En ögonblicksbild från ÖIS eljusspår in the making.
Varje morgon när jag blickar mot Bergviks ståtliga gestalt i morgonljuset skymtar jag grävmaskinen. Jag hör den arbeta, gny på sitt säregna vis. Saker och ting kommer aldrig förändras om man inte tar tag i det. Inget gör sig självt. Så enkelt är det. Ett nytt eljusspår håller på att växa fram i Ölmstad. Men det var inte utan uppoffring och hängivet arbete. En längre story om det hoppas jag kunna bjuda på under våren. Tills dess gnager jag runt mina måndagspass. Igår 8 x 4 min på Hallby. Riktigt osexig kände jag mig i trögföret. Dåsig och missanpassad. Men i alla fall gladare när jag åkte hem än när jag åkte dit. Man behöver inte känna sig oövervinnerlig varje gång. Så är det.
/RD
Lämna ett svar