jag ska springa säkert i början, inte förivra mig. Jag får de första kontrollerna fint och jag passerar några löpare då och då. Kylan gör sig påmind och frosten prasslar under fötterna på de öppna gläntorna. Efter halva banan börjar ljuset komma och skogens alla fåglar går bananas. Det är en härlig känsla att få springa genom skogen när natten övergår i gryning och sedan i dag. Kontrollerna fortsätter komma och jag springer ifatt några klungor. Tyvärr tar jag ut segern i förskott och klantar mig på tredje sista kontrollen och får se mig passerad av klungan jag kämpat förbi. Väl i mål efter 2 timmar och 17 minuter har solen kommit upp och börjar värma skönt medans jag duschar innan jag kryper tillbaka ner i sovsäcken och återtar nattsömnen. Efter några timmars sömn vaknar jag vid halv 9 med en sällan upplevd nöjdhet av att genomfört ett långt hårt pass innan jag egentligen vaknat för dagen och en stark känsla av hunger eftersom jag glömde att äta nåt efter nattens lopp då sovsäckens värme lockade mer.

Det kanske inte är så dumt dethär med att träna på nätterna…tidseffektivt och svårslagen naturupplevelse…