Släpade en resväska genom snöovädret i Stockholm. Trängdes på tunnelbanan. Inställt tåg. Trängas igen på tunnelbanan, släpa resväskan ännu mer. Motivation föll till bottennivåer. Skulle jag behöva ställa in resan till Sjusjön? En kollega sa, ”åk imorgon istället, det verkar hur som riktigt kul att bara åka skidor och hänga en helg”. Jag tog mig i kragen och ställde alarmet okristligt tidigt och släpade återigen resväskan till tunnelbanan för att ta första tåget till Oslo och sen vidare till Lillehammer. Satt och tittade up på ett soligt snötäckt landskap. En älg gick på fältet. Lugnet infann sig. Sen skidåkning hela helgen. Kallt, kärvt och soligt. Men Sjusjön, vilket ställe. Diagonalbacke efter diagonalbacke. Det räddade mina löpararmar från fullständig förnedring. Sista dagen fick jag sån feeling att jag tog rygg på en norsk elitmotionär. Sträckte ut i en diagonal som jag trodde var ett minne blått efter år av dragande på en vagn eller dåligt fäste. Tekniken satt där fortfarande. Klassisk skidåkning med bra skidor är ändå något speciellt. Att jag fick släppa när backen planade ut var dock kanske inte så oväntat.

Tack för gästfriheten Håkan!

-OL