Jag har spenderat senaste veckan med att dra runt på min dotter i längdspåren runt Tänndalen. Hon sovandes i Thule-vagnen med skidor på där bak, jag svettandes som en gris i fjällsluttningen framför. Bra benträning, minst sagt. En liten förkylning satte dock stopp för de längsta och tyngsta turerna. Nu tänkte jag börja springa lite mer igen efter förra veckans benhinneproblem men det verkar vara full vinter i Stockholm så det kanske får bli lite mer skidåkning istället.

-OL

Ett mordiskt kräftdjur har tagit sig till Vättern. En liten krabat redo för att ställa till oreda. Hur slutar det här nu då? Kommer Harren som redan har det kämpigt att få det värre? Vem vet, vi som lever vidare får se. En slarver flyttar en båt från ett vatten till ett annat utan att tvätta rent och vips så får harren ta smällen. Om den nu drabbas alls. Men det verkar alltid vara någon oskyldig stackare som hamnar i kläm.

Allt vajar fram och tillbaka. Hundra procent till vänster sen tvärt höger. Karusellvärlden. Blir det lite svårt så säger man att det är komplext så talar vi inte mer om det.

Nu blir det vindkraft. Nu Tar vi tag i energiproblem och miljöförstöring och bygger på. Folk är förbannade. Är det bra eller är det skit? De lärde tvistar. Min uppfattning är att bygden kommer inte bli förstörd pga det här. Det kommer ske på ett eller annat sätt någon annan gång. Kanske om fem miljarder år när solen slocknar. Troligtvis högst oväntat på annat vis. Hur som helst så blåser det. Och Lyckåsbacken får en ny sträckning.

Inget Vasalopp. Vilket skit. Alla dessa problem hela tiden.

Borde man inte skicka ambulanser och sjukvårdare till Ryska soldater? Vilken skit att bli född i Ryssland på åttiotalet och hamna i den här skiten. På något vis så är man oskyldig till vilket regim man hamnat under och hur ens villkor ser ut. Lite som Harren i Vättern. Villkoren för livet ser helt enkelt olika ut överallt. Enligt uppgift så tar det nästan två dygn för en skadad rysk soldat att få sjukhusvård. Mildare splitter skador leder till tex enbenthet. Amputerade ben, fy fan. Vilket skit. Ryssland lider oerhörda förluster just nu i Ukraina för att det blev fel så in i helvete på så många plan. Ren skit.

Desto mer livet träder fram så verkar bra eller dåligt mer och mer bara vara en inställningssak.

Oskar Lund har förlovat sig. Det kom fan som en nyhet. Nu ligger man efter även där. Snabba på lite nu Johan. Skynda skynda. Livet fortgår därute. Var tacksam och kämpa på.

Det blev ett lopp. Inget märkvärdigt. Men en stor seger inombords efter en tid då kroppen sagt ifrån på ett sätt som jag inte är van vid. Jag är helt dränerad både fysiskt och psykiskt efter i söndags och klockan är väldigt mycket. Så min story kommer senare.

Snön viner utanför. Skidåkning i Ölmstad till helgen. Så dags nu…

Norrbaggarna fullständigt dominerar längdskidåkning på herrsidan. Titta bara på världscupen. Eller VM. Det är ju knappt roligt att kolla på ibland. Men så har vi frälsaren – Emil Persson. Fyra norrmän i släptåg sista kvarten av vasan. Alla med bra spurtegenskaper som fick ligga på rulle och vila upp sig inför avgörandet in i Moraparken. Att han vinner är otroligt. Det Emil gör denna säsongen är historia som skrivs. Sen har vi den lille skitungen Alvar på en 8e plats. Hur är det möjligt? Det ska inte gå att vara så bra på uthållighetsidrott i den åldern. Lite Jakob Ingebrigtsen-vibbar över honom. Tränat bra sen nappflaskan och nu en fullfjädrad längdskidåkare som spöar flera toppåkare. Hade faktiskt varit kul att se han åka lite traditionell skidåkning också.
Robban måste gjort decenniets sämsta startbacke. Vi får vänta på the story men att plocka nästan 2000 placeringar från Vasaloppets högsta punkt in till mål säger en del.
Wetterheim åkte på fem timmar blankt. Hulken. Se vad ett gym i bygden kan göra för folkhälsan.
Morbror Jan gjorde sitt 29e lopp. Lika många som år jag fyllt. Räknar man på en snittid runt 6,30 så har han spenderat över en vecka på skidor i vasaloppsspåret.
Bryntesson åkte baklänges. Bara han kan komma på nåt så dumt men samtidigt genialiskt.

Hoppas på att lite rapporter trillar in i veckan på bloggen från er som faktiskt körde. Inte lika roligt att skriva om mina upplevelser från tv-soffan.
Mejla oss gärna med ett gästinlägg.

/Örnen

Idag behöver vi inte skriva något. Först Vasaloppet och sen femmilen. 140 kilometer kvalitativ tv-underhållning. Skidsäsongen kulmen. Bara sätta på en kanna kaffe och njuta.
Heja Robban!