Månad: december 2016 (sida 1 av 6)

Innan klockan byter år


2016. Du sköna.

Vad var du bra för? Vad minns vi? Vad blir eftervärldens dom?

Det finns så klart 7 miljarder olika svar på de frågorna, så därför får ni ett försök till svar här.

Årets låt: Förlåtelsen – Kent.

Årets fiasko: Erik Hamren.

Årets PB: Oskar Lund, Lidingöloppet.

Årets det skiter jag i: Bob Dylan

Årets långkörare: Amerikanska valrörelsen

Årets tomma ord: Make America great again

Årets frilla: Robin Werner

Årets lag: Ölmstad IS

Årets träningstips: Underskatta inte vikten av att jogga på stället när du steker köttbullar.

Årets textrad: ”Jag känner mig som en ändtarm full av gammal skit.
Jag måste spolas rent.” – J. Palmer.

Årets WTF: Uppenbarelsen av bartendern från Odenplan som helt plötsligt sprang brödrostlopp i Ölmstadskogarna.

Årets webbsupport: Adam Sernheim

Årets band: Kent

Årets bankett: Sillarännet

Årets sällskap: Magnus Edgren, Mångsbodarna-Risberg

Inte årets sällskap: Magnus Edgren, Alliansloppet.

Årets mål 1: Peternilsson special på McDonalds Falköping. (Två Bigmac & Co)

Årets dryck: Markus Qvarnströms Carlsberg Hof i bilen från Alliansloppet.

Årets bästa: Alla som kämpar.

Årets sämsta: Bakåtsträvare.

Årets prestation: Arvid Öhrn, Göteborgsvarvet.

Årets driv: Peter Nilsson.

Årets nybygge: Ölmstad IS elljusspår.

Årets mål 2: Lisa Dahlqvist vs Brasilien, OS i Rio.

Årets nykomling: Ebbe Davidsson

Årets handlingsförlamning: Jönköpings kommuns politiker.

Årets läkemedel: Astmamedicin

Årets anabola: Lypsyl

Årets livesändning: Holaveden under Lidingöloppet.

Årets eftersnack: Bröderna Sjöberg efter Lidingöloppet.

Årets podd: Offsides podcast (Holaveden blir nästa års.)

Årets lärdom: Tro inte på allt.

Årets pissigaste: Hatet mot Rasmus Ax.

Årets bok: Vet ej.

Årets jag orkar inte: Rasismen.

Årets tuffaste: SOK

Årets trognaste: Holavedens läsare.

 

Det var lite av årets kategorier. I morgon är ett nytt år. Då jävlar!

 

/RD

2017?

Nyår börjar närma sig . Ett nytt år ska börja och 2016 ska hamna i arkivet. Vad ska hamna i arkivet och vad vill jag skriva här nästa år?

2016 började med champange i tegelnästets källaren när Palle och jag drog sub18 på fläkten sen stakade jag sönder handleden och den skidsäsongen var över.  Löpningen tog över. 2017 blev PB-året. Landsjön runt och Lidingöloppet blev båda härliga PB’n. 10 km gick trögt hela säsongen. Väggningen på Göteborgsvarvet fångades på rikstelevision. Till slut fick jag äntligen springa ÖIS-loppet och sällan har formen varit så god. Peternilssons mastodontbackiga bana kändes som något jag bara ville ha mer av. Ett bra år idrottsligt. Jag fick åka skidor i både Österrike, Norge och på Island. Cykla i USA och simma i Kina. Ett mångkulturellt idottande.

2017 ska bli året då jag tar idrottandet back to basic. Åka skidor under hela vintern på det sätt som tilltalar mig för dagen. Höstens löptävlingar blir 2017’s idrottsliga mål!

December 1961.

 

Har börjat läsa David Dalton Dylan biografi -Det är inte mig ni söker. Hans sätt att försöka krossa mystiken får den bara att bräddas. Jag är fast hur som helst. Har också samtidigt börjat att ögna i Yuval Noah Hararis bok -Sapiens, mystiken finner inga gränser trots alla tillbuds stående medel. Efter att något klarnat bräddas nya fält och man står frågande framför oerhörda horisonter.

Det brann ovanför den östra fjällkedjan, solen steg sakta mot skyn, segt men spektakulärt. Parkerat bilen vid skidskyttestadion i Sjusjoen, längst ner i spårsystemet. Några grader kallt, ingen vind. Följer pistmaskinen nydragna spår upp mot fjället, segt att diagonala i början men tidsnog hittar man rytmen som om det aldrig hade varit barmark. Investerat i en vätskeryggsäck, tänker springa med den också, alltid retar det någon.

Kollar inte på kartorna bara kör. Flackare uppe på fjället, mjölkvit, rent ljuvligt. Ser på klockan att tre timmar inte borde bli några problem. Natur människa samklang. Kring allt detta universums gudomlighet, prakt, storlek, kraft med framförallt överväldigande obegriplighet. Universum tvingar oss till underkastelse ingen tvekan om det.

Börjar försöka orientera mig hemåt, kollar ut en genväg, klockan skenar, drar en ny loop då genvägen inte var uppkörd, några kilometer mer på kontot har aldrig skadat. Universum är helt likgiltigt, som tröttheten. En sarkastisk humor infinner sig men också tillslut en svartsynthet.

Märker att jag tagit av vid fel vägskäl får vända och åka upp igen, upprepar detta vid nästa vägskäl. Man kan inte annat än att underkasta sig tröttheten, acceptera den och hålla den stången. Slår en stoppsladd vid bilen, knäpper av klockan på 5,39. Måste vara mitt längstaskidpass i livet.

Himlen brinner nät bilen tar mig sista biten nerför fjällen. Mystisk syn. Funderar på hur jag ska återhämta det här tills imorgon. Kommer fram till en öl i baren, skål.

snart gott nytt

Det börjar dra ihop sig till en årskrönika men än är löparåret inte helt över. Första tolvslaget på lördag firas i Göteborg och sylvesterloppet. Två ordentliga intervallpass har klarats av sen sist jag skrev. Oddset för ett nytt personligt rekord innan årsskiftet var nere på 6.4 efter dessa intervallpass men sen kom julfirandet och därmed en väntad viktuppgång som bestod mestadels av brieost. Julbordet absoluta höjdpunkt. Med detta sagt vill jag nu meddela att oddset just nu ligger på 8.2 gånger pengarna. Spelläge!

Föresten, ni följer väl oss på sociala medier? Vi finns både på Facebook och Instagram. Oskar har precis flyttat norrut och kommer lägga ut puderbilder i flödet för att stilla snöbegäret som råder här bland oss från söder. Och glöm inte bort att lyssna på poddarna med Hanna och Björn, finns på iTunes och soundcloud. Betydligt bättre alternativ än att armbåga sig fram på mellandagsrean.

 

https://www.facebook.com/holaveden/

 

Noll

Kontrasternas tid. Ena dagen äter man våldsamt och svulstigt av allt som kommer i vägen. Nästa dag startar man den nya moderna livsstilen. Dieter och mirakulösa träningskoncept.

Jag gillar ändå att gå ner mig. I avsnitt 1 av Holavedens podd fick Hanna Seppas frågan: Högt och lågt eller jämnt och stadigt? Sen har jag funderat lite över det. Och ändå kommit fram till att högt och lågt nog är min melodi. Jag gillar att se på kontrasterna. En Vasaloppsmorgon vaknade jag berusad på ett allt annat än exotiskt vandrarhem intill Masthuggstorget i Göteborg. Några år senare var kroppen i sitt esse samma Vasaloppsmorgon. Nu är jag väl nånstans mitt emellan. Men kontrasterna har sin charm.

Även denna jul har jag inte snålat med smöret så att säga. Så nu blir det kontraster igen. Men inga problem. Det är en stolthet i att bygga upp sin fysik.

/RD

 

 

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑