Sida 5 av 649

Armhävningar

En diskussion på styrketräning uppstod: vad är egentligen skamgränsen för en löpare när det kommer till armhävningar?
Någon sa 25st.
Jag fick lite lätt ångest. Det är ändå en hel del tänkte jag. Sagt och gjort var det upp till bevis. 25 klarade jag precis, med touch på den sista om man ska använda sig av fotbollstermer.
Var tvungen att ställa samma fråga till holavedens ventil. Först sa Oskar 10 st, men ändrade sig sedan till 50. Det är ändå ett rejält spann får man erkänna. Konsensus låg nånstans mellan 25-30 även här. En normal prestation, men vi enades om att 50 är hårt på riktigt. Robban la sig på köksgolvet direkt och testade. Skamgränsen löste han. Palle stod emot den pojkaktiga hetsen som uppstod. Oskar däremot som hade lagt upp ribban på 50 fick gott stå för sina ord. Sagt och gjort skickade han en video med 50 lätta armhävningar någon minut senare.
Men det är ju också Oskar vi snackar om. Det fysiska fenomenet.
Jag ska inte åka Vasaloppet men innan första söndagen i mars ska jag också klara det. Filmen på Oskar lägger vi ut en annan gång.
Hur många löser du?
/ örnen

Att få feeling

Släpade en resväska genom snöovädret i Stockholm. Trängdes på tunnelbanan. Inställt tåg. Trängas igen på tunnelbanan, släpa resväskan ännu mer. Motivation föll till bottennivåer. Skulle jag behöva ställa in resan till Sjusjön? En kollega sa, ”åk imorgon istället, det verkar hur som riktigt kul att bara åka skidor och hänga en helg”. Jag tog mig i kragen och ställde alarmet okristligt tidigt och släpade återigen resväskan till tunnelbanan för att ta första tåget till Oslo och sen vidare till Lillehammer. Satt och tittade up på ett soligt snötäckt landskap. En älg gick på fältet. Lugnet infann sig. Sen skidåkning hela helgen. Kallt, kärvt och soligt. Men Sjusjön, vilket ställe. Diagonalbacke efter diagonalbacke. Det räddade mina löpararmar från fullständig förnedring. Sista dagen fick jag sån feeling att jag tog rygg på en norsk elitmotionär. Sträckte ut i en diagonal som jag trodde var ett minne blått efter år av dragande på en vagn eller dåligt fäste. Tekniken satt där fortfarande. Klassisk skidåkning med bra skidor är ändå något speciellt. Att jag fick släppa när backen planade ut var dock kanske inte så oväntat.

Tack för gästfriheten Håkan!

-OL

Alla bilder från Norge

Ni kan inte föreställa er hur underbart det är i Norge. När vädret bjuder till och löperna bara ligger och väntar på att man ska komma farandes. Nästan tjugo mil skidåkning. Ganska kallt men inte för kallt. Den skillnaden är viktig. Vi körde två pass med riktigt mycket uppför, Oskar dansade diagonal och en annan stakade efter. Backe efter backe. Blir bra det där. Lite svag är man så tjuvskejtade ibland.

Kom hem och skulle ställa in några skidor i garaget och sanna mina ord Fy fan vilken stank!

Vad i helvete står på här? Det var lite stressigt när vi skulle väg och formar med färdiglagad mat var placerad i alla frysområden och fick samlas in. Vid frysboxen i garaget hade en röding packats ur men inte in igen. Vilket elände.

Ska man åka Lövhultsloppet?

Oxveckorna

Det märks att Holaveden gått in i oxveckorna. Borra ner huvudet och överlev.

Mycket skidor förra veckan. Ungarna har börjat uppskatta sporten. Då gäller det att smida. För egen del blev det ett par timmar som kan betraktas som träning i helgen innan mildvädret drog över elljusspåret. Nu åter förpassad till garaget och skiergen. 10×1000 igår, sen slänga ihop en pasta och slockna till Sportnytt i soffan. Det är ändå ett prima liv. Nu tar vi krafttag. Mycket är på gång. Vasaloppet, våren, Landsjön runt och allt det vackra som kommer med det.
/RD

Holaveden på halvfart

Bloggen går knackigt framåt, men alltid på väg. Halva gänget har varit i Norge och samlat mil på snö. Man vill ju se nån bild därifrån, det är väl det minsta vi kan begära. Sen en liten rapport hur Oskars ljumskar mår efter skidcomeback.
Robban håller formen på ÖIS skidspår. Verkar ha blivit ett mecka denna vintern. Vilket jobb som gör.
För egen del går det sådär. Min fot protesterar. Känns som något gick sönder första passet på hemmaplan efter Spanien. Att springa på snöslask är verkligen sämsta tänkbara för en klen löpare. Jag återkommer med rapport.
/ örnen

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑