Var med och sprang ett obanat skogspass med ett gäng härdade orienterare igår.
Alltid en trevlig upplevelse. Sist jag sprang med OL folk måste varit ganska exakt 10år sedan.
På den tiden var det på IKHP och det gick i en maklig takt ner till brunnstorps berget sen var det alltid öppna spjäll.
Nu var det en runda designad av Michael Björnlinger som tog oss runt omkring Jordstorps skogar.
Otroligt vackert och lagom långt nämligen 100min.
Michael sätter ihop det lag som ska springa 10-Mila för Ik Vista om ca en månad.
Vi kommer återkomma med ett inlägg så fort laget är spikat.
Det är en hel del tankeverksamhet bakom att designa ett lag för optimal prestation.
Michael verkar vara helt rätt man för uppgiften och hade sina analyser klara vad det verkar.
Roligt att Vista har lag i 10 Mila.
Är väl 10år sedan det hände senast?
Hur gick det för palmér i skogen då?
Finns ingen enkelhet i att springa i obanat i skogen överhuvudtaget.
Är det inte grenar överallt så är det rötter, rotvältor, stenar och kärr.
Ett evigt skuttande hit och ditt.
Bra att variera sig och bålen sägs bli starkare.
Stark bål får man roligt av sägs det.
Roligaste är branta branter helst uppför för nerför låter det så när man faller.
Man får en känsla av vara jagad av spårhundar när man hoppar över diken och korsar mossar likt den flykting man egentligen är.
Konsten att hänga skogens antiloper måste vara att springa hyfsat i rygg på snabbaste karthållaren.
Det behöver absolut inte vara den bästa kartläsaren för passet handlar om att bygga prestanda då är genvägar inget som kommer hjälpa oss.
Håll det avståndet så att när karthållaren trampar igenom på mossen kan du försöka undvika massa misstag
och kan välja och vraka mellan tuvorna.
Man vill ju inte bli blöt om fötterna.
Gå inte fram och höj farten när du börjar känna igen dig.
De jävlarna viker bara av in i skogen igen.
Vänta med spurten tills du verkligen ser bilen.
Då är det fritt fram att gasa.
Annars var det rätt mycket grenar i vägen tycker ja.
Sprang där bakom och svor och undrade var det var för fel på elljuspåret egentligen.
Fick räkna mina sår när jag kom hem. Satan. Skogen är tuff alltså.
Den finaste revan. Fick den när jag flydde ifrån Alcatraz. Kändes det som.
Jordstorp där hårda blir hårdare.
Senaste kommentarer