Månad: januari 2019 (sida 1 av 5)

Bland ljus och mörker

 

Solen, vad varm den var i helgen. Kändes nästan lite lurt när man kände den mot kinden. Det gnistrade om världscupsbanan och dess branta backar. Det är en annan sorts människa som ska forcera dom till helgen det är ett som är säkert. Dom flesta varven vände man på toppen, dom där backarna får eliten syssla med. Ändå extremt tacksam över att få åka skidor en sån här vinterdag. Med Qvarnström den fjäderlätta dessutom.Kände lite på farten några varv och kanske finns det lite hopp ändå. Men blev lite besviken när ja såg på klockan att vi bara åkt 30km, när alla andra tävlar över fyrtio så har en annan solåkt med lite drag. Mjäkigt. Sedan märkte ja att nya strumpor fattades i packningen och en skugga föll över Ulricehamn.

Det var som en aura lyste över Hallby ikväll. Så otroligt fint. Många olika slingor uppkörda, det går att variera sig. Kul. Pistmaskinförarem Marcus verkar vara en stjärna. Riktigt kul, sen tappade ja en truga som försvann spårlöst. Inte ens elljuslamporna kunde lysa upp det bäcksvarta.

Fick felmeddelande i bilen först om växellådan, sen om bränslefiltret och motorstyrningen. Och sedan startade den inte,inte ens med startkablar. Fick bli bärgare till verkstan. Dagen efter startade den, enligt pappret femtio gånger. Snart står man väl där igen, och svär. Nattsvart.

Får ändå ingen fart i det här med skidåkningen, måste vara trägen, trägen.

När blir det lopp, Västgötalopp? Nässjö? Hallbylopp?

Ulf Lundell på turné till sommaren. Folkparken i Huskvarna bokad. Även han blir väl trött på ensamheten. Vill ut på vägarna. Promenera på förmiddagarna. Äta salladslunchen från Coop. Sova en stund. Soundcheck. Skjorta på sen fatta Fendern om halsen och ut i det magiska. Man blir aldrig för gammal för att bli dyrkad.

Ärtsoppa på burk, lättöl och hela internet. Ungkarlskvällarna. Det man kommer minnas.

Vart tog hon vägen? Min danspartner. Hur mer jag tänker på det så framstår det som jag inte kommer ihåg alls så mycket som ja bör, när det gäller dans. Man får bjuda in, plugga in paddan och fräscha till sig.

Vad är allt det här? Skidåkning, bilbekymmer, färdig mat på burk. En tillvaro. Det är lite ljust det är lite mörkt. Tillvaro. Strävan och vånda.

Vad bör man göra? Hur vill man ha det? Vad säger Ulf?

Trevlig Onsdag Vänner

 

25

Tjena Örnen här. Nu har jag varit 25 år gammal i 8 dagar. Det känns okej hittills, ungefär som vanligt om man ska hårdra det. Lite stelare i benen och kroppen i största allmänhet, men jag vet inte om det beror på åldern eller de 167 kilometerna jag sprungit sedan jag fyllde år. Förmodligen det sistnämnda. Funderar på när det är rimligt att man springer milen under sin egna ålder. Alltså minuter på milen och sin ålder. I år blir det nog för hårt, så även de kommande åren får man krasst konstatera. Men 29? 30? 33 borde jag väl klara av ändå? 40 då? Men gud vet vad man gör när man är 40, det är ju många många år kvar. Jag lovar att det blir en följetong här på bloggen. Vägen mot 40!

Senaste 8 dagarna har sett ut såhär, vi kan kalla det vägen mot 30!

Måndag. Fm: 7,5km. Em: 13km
Tisdag. Fm: 7,5km. Em: 2000-1500-1000-1000-4×400. tot. 18km
Onsdag. Fm: 12km. Em: 8km + 90min gym
Torsdag. Fm: 6km. Em: 4-4-2km tröskel. tot. 21km
fredag. Fm: 11,5km. Em: 60min gym
Lördag. Fm: 20x300m. tot. 16,5km. Em: semla
Söndag. 29km långpass
Måndag. Fm: 10km. Em: 7,5km

Totat 167km fördelat på 13 pass. Det är vad det är. Ibland roligt, ibland jobbigt men nästan alltid med bra sällskap. Intervaller har gått riktigt bra och jag ser fram emot att få ladda på ordentligt nästa måndag när jag springer 3000m.

Förresten!!
Tipsa om en bra låt här nedanför i en kommentar, jag ska sammanställa en spellista på Spotify. Tack på forehand!

/örn

Stråkenloppet 2019 – Den äldre, den yngre och jag

HÄR SKULLE DET VARIT EN BILD MEN JAG HADE ANNAT FÖR MIG ÄN ATT FOTA.

Vad? Stråkenloppet 2019, 40 km långlopp seedningsgrundande för Vasaloppet.
Var? Mullsjö, MSOK-stugan. Det korta alternativet, 10 varv a´ 4 km.
När? Söndag 20 januari, 11.00.
Skidor? Mina gamla Fischer
Valla? Nåt rött och nåt blått som glid. Inget i fästzonen.
Väder? MÄKTIGT! -4 i starten, vindstilla. Betongspår.

Berättelsen:

Vaknade i soffan och studsade inte upp precis. Sover i soffan på grund av att min sänghalva just nu ockuperas av mina barn. Det blir lugnast så. Det blev en tallrik havergrynsgröt och två väldigt vältajmade ägg. Svart kaffe. 8.30 uppenbarade sig Alex Ladestams skugga genom Bunndalen och vi sammanstrålade i min bil och gav oss av mot Mullsjö. Vi var båda av uppfattningen att vi skulle åka med blanka skidor denna dag. Dels på grund av lite rapporter från initierade källor. Dels på grund av magkänsla. Det fick bli som det blev.

Anlände runt 90 minuter före startskottet och hann i godan ro hämta ut nummerlapp och reka delar av banan. Vi hittade en backe som vi ansåg vara ganska brant men lät oss inte skrämmas. Jag förstod dock av blotta åsynen av backen att det skulle bli några ganska tuffa varv mot slutet av loppet.

Starten gick och det kändes fint ut på de flacka partierna. Bra tryck i grejerna. Lyckades undgå en smäll efter dryga kilometern och när första rejäla utförskörningen var avklarad kunde man andas ut en stund. Första klättringen av 20 (två rejäla backar per varv) avklarades med bravur och jag hittade fin rytm. Trots avsaknad av skidträning kändes det som att grejerna var på plats. Det var glädje i åkningen.

Visste i bakhuvudet att det skulle bli rejält jobbigt sista halvan så första halvan gick mycket ut på att hitta en bra marschfart och att inte hetsköra. Tycker det lyckades. Hittade bra klungor, vi hjälptes åt och vips hade jag kontakt med ett bekant ansikte. Eller ansiktet såg jag aldrig, men skägget skvallrade om att det var Edgren den yngre, och lite längre fram kunde vi skymta Edgren den äldre. Edgren den yngre fick då fart och var snart i kapp den äldre, liksom jag. Den yngre stack, men jag och den äldre kamperade ihop under stora delar av loppet efter det.

Det var nånstans runt 400 startande så det var sällan man var ensam. uppförskörningarna blev trängre och trängre. Och jobbigare och jobbigare. På varv 8 av 10 fick jag släppa den äldre uppför. Det tog totalt tvärstopp i armarna. Det var som att trycka på stoppknappen och den sista milen var nog inte vacker. Existentiella funderingar dök upp som så många gånger förr. Skymtade den äldre många gånger men fick inte kontakt, inte med nån. När den sista stigningen var avklarad försökte jag så ösa sista 2 kilometerna och fick nog till en hyfsad avslutning och gick i mål på 2.16. 26 minuter efter täten. Helt okej ändå.

Den yngre Edgren var fenomenal, 2.13 och ett styrkebesked. Den äldre väntar jag med att göra upp på riktigt med nån månad. Vi brukar ses i Risberg. Alex Ladestam bröt staven på varv 1 och fick en mjukmjuk skapelse i hand men krigade ändå sig i mål strax under 2.30. Starkt!

Att tävla är det bästa. Få saker får ut så mycket gott av mig! I helgen åker jag till Sälen och samlar mil. Kommer även att spendera minst ett pass per dag i bastun med en eller två kalla Eriksberg. Vasaloppet känns helt plötsligt inte så avlägset. Tänk om man inte hade det att se fram emot under oxveckorna…

/RD

29 km isskulptur

En tradition är i sin linda. 2 lördagar i rad har jag o Olof dragit ut på en långrunda på lördagsmorgonen. Känslan när man stämplat in 29 km innan kl 11 så vet man att det kommer bli en bra dag. Vi drog ner mot stan. Testade delar av maratonbana. Såg alla isskulpturer som bildats av Vätterns vågor mot stenarna. Solen sken och krafterna räckte nästan hela vägen hem.

Blir det en tradition eller en kortvarig utopi? Nästa helg avgör nog.

-OL

Gnistrande snö

När jag var 20 fick jag Stefan Jarls Mods-trilogi i julklapp. Dom kallar oss mods, Ett anständigt liv och Det sociala arvet. Den första filmen handlade om Kenta och Stoffe och många fler som drog runt på gatorna i Stockholm i slutet på 60-talet. Den andra om när heroinet hade kommit, Ett anständigt liv, tio år senare. Den sista: Det sociala arvet, kom på 90-talet. Vad blev kvar? Ni får googla eller titta själva. Att alla kan göra ett aktivt val är förstås sant. Men kom aldrig och säg att inte yttre omständigheter spelar roll.

Hur hamnade vi där? Jo, det var ju bloggtiteln. Jag var på Hallby för andra gången på en vecka och kanonerna stod och sprutade Gnistrande snö. Gnistrande snö är soundtracket till Ett anständigt liv. Svårare än så är inte skapelseprocessen till ett blogginlägg på Holaveden. Man skriver ett ord. Sen är tankeprocessen igång.

Igår kväll blev det några snurr på Hallby. Jag är fortfarande i startgroparna. Mullsjö på söndag. Konstsnö. Bröderna Edgren hägrar. Ladestam är redo. Känner optimism. Nerv. Stråkenloppet. Jag har åkt 37 km skidor nu så räkna inte med stordåd. Men räknar kallt med att Dan Moberg står på start i alla fall. Hur många Stråkenloppet har han vunnit vid det här laget?

Vi ses där annars läser ni om förnedringen på Holaveden! Nu musik och ni vet ju redan vad som väntar. /RD

 

 

 

 

 

 

Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑