Författare: Robert Davidsson (sida 1 av 7)

Skärselden vid Hallbystugan

Före Rallarloppet blev Palle, Marcus Öhrn och jag haffade av en reporter på JP som ville kolla läget inför loppet. Jag fick frågan men Palle sa det bäst. ”Det blir en skärseld.” Och det blev det. Fem plusgrader och brun snö, men jäklar vad bra gjort av arrangörerna ändå trots väderläget. Det blev ett rejält prov där varje meter blev tyngre och tyngre. Faktiskt tyngre än Vasaloppet 2015, känt som det tysta loppet.

Det kunde slutat redan under första varvet när jag var aningens ofokuserad och klev in på en stackars åkares skidor och drog med mig så mycket som fanns pladask ner i backen. Lyckosamt nog exakt på det ställe där toppfarten nåddes på hela banan. Lyckosamt var också att varken hans eller min utrustning tog skada. Jag bad om ursäkt så klart men fick ingen riktig respons. Efter den lilla incidenten var man varm i kläderna och första varvet blev en riktig chock efter att i stort sett inte gjort ett skit under februari på grund av ett segdraget hostande.

Mitt enda riktiga trumfkort i skidåkningen är när det går uppför och alla ni som åkt på Hallby känner ju till stigningen från Pumphuset och upp mot stugan. Där tackade jag IKHP-vännerna David Jönsson och Emil Östlin för sällskapet på mitten av loppet. Stakstarka herrar, därav av min ofinhet att sätta in rejäla ryck i stigningarna. Nackdelen var att jag fick åka själv andra halvan av loppet men det fick gå.

Klister, vatten, is, lera och barr. Det tar emot ibland men man gör ju detta frivilligt. Och när det är så här så undrar jag om jag inte gillar det som mest. När det är svårt redan från början vaknar den inre demonen, och man blir sin egen värsta motståndare. Hur mycket är jag beredd att offra av min kropp? Sådana frågeställningar väcker lusten i mig. Kärnan i konditionsidrotten.

Vid sista krönet var det som att det svartnade för ögonen, ett flimrande framför ögongloben. I periferin såg och hörde jag PeterNilsson och Viggo stå och vråla. (Viggo åkte Kortrallarn och tog en pallplats för övrigt och såg fin ut i åkningen. PeterNilsson fick tyvärr kliva av efter sju varv till följd av ryggproblem, ett klokt beslut men oroväckande inför Vasaloppet. Holaveden ber varje dag nu). Fy satan vad sliten jag var den sista kilometern. Det blev 14:e plats totalt. Palle krigade till sig en 6:e plats men gick och duschade under prisutdelningen så jag fick ta mitt ansvar och hämta pris. Dock oklart var det var. Det låg en kniv där, men det har han ju redan vunnit i år. Han får utveckla helt enkelt.

STORT TACK till min svåger Eric Svensson som ställde upp och langade hela loppet samt bar alla mina grejer efteråt och till råga på allt gick och köpte hamburgare efter loppet. Det är service det! Världsklass i min värld.

Samtliga bilder tagna från Hallby och Rallarloppens facebooksidor. Att bilder från lopp kommer ut så snabbt är ovanligt men grymt tillfredställande. Cred!

 

/RD

THE PHANTOM OF THE OPERA

Det visar röda siffror på väderapparna framåt. Det är klisterförets tid. Klister morgon middag kväll. Jag väljer att omfamna det, se på det som en äkta influencer, härligt är det när livet är härligt. Varför finns det inga realistiska influencers? De som erkänner när det är dåligt och inte alltid väljer att se livet från den ljusa sidan. Negativa tankar, är de alltid av ondo?

Oj, ett stickspår.

Hade en riktigt bra helg förra helgen med många träningstimmar sett ur min horisont. Sen kom tisdagen och sen kom förkylningen. Igår trampade jag äntligen ur gyttjan och drog två varv på elljusspåret efter att ha . Sen blev det badbastu. Inte bastubad alltså. Badbastu är för oss som inte har råd att bygga en bastu. Man tappar upp ett bad så varmt att rövhåren kryper tillbaka in i skinnet och sen drar man en handduk över huvudet och försöker andas så länge det går. Av nån anledning så var det i denna ytterst plågsamma stund som jag kom och tänka på ett vägvisande musikaliskt ögonblick i mitt liv. Oklart varför, men jag kom ihåg att det var 2005 och SVT sände Iron Maidens konsert från Ullevi. Jag hade inte möjlighet att se den men spelade givetvis in den på VHS och kollade dagen efter. Basen, gitarrerna, trummorna, Bruce Dickinsons energi och enorma röst fick ännu en dimension i The Phantom of the Opera. Nånstans i mitten avslutas låten för att senare byggas upp. Och det är där jag än idag inte kan låta bli att hänföras. Det börjar vid 6.00 för den som är otålig men jag rekommenderar starkt att kolla på hela.

Jag bröt upp från min kamp under handduken och sökte upp den på tuben, hittade den med till och med försnacket. Otroligt. Återvände sen in under handduken och kände hur förkylningen åts upp av British Heavy metal.

Vi får se hur den här dagen artar sig. Huskvarna Ski Marathon i helgen, tyvärr blir det inget deltagande där av mig. Barnpassningscentralen förespråkade söndag så det får bli Västgötaloppet. Prognosen säger 4 plusgrader. Älskade klister. Eller ska man skita i det och låta den moderna skidåkningen tala igen? Magnus Edgren har ju inte ruggat fästzonen på hela säsongen. Vi får se.

Nu musik. Helst under badbastu men det funkar annars också.

/RD

32 dagar

Nedräkningen fortsätter och häromdagen passerade jag startgärdet där drömmarna fortfarande lever. Men tänk så fort det kan förändras. Ett felskär, ett illa tajmat spårbyte, ett alltför starkt adrenalinpåslag och du får halta fram, famlandes i mörkret efter en ny stav samtidigt som tusentals försvinner förbi.

Det blev fyra dagar i en stuga på fjället. Fyra dagar som såg ut ungefär likadana ut.

Frukost när alla vaknat. Ut när alla var redo. Ett eller två pass. Bastu och öl. Mat och vin. Sova.

Enkelt leverne. Betade av årets första pass över tre timmar. Hade en banan i reserv som enda vän. Förra året åkte jag två pass på fyra timmar i vardera i februari. Jag tror det är nyckeln. Februari är tiden att stå på skidorna så mycket som möjligt och passande nog är elljusspåret åkbart redan nu. När alla klagar på februari så välkomnar jag den med öppna armar. Om inte den bästa så en av de bästa månaderna på året. Månaden som är förväntansfull med en tydlig målbild inom räckhåll.

/RD

Bild från gärdet 2015. Platsen där drömmarna fortfarande lever.

Fjället

Först och främst ska jag slå Holaveden lite för bröstet. Gårdagens inlägg var så oerhört bra. Fakta, resonemang och kunskap leder ofta till bra inlägg. Tänk på det innan ni trycker rött. https://www.youtube.com/watch?v=uRcKu8XpJYI

Jag har anlänt till Sälenfjällen. Idag ger vi oss på dubbelpass, syrran, Eric och jag. Kalven, Högfjället, Hundfjället. Bara mala.

Jag går in i min sista månad på tryckeriet. Om en månad är jag anställd som reporter på Sveriges Radio. En ny värld, nya möjligheter och en nytändning i livet. Sluta aldrig kämpa. Var alltid på väg!

/RD

Stråkenloppet 2019 – Den äldre, den yngre och jag

HÄR SKULLE DET VARIT EN BILD MEN JAG HADE ANNAT FÖR MIG ÄN ATT FOTA.

Vad? Stråkenloppet 2019, 40 km långlopp seedningsgrundande för Vasaloppet.
Var? Mullsjö, MSOK-stugan. Det korta alternativet, 10 varv a´ 4 km.
När? Söndag 20 januari, 11.00.
Skidor? Mina gamla Fischer
Valla? Nåt rött och nåt blått som glid. Inget i fästzonen.
Väder? MÄKTIGT! -4 i starten, vindstilla. Betongspår.

Berättelsen:

Vaknade i soffan och studsade inte upp precis. Sover i soffan på grund av att min sänghalva just nu ockuperas av mina barn. Det blir lugnast så. Det blev en tallrik havergrynsgröt och två väldigt vältajmade ägg. Svart kaffe. 8.30 uppenbarade sig Alex Ladestams skugga genom Bunndalen och vi sammanstrålade i min bil och gav oss av mot Mullsjö. Vi var båda av uppfattningen att vi skulle åka med blanka skidor denna dag. Dels på grund av lite rapporter från initierade källor. Dels på grund av magkänsla. Det fick bli som det blev.

Anlände runt 90 minuter före startskottet och hann i godan ro hämta ut nummerlapp och reka delar av banan. Vi hittade en backe som vi ansåg vara ganska brant men lät oss inte skrämmas. Jag förstod dock av blotta åsynen av backen att det skulle bli några ganska tuffa varv mot slutet av loppet.

Starten gick och det kändes fint ut på de flacka partierna. Bra tryck i grejerna. Lyckades undgå en smäll efter dryga kilometern och när första rejäla utförskörningen var avklarad kunde man andas ut en stund. Första klättringen av 20 (två rejäla backar per varv) avklarades med bravur och jag hittade fin rytm. Trots avsaknad av skidträning kändes det som att grejerna var på plats. Det var glädje i åkningen.

Visste i bakhuvudet att det skulle bli rejält jobbigt sista halvan så första halvan gick mycket ut på att hitta en bra marschfart och att inte hetsköra. Tycker det lyckades. Hittade bra klungor, vi hjälptes åt och vips hade jag kontakt med ett bekant ansikte. Eller ansiktet såg jag aldrig, men skägget skvallrade om att det var Edgren den yngre, och lite längre fram kunde vi skymta Edgren den äldre. Edgren den yngre fick då fart och var snart i kapp den äldre, liksom jag. Den yngre stack, men jag och den äldre kamperade ihop under stora delar av loppet efter det.

Det var nånstans runt 400 startande så det var sällan man var ensam. uppförskörningarna blev trängre och trängre. Och jobbigare och jobbigare. På varv 8 av 10 fick jag släppa den äldre uppför. Det tog totalt tvärstopp i armarna. Det var som att trycka på stoppknappen och den sista milen var nog inte vacker. Existentiella funderingar dök upp som så många gånger förr. Skymtade den äldre många gånger men fick inte kontakt, inte med nån. När den sista stigningen var avklarad försökte jag så ösa sista 2 kilometerna och fick nog till en hyfsad avslutning och gick i mål på 2.16. 26 minuter efter täten. Helt okej ändå.

Den yngre Edgren var fenomenal, 2.13 och ett styrkebesked. Den äldre väntar jag med att göra upp på riktigt med nån månad. Vi brukar ses i Risberg. Alex Ladestam bröt staven på varv 1 och fick en mjukmjuk skapelse i hand men krigade ändå sig i mål strax under 2.30. Starkt!

Att tävla är det bästa. Få saker får ut så mycket gott av mig! I helgen åker jag till Sälen och samlar mil. Kommer även att spendera minst ett pass per dag i bastun med en eller två kalla Eriksberg. Vasaloppet känns helt plötsligt inte så avlägset. Tänk om man inte hade det att se fram emot under oxveckorna…

/RD

Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑