Det vill säga Bottnaryd.

/RD

Det här var nära ett blankt papper som man säger. Ett missat inlägg alltså. Men det fanns där i bakhuvudet. Att det var min tur. Att det var dags. Och mycket riktigt. Ett litet besvärat konstaterande. Man behöver aldrig tänka ut vad man ska skriva, det kommer ändå. Man säger ju att skriva är ett bra sätt att strukturera sitt tänkande.  Och skriva om är sätet för att fördjupa sitt tänkande. Var det Haruki Murakami som sa så? Eller någon annan som aldrig fått Nobelpriset fast dom kanske förtjänat. Vet inte just nu. Och det kanske kvittar.

Arvid har ont i en hand säger han. Det finns mycket skit man kan råka ut för. Man får ont i bland. Man vet inte riktigt varför? Men naturen har kanske ett svar på det med. Det finns mycket skit som sagt. Bara att acceptera. Som skatter, tidvatten och John Lennons död. Den meningen är jag tämligen säker på att det var Murakami som skrev. Aldrig varit något fan av Lennon. En polare och jag var vid ”hans” mur en gång i Prag. Bakfulla, en förmiddag varmt som satan. Tror vi själsligt pissade på den. Fullt med beväpnade vakter på Franska ambassaden. Vi fattade inget. En terrorattack mot en skämttidning.

Vi är så intresserade av varandra att världen utanför inte når oss. Han polaren och ja alltså.  Troligtvis för vi är lika kanske men vet inte om det kan vara hela sanningen. En gång i just Frankrike missade vi ett Franskt upplopp. Skyndsamt o bakfulla stack vi upp till lägenheten för en gubblur efter en museerunda och när vi kommer ner på gatan igen för att gå på krogen så är skyltfönster krossade och bilar brunnit. Märkligt. Det har hänt mycket. Ingen idé att se tillbaka på det nu.

Tränade inget idag. Monterade ett torkskåp och satte upp en toarullshållare. Måste bli mer av en maskin. Man kan inte vara så mycket kött och blod i den här världen. Vägen mot döden blir så känslosam då. Man får fatta tag och göra jobbet. Dag ut och dag in.

Nästan klar med Lugnet nu. Vilken fruktansvärt bra bok. Hatten av, för det arbetet.

”Bästa skidspåren på flera år ute.
Då dyker det upp en tävling med Stakmaskinen. Man undrar hur tänkte ni nu!?? 😃😉😉
Men man får ju försöka göra det bästa av det…”

All cred till David Kasselstrand. Vår käre bloggvän som körde 5 km på skiergen i söndags efter uppmaning från mig. Med tiden 18.45 fick jag stryk med 5 sek. Men för att inte missa vädret, det fantastiska, så hade David tagit till extraordinära åtgärder.

Grymt jobbat säger Holaveden! Palle drog 18.17 i lördags. Mäktigt. Själv drog jag 18.50. Kanske femte bästa tiden jag dragit. En bit ifrån perset på 18.35.9.  Men det finns där inom räckhåll. Efter sju veckors uppehåll i höstas drog jag 19.52 och höll på att larma ambulansen. Så det går framåt. Bara man underkastar sig smärta.

Annars var det som hände efter den där urladdningen helgens höjdpunkt. Banvallen mellan Angerdshestra och Bottnaryd. Jag har lyckats få Rebecca att inse att längdskidor är lösningen på alla problem. I princip. För en månad sen hade hon åkt 0 meter skidor till att ha nu åkt en bra bit över en mil i sträck. Mycket lovande. Och vilken eftermiddag!

Jag säger som Palle: Är otroligt intresserad av eventuellt lediga Vasaloppsplatser. Hör av er!

/RD