Dom tomma stegen

I torsdags small det till i knät. Sen dess har det åmats här i huset. På väg till förskolan har jag förbannat nedförsbackarna eftersom mitt ben inte vill vara med på samma villkor som övriga kroppen. Den knäpper och pulserar och viker sig. Så igår fick en medicinskt sakkunnig ta en titt. Inget verkar vara av men den samlade bedömningen gör gällande att det bakre korsbandet fått sig en rejäl törn och bör återbyggas.

Och om det stämmer, något vi ska åter titta på om ett par veckor, så är fotbollssäsongen slut. Och ja, hela den så kallade fotbollskarriären. Om det vore så illa så var det sista jag gjorde som spelare att åka till Tranås och få stryk med 8-0. Det första jag gjorde var att få stryk med 5-1 mot Vista på fotbollens dag 1995. (För övrigt var det också invigningsmatchen av 7-mannaplanen på ÖIS-gården.)

Jag är ordinerad rehab samt promenader. Skierg funkar dock fint. Testade i måndags kväll. 4×4 minuter fullt blås. Veckan innan var det 4×4 minuter löpning på elljusspåret. Tänkte köra 4 veckor lite mer inriktat mot Öis-Loppet. Det sket sig på dag 4. Därmed kommer jag skriva ett ord här på bloggen som inte är så vackert måhända. Det beskriver dock mina känslor just nu ganska bra. Vill du inte läsa så sluta läs nu. Läser du vidare så skyll dig själv. Från och med nu tar jag inte ansvar för din reaktion.

 

 

 

 

 

 

 

KUKEN!!!!!!!!!!!

 

 

4 kommentarer

  1. Men vafaan! Krya på dig!

  2. Surt! Du får skava med treorna i höst istället. Krya på dig!

  3. Verkar bli en rehabhöst på Ängslundsvägen.

  4. Ha ha ha så ska det låta !!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑