Det har varit ett par dagar av soligt väder och frisk luft.

Jag klagade inte när jag sprang 15km terräng på Öxnehaga i Söndags eftermiddag.

Även om det kunde varit förlåtligt att klaga över den domnande högerfoten sista kilometerna.

Men det problemet blir helt klart bättre av stretching.

Speciellt om man kör höftböjaren, bäckensymmetri och ompositionering av bäckenet.

Ska försöka bygga ihop något system ihop med naprapaten nu på måndag.

Verklighetens väder var idag annars en riktig blysubba.

Regn och blåst hör inte hemma på tio i topp om man säger så.

Men ändå rätt go känsla att snöra på sig skorna lämna hjärnan hemma och bara gå ut och köra sina 5 tusingar sen är det bra.

Jag är helimponerad av vinden som bara kan vara så förnedrande, rakt i ansikten .

Men jag gjorde en fuling och sprang tusingarna på samma sträcka så jag hade bara motvind på 2 av 5 intervaller så det får väl ses som överkomligt.

Formen var väl ingen jublande succé men jag körde inte total max heller.

Dom gick på mellan 3.40 och 3.46 och det kändes hyfsat.

 

 

Måste finslipa tekniken.

Vi var ett gäng som körde 400m intervaller på Vistavallen 1 maj.

Allt för att hedra socialismens offer.

Vi körde 8st och det som var mest givande var att Adam hade en liten kamera(inte mycket större än en bilnyckel).

Kameran filmade våra steg och jag måste höja min stegfrekvens markant.

Om jag minns rätt så var Arvids fot nere i backen i 16hundradelar medans jag låg på 23.

Fokus ligger nu på att öka stegfrekvensen och luta mig mer framåt.

Hitta en takt på minst 180steg i minuten.

Jag tror att om jag kan få upp stegfrekvensen så kommer mitt löpsteg att korregera sig markant.

Jag hoppas att vi kan få ihop någon film på det här när inte verkligheten är emot oss.

Nu måste jag hänga tvätt.

 

Hasta luego norawa.