Sida 2 av 649

Ingenting är gratis.

Min telefon håller på och buggar sig. Man vill krossa den mot marken. Men man biter ihop och stålsätter sig. En sak som är säker är att man får bita ihop.

Varmt idag, sju grader på morgonen. Vårens tåg snart här, lite sol så ska vi få se. Läget brunt, blåst och svag aktivitet.

Tror ja fick drag på nacken och har nu värk. Försvinner nog med våren. Emil Persson försvinner nog från övriga fältet i helgen. Dags för han nu. Kunde vunnit både marcan och vasan. Dom norska fjällen ska få se.

Sprungit lite. Mest på löpband. Fick skav. Men kämpar på.

Vad tror ni om Almgren i helgen?

Mot Vasaloppet 2025

Under alla de senaste 14 åren när jag åkt hem från Vasaloppet har jag lovat mig själv att åka rullskidor under året för att hålla igång formen och bygga grund inför kommande åren. I alla år med något undantag har det blivit en handfull mil knappt innan vintern kommit. Om den kommit. Det håller inte om man vill aspirera på att vara bland de 1000 bästa. Så nu har jag och PeterNilsson slutit avtal. Muntligt så det är lite skört. Men vi ska försöka köra en gång i veckan.

Igår blev det 18 km över Siringe-Hillinge. Kändes förvånansvärt bra och det ska det väl göra när man har skidträningen gratis. Återstår att se om man kan hålla igång streaken.

/RD

Jinx

I mitt sista inlägg jinxade jag rejält. Träningen flöt på bra…bla bla bla. Dagen efter slog Murphy’s lag till med full kraft. En ögoninflammation hade följt med hem från förskolan veckan innan. Dottern var lite geggig i ögonen en dag sen gick det över, sambon några dagar till. Men eftersom jag verkar fått bra syreupptagningsgener så måste väl någon annan gen fått stryka på foten. Jag är rätt säker att det är immunförsvarsgenen. Vaknade upp med fullständigt förstörda ögon och en otäck sjukdomskänsla i kroppen. Det blev bara värre och värre. Kände mig som en spetälsk när jag var tvungen att ta mig utanför lägenheten. Ögonen började bli bättre efter en dryg vecka men sjukdomskänslan i kroppen har inte släppt än. Två veckors vila var väl inte riktigt vad jag hade hoppats på. Det är bara att börja bygga korthuset igen och hoppas på en friskare vår.

Det fina med lite sjukdom är ändå att sjuka mängder idrott kan beskådas på tv. Det var längesen jag såg hela vasan. Men iår var det ett sevärt lopp. Såg otroligt kämpigt ut en bit bak i leden. Robban och Palle är solida i Vasan. 15:e loppet för båda nästa år. Halvvägs till gula-västarna. Hatten av!

Asfalten börjar torka till, gruset soppas bort, loppen närmar sig. Fick lite vår feelings och bestälde 2 par nya löpskor från sjuksoffan. Måste ju hålla uppe tron om en frisk framtid.

Så, komihåg, jinxa inte!

-OL

Risberg/Evertsberg

Ni har alla hört om det helt överjävliga loppet som gick mellan Sälen och Mora i söndags. Jag var med. Jag kan intyga varenda ord.

Jag och PeterNilsson åkte mot Dalarna i lördags morse. En dag senare än normalt. Men det var en rätt go känsla. Tog ett beslut om att låta skidorna vara fria från fästvalla. Om det var ett rätt beslut eller inte låter jag vara osagt. Det sköna var att ett beslut var taget. Testade stakmusklerna på Snöå skidstadion under lördagseftermiddagen. Kändes bra. Stora trugor på, en långburk och pasta ala Nilsson. En sista titt på vädret gjorde gällande att vi slapp regnet.

Fick en hyfsad start utan strul upp i backen och ut på myrarna hamnade jag i ett gott flow ut på myrarna. Fram till Mångsbodarna kände jag mig stark. Sen väntade backarna mot Risberg och det var nog här nånstans som jag la grunden för vad som komma skulle efter Risberg. Sträckan mot Evertsberg är ett töcken. Som att jag åkte i gränslandet mellan liv och död. Sista kilometerna mot Evertsberg kändes som ljusår. Tappade tid och rum och insåg att det krävdes en rejäl fika vid Evertsberg för att få huvudet att vakna. Huvudet kvicknade till men inte kroppen. Det blev en väldigt lång väg mot Mora. På vägen svor jag på att aldrig mer sätta min fot i Dalarna. Det har hänt förr. Det är så det går när man tränar för lite.

Gled in under målportalen med tårar i ögonen. Ett tag trodde jag att jag inte skulle komma dit innnan mörkret. Plats 1900 ungefär. Godkänt ändå. Led 3 är säkrat och jag är inte bättre. Mer träning är enda medicinen för att nå högre. Gäller bara att få det gjort.

Några dagar senare har jag omvärderat min bild av Dalarna. Vasaloppet är fantastiskt. Nästa år står jag där igen. För femtonde gången i rad.

Peter Nilsson är nog det bästa resesällskap man kan ha.

RD

Till helvetets port

Viva Victoria! Vasaloppet 2024 avslutat. Bang det gick vägen. Allt som kan gå fel inträffade inte. Man får vara glad för det. Fick ut ett tävlingsresultat som speglar träningsmängden. 661 rättvist. Bra skidor bra vilja. Då är det roligt att åka skidor. Man får acceptera att man är lite svag. Saxade i några backar. Ingen vacker syn. Lite mer skidåkning och rullskidor så kan man förbättra sig mycket i plattåkningen. Är bättre uppför det är väl tack vare strakmaskinen men har problem att gå med i klungor och där går det förbättras.

Taktiken inför nästa år är att få med sambon och rullskidorna till crossbanan och åka hem. Vi får se.

Det där regnet på morgonen. Ler kaoset på startgärdets parkering. Aldrig upplevt det.

Att stå i bajjemaja kö när minuterna tickar iväg.

Istället för bilen till gymet, ta rullskidorna. Låt kilometrarna ticka in.

Robban är hårdast. Det vet alla.

Nu när det finns så mycket AI och datautvecklare borde inte ett dataprogram kunna med Vasaloppsdata och seedningslopp kunna rangordna alla spår på startgärdet upp till tredje led? Köer är gammaldags. Inte för man hade några problem med backen men ändå, en tanke bara.

Grabben ringde och sa att nu är det färdiglekt. Nu börjar säsongen.

Hur underbart är det inte att gå i mål på Vasaloppet. Vilken grej.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑