Kombinationslaget IK Vista/Eksjö SOK leder efter förstasträckan på Tiomila. Jag behöver inte säga mer, den som förstår hur stort det är förstår och den som inte förstår kommer nog inte förstå ens om jag försöker. Så jag tänkte ägna inlägget åt mina reflektioner från natten.

01:00, klockan ringer och en halvt underbar, halvt förskräcklig sömn avbryts. Kylan drar ner längs ryggraden i sovsäcken men fötterna har en härlig temperatur. Kylan i luften känns när jag andas. Jag pillar upp min telefon för att lägga nattens plan. Jag inser att jag kan ställa om alarmet 45 minuter till innan jag behöver börja förbereda mig för nattens bravader. Mackorna intas inuti sovsäcken för att få ta del av den sista värmen innan kläderna ska på.

17 km ska avverkas i obanad terräng. Frågorna är många. När kommer jag växla ut? Kommer vårens enda kartpass räcka för att undvika större bommar? Kommer lampans batteri räcka? Hur många skavsår kommer jag få av de nya skorna? Den som springer få se tänkte jag. Halv fyra på morgonen är det dags för mig att ge mig ut. Med en karta stor som golvytan på en mindre lägenhet i handen. Banan korsar bladet från öst till väst, norr till söder. Ensam i skogen med lampan. Jag tänker att jag ska springa säkert i början, inte förivra mig. Jag får de första kontrollerna fint och jag passerar några löpare då och då. Kylan gör sig påmind och frosten prasslar under fötterna på de öppna gläntorna. Efter halva banan börjar ljuset komma och skogens alla fåglar går bananas. Det är en härlig känsla att få springa genom skogen när natten övergår i gryning och sedan i dag. Kontrollerna fortsätter komma och jag springer ifatt några klungor. Tyvärr tar jag ut segern i förskott och klantar mig på tredje sista kontrollen och får se mig passerad av klungan jag kämpat förbi. Väl i mål efter 2 timmar och 17 minuter har solen kommit upp och börjar värma skönt medans jag duschar innan jag kryper tillbaka ner i sovsäcken och återtar nattsömnen. Efter några timmars sömn vaknar jag vid halv 9 med en sällan upplevd nöjdhet av att genomfört ett långt hårt pass innan jag egentligen vaknat för dagen och en stark känsla av hunger eftersom jag glömde att äta nåt efter nattens lopp då sovsäckens värme lockade mer.

Det kanske inte är så dumt dethär med att träna på nätterna…tidseffektivt och svårslagen naturupplevelse…