Oförberedd ställde jag mig på startlinjen efter att ha efteranmält mig på morgonen till Kungsholmen Runt. En vårklassiker likt Landsjön Runt. Knackig träning och få långpass. Nu gällde det att hålla tungan rätt i mun om inte detta skulle sluta på parkbänk vid Tranebergsbron. Jag bestämde mig för att jag ska ha mycket kvar på andra varvet. Så tänker man ju alltid men det brukar skita sig. Men faktum är att jag verkar ha sprungit snabbare på andra varvet än första och när jag jämför kilometertiderna är dom riktigt jämna. Detta är nog min bästa halvmara, inte den snabbaste, men den bäst genomförda. Den snabbaste är fortfarande Göteborgsvarvet när den berömda dextrosoltanten fick ta hand om mig när jag föll ur bild i SVT’s direktsändning. Men Kungsholmen runt gick bara minuten långsammare på en ganska jobbig banan med partier på grus så möjligheterna på sub1:15 finns nog där nån gång i år.

I onsdags hittade jag äntligen bort till Fredrikshofs träningslokal för att vara med deras löpargrupp led av Fredrik Uhrbom. Jag gjorde ett försök att vara med i måndags också men då misslyckades jag med att hitta dit i tid och drog av lite intervaller på stadion istället. Där var jag inte ensam. Säkerligen ett hundratal andra tyckte också att det var roligt att springa varv på varv på den anrika stadion och låtsas vara Gunder Hägg under sommaren 1942 då han slog inte mer än 5 av de 10 världsrekorden den sommaren i Stockholm.

I onsdags såg jag i varje fall till att vara i tid och på programmet stod 5 minutersintervaller, 6 st. En blandad skara löpare sprang runda på runda ute vid Ropsten i den halvkyliga Majkvällen. Det verkar vara en bra grupp och jag siktar på att försöka springa med dom så ofta jag kan framöver. Det blir så lätt släntrian och halvmesyr när efter jobbetkoman och latheten slår in.