Månad: januari 2019 (sida 1 av 6)

Vi som är kvar, i skejtspåret.

Då var premiären till ända. 10km Skejt i Hallbyterrängen. Hjärt boogie woogie. Armar och ben for åt alla möjliga håll. Kanske inte så vackert men det var av kärlek.Skejt är halva grejen som vi säger. Norrlandskallt. Smärtgräns. Pjäxor från 2005. Elljuslopp som sig bör. Holaveden etta och tvåa. Roligt. Vi vann knivar.

Vi tävlar vidare, Oskar kör Anebyloppet på Lördag och själv kör ja Nässjö på Söndag. Blir vallning hos TB såklart. Skidåkarlivet.

Fint på Hallby nu. Bra vintrar vi har nuförtiden, det var det aldrig när man var liten.

Ett moment ikväll. På väg hem från träningen spelade stereon Lundells Vi som är kvar. Det munspelet till dom lätta snöflingorna i strålkastarljuset. En plötslig stund på jorden. Helt oväntat. Telefonen blandar från tusentalslåtar.

Förutom skejtpuls och små stunder på landsvägen så är livet lite som vanligt tycker ja. Skulle backa ut från en polare häromkvällen. Kollar lite slarvigt efter räcket på vänstersidan och hör när högerbakhjul bryter snövallen och bilen kanar ner i slänten mot det gamla igenfyllda dammfästet. Känslan att nu välter ja kom över mig men som tur var så var det bara en känsla. Klev ur bilen tittade upp i himlen och skakade på huvudet. Löparlegenden fick bogsera upp mig.

Nej ny dag nya möjligheter, blodpudding. Youtube med grabben. Kärlek.

Hallbyloppet 2019

PB-semlan

Dagarna flyter på nästan chockerande fort, snart är vi alltså helt färdiga med januari och jag har inte stått på längdskidorna en enda meter. Känns konstigt. Vintern har kommit i Göteborg, riktig vinter alltså. Kallt och mycket snö. Jag möter folk som stakar runt grusåttan i Skatås, och jag erkänner att jag blir lite avundsjuk. I måndags fick jag mitt minne uppfräschat att 3000 meter är en tuff distans. Det kändes helt okej 2/3 av loppet, men där någonstans kände jag att jag inte hade dagen. 8:41 är ändå personligt rekord så jag är nöjd, dock sugen på mer. Fler chanser kommer inom kort och eventuellt SM i slutet av februari. Hela mitt löpargäng jag tränar med är nu topp-20 i Sverige på årsbästa-listan, men jag tror vi alla kommer förbättra oss några sekunder innan vintern är slut. Folket från Sydafrika börjar komma hemåt igen, solbrända är dom allihopa. Vissa har tränat bra, vissa har haft det tufft. Vill man helst vara skadad i Sydafrika eller i Göteborg?

Eklöf 19e man på gårdagens 15 kilometer klassiskt. Stabil insats men den som imponerade mest var väl ändå fd hallby-åkaren Eric rosjö som blev fyra. Många år med hård träning kvar, kan nog bli bra!

Holaveden sänder en tanke till våran kompis Oscar Claesson som har det tufft. Skidsäsongen verkar vara över pga sjukdom. Vi hoppas brädspelsformen förbättras under tiden och att du äntligen får tid till att skruva ihop den där himla skitbilen du har ståendes på fyra vedklampar. Hoppas man får åka med den till något stadslopp i sommar, det vore roligt!

Igår inkasserade jag en mängd vuxenpoäng, det var väl på tiden. Köpte sängkläder för första gången i mitt liv. Köpte nål och tråd och sydde ihop ett täcke för hand. Köpte såna där saker man har till att peta mellan tänderna med och till råga på allt lagade jag mat, som i vanliga fall brukar vara min roomies uppgift. Jag ansvarar oftast för disken. Dessutom går jag och lägger mig i tid för jag ska börja ett nytt jobb. Känner knappt igen mig själv, är det Arvid 2.0 som börjar ta form? Märkligt.

– Olle Ahlberg, en riktig legend. Jobbade med att sälja korv en hel sommar och sen sprang han 30:39 på sitt andra millopp. Nu äter jag korv 2 gånger/vecka och hoppas på samma resultat.

– Fina kompisar man har som bjuder på semla om man slår PB. Borde definitivt bli en tradition.

– Coach Friberg säger nästan dagligen vad jag bör och inte bör göra. Ganska ofta lyssnar jag, ibland inte. Hittills har det gått bra och det känns onekligen som att jag tagit ett stort kliv inför denna säsongen. Riktigt förväntansfull på vad 2019 har att erbjuda resultatmässigt.

/ örnen

32 dagar

Nedräkningen fortsätter och häromdagen passerade jag startgärdet där drömmarna fortfarande lever. Men tänk så fort det kan förändras. Ett felskär, ett illa tajmat spårbyte, ett alltför starkt adrenalinpåslag och du får halta fram, famlandes i mörkret efter en ny stav samtidigt som tusentals försvinner förbi.

Det blev fyra dagar i en stuga på fjället. Fyra dagar som såg ut ungefär likadana ut.

Frukost när alla vaknat. Ut när alla var redo. Ett eller två pass. Bastu och öl. Mat och vin. Sova.

Enkelt leverne. Betade av årets första pass över tre timmar. Hade en banan i reserv som enda vän. Förra året åkte jag två pass på fyra timmar i vardera i februari. Jag tror det är nyckeln. Februari är tiden att stå på skidorna så mycket som möjligt och passande nog är elljusspåret åkbart redan nu. När alla klagar på februari så välkomnar jag den med öppna armar. Om inte den bästa så en av de bästa månaderna på året. Månaden som är förväntansfull med en tydlig målbild inom räckhåll.

/RD

Bild från gärdet 2015. Platsen där drömmarna fortfarande lever.

Säsongsdebut

Ikväll drar Palle och jag på oss nummerlappen och knäpper på skateskidorna. Det bjuds på elljustävling på Hallby, 10 km fristil. Smidigt, jobbigt och nervöst. Inte ett skateskär är taget sen vårens skarturer. Det kan bli jobbigt. Emil Jönssons gamla skateskidor är vallade, nu ska jag bara hitta bindningarna till dom.

Vi fick komma och hälsa på i USAs vallalastbil efter världscupen i lördags. Som en dröm för en vallaintresserad ingenjör. Ordning och reda och massa smarta lösningar. Jag försökte bjuda Diggins på hembakt smulkaka…men hon avböjde….hade jag gått hela vägen och uppgraderat till Windsor kaka hade hon inte kunnat säga nej. Vallarna var inte sena på att länsa kakburken efter en dag vid vallabänken. Tydligen är Ulricehamn den bästa tävlingen på världscupen, åtminstone för tjejerna som får tävla på bakfylledagen i Holmenkollen.

Diagnoserna i mitt liv

Ett tips. Olof Wretlings föreställning Diagnoserna i mitt liv finns nu på SVT play. Det är rena rama kvaliten, rätt igenom. Perfekt som söndagsavslutning. Personligen kunde man sätta ett check för dom flesta. Att just skrivandet kan vara ett förlösande av problem och själsligt trassel är känt sedan långt tidigare men bör som här upprepas. Om vi inte kan sätta ord på saker så kan vi helt enkelt inte få något grepp om det, vad det nu är, står att fina i orden. Strukturen i själen är orden och orden i själen är strukturen. Svaret på frågan vad det är? Är alltid ett ord. Adam namngav alla djuren.

Jag känner mig otursförföljd. Tittar bakom axeln men ser ingenting. Men plötligt utan en varning så slår det till. Drabbar det inte det ena så drabbar det andra. Det är imponerande hur ihärdigt och uthålligt det kan fortgå. Åkte hem från jobbet, det var fredagspuls på radion och milen satt som sedimenterade i baklåren så Poff, någonting, antagligen en isbit faller ner från A6 bron och spräcker vindrutan på bilen. Yeah, det är då själva fan.

Våran kille, Johannes gjorde det bra i Ulricehamn. Men det var inte vinterns bästa lopp, det kommer, det tror ja starkt på. Kör bara kör.

Imponerande stämning i Lill-kollen. Verkligen.

Även kan hindra Gjerdalen från att vinna Marcialonga för fjärde gången?

Vad är en spräckt vindruta när man vaknar upp med en Amazon i famnen?

Långpass och styrketräning, livet går vidare.

Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑