Återkommen från Österrike med en avslutning i 50 cm nyfallen fluffig puder. Då lever man för stunden, för nästa åk, för nästa dropp, för nästa sväng. En härlig känsla.
För närvarnade är jag dagledig i väntan på att börja på mitt nya jobb. Men dagarna rullar på ändå. Tyvärr har löpningen gått i dvala lite efter hälseneproblem och småförkylningar senaste veckorna. Men jag hoppas på att det är slut på detta nu så vårformen kan infinna sig lagom till Landsjön Runt.
För några veckor sedan var jag och Palle och kollade på filmen Free Solo. Om att klättra 1000 m osäkrad i Yosemite. En oerhört intressant dokumentär om mental styrka, klättring och oerhört vacker natur. Den 5:e April visar Jönköpings Klätterklubb filmen i Jönköping. Passa på att gå och se den! Skaffa dina biljetter här!
Att byta jobb kan ha varit det bästa jag gjort. Ny miljö. Rätt miljö. Få jobba med journalistik igen. Tyvärr blir bloggen lite lidande nu i början då mina tankar är på annat håll. Håll ut och läs föregående inlägg som håller hög klass!
Ser hur dom sliter, gren för gren, skatorna dessa bobyggare, kulturföljare. Tar en plats i besiktning & försvarar den, samlar och konstruerar. Dom är vackra när dom flyger, med sina vita fingrar. Inte utan att man är lite avundsjuk. Bygga bo och söka föda, kläcka ungar och samla pinnar. Vad löjligt egentligen, att vara avundsjuk.
Period fastade Måndag till Fredag. På fredagen vankades tårta så då var det lägligt med frukost i magen. Vilken frihetskänsla, att lämna hemmet utan matsäck, enbart kaffekopp i hand. På helgerna är just frukosten rätt mycket pricken över iet, i rätt sällskap förstås. Marmelad, kommer det bli nästa hipster grej efter surdeg och ölbryggning?
IKHP dominerade Lyckåsbacken, seger både i dam och herrklassen. Erik Holmberg gick under tio minuter för första gången, vi säger grattis, nu kör vi mot landsjön. Det porlade i bäckarna när vi sprang ner, det är vår, fiskebåtar syntes ute på sjön. En korp flög över oss precis innan löparna började forsa mot mål. Älskar den här bygden. Att få vara i skog & mark. Skog & mark är nästbäst efter Internet, såklart.
Man kan inte bo på Internet. Man får samla sina grenar i den ”verkliga” världen. Men visst är det en sanning med modifikation. Denna veckan har vi vridit upp hela huset, flyttat en dörr, kanske ev tagit bort ett fönster(de lärde tvistar) men inte har det hänt något i den verkliga världen. I den rinner vattnet utmed berget och stannar till i sänkor & hjulspår. Vi tänker dränering och öppen dikesanvisning i järnvägsmakadam. Blått berg. Täckt av berg också, eldat och sett det spricka upp i skärvor. Känns som ja placerat mig själv i en följetong. Arkitekten är på hugget, säger nej, dålig idé. Protesterar, funderar och betalar. Allt min orientering bygger på är en text av en Svensk poet, vi är nämnligen också precis som skatorna kulturföljare.
För egen del rent fysiskt så är kroppen fortfarande inte läkt. Glider fram och väljer runda efter vinden. Inget hardcore, om man säger så.
Segrare Lyckåsbacken 2018 och 2019. Han siktar mot toppen, Erik Holmberg. Holaveden fick beröm för sin mållinje men på bilden ser ja att ett vedträ har vält, shit happens, tänker ja.
Anmäld till Vasaloppet 2020. Nu nerpetad till division två. Lär där förbli som det känns nu, men det finns säkert bot till bättring längre fram. Men till Mora dit ska vi, varje år.
Som vanligt så är det inte känslan av bilden som reprensenterar känslan av de fyra och en halv sista milen.
Nu är trailern ute inför dokumentären om Åsa Lundström. Vackra sekvenser från vår hembygd. Filmen har filmats av Holavedens kamrat Anders Nilsson, en gång en av Sveriges starkaste män som nu springer tre mil i veckan. Holaveden har bidragit med inspelningsplatser och assisterat vid filmning, båtkörning vid simning och bilkörning vid cykling. Fantastiskt arbete, det är också Anders som ligger bakom reklamfilmen om Landsjön Runt som ja hoppas alla ni Instagram missbrukare redan har sett.
Som en hyllning till Birkebeinerrennet, där man tar sig över 2 berg, avgörs idag den 4e träningstävling i vårens löparserie uppför lyckåsbacken. Eller den vi kallar för bloggbacken. Varför vet jag inte riktigt, vi har många backar som förknippas med holaveden egentligen. Till exempel 10-minutersbacken där jag och Palle kanske gjorde vårat första gemensamma träningpass, eller strutsabacken där vi spenderade varje tisdagskväll under höstterminen, eller kanske ormabacken som också var en av de där backarna som Oskar eller Palle visade mig i holavedens begynnelse. Men det är ändå lyckåsbacken som blivit våran backe. De andra har redan etablerade tilltalsnamn. Bloggbacken ingår nästan alltid i våra distanspass mest för att den är så himla fin att springa. Först den långa sega starten, med lagom lutning där man måste hålla hög fart om man vill få en bra tid. Sedan högersvängen in mot platten där man måste växla fart ordentligt innan man går in i den tuffa branten där det handlar mer om överlevnad. Blickar man uppåt möter man väggen, en oändlig backe utan slut. Himlabacken som leder upp mot skyn. Kraftig vänstersväng där det brantar till värre än någonsin. Kan man hålla frekvens där utan att börja gå ska man bara nöjd, så klarar man sista biten spurtande. Fram till eken och bara där får man stänga av klockan. Grattis du har klarat bloggbacken.
I Österrike fortsätter puderjakten. Gårdagen spenderades i ett nysnöat Mölltaler Gletcher med en sol som bröt igenom molntäcket. Idag snöar det kraftigt så då avslutar vi veckan i Matrei innan vi rullar med minibussen hemåt genom Tyskland.
Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
Senaste kommentarer