Kategori: Robert (sida 25 av 27)

Skogarna

Få saker får mitt inre att få mer frid än att spendera en dag i skogen med motorsåg. I Bergvik eldas det med ved. Så har det alltid varit men det gör inte sig självt. Det ska fällas, kvistas, kapas, lastas. Och då är vi ännu inte komna till vedbacken. Väl där ska det kapas för att sedan klyvas. När veden är kluven vilket den bör vara senast dymmelonsdagen så ska den ”floas” (staplas) för att kunna torka till sig ett par år innan det är aktuellt att eldas. Slutprodukten är ett varmt hus. Och det ska inte underskattas.

I förrgår var det vindfällor på repertoaren. Västvindsstormen vid namn Olle eller Anton eller vad han nu hette förde med sig ett och annat plockepinnområde på våra hektar kring Haurida. Icke att förringa är oberäkneligheten när ett antal granar lagt sig lite huller om buller. Ett enda felskär med motorsågen kan vara förödande. Man muckar inte med en gran som ligger i spänn helt enkelt. 
Huvudet på skaft alltså. Koncentration samtidigt som det blir en hel del slit i allt annat än bekväm terräng. Sågarbyxor när graderna drar sig mot sina 20 kan få även den late att svettas. Men på latsidan går inte att ligga när ett lass ska hem till Bergvik. Den saken är klar. 

Mer hård än så här är väl svårt att vara?

Tänkte lite på Sixten J när jag gick där och drog. Det här höll han alltså på med om dagarna innan han gav sig ut på sina pass. Hårdhet får en helt annan dimension när man tänker så. 
Skogssarbete är i alla fall att rekommendera som träningsform om man vill ha följande beståndsdelar:
Styrka
Uthållighet
Balans 
Naturupplevelse
Kunna dricka en folköl utan dåligt samvete i matpausen

För min del som bor i stan är dessa dagar svårslagna. Dels att få ägna sig åt lite hederligt kroppsarbete samtidigt som det görs nytta. Men också att känna lugnet som råder i skogen. Och det är rätt skönt att veta att denna tillflyktsort alltid kommer att finnas här oavsett vad som händer. 
Min läromästare i skogsbruk tillika far.

När far min kommer upp i skogen händer något och han förvandlas till en levande maskin och den redan grova nordsmålandska dialekten blir än grövre och fraser från tidigt 1900-tal tar över mer och mer. Bara att få höra det är värt allt slit. Men alla gamla uttryck till trots så är det ett som sammanfattar dessa skogsdagar helt och hållet. Inte minst ur träningssynpunkt. Myntat av min farfar som numera kör motorsåg i de sälla jaktmarkerna:
Idag behöver vi inte gå på gym.”
Han satte förmodligen inte sin fot på nåt gym någonsin men hans intuition sa väl att det var så det låg till. Och han hade inte fel.
Allt gott!
/Sluggern 

Vägskälet

”Botten. Dit man bör nå för att sedan kunna stå.”
Bebisförkylningen har tagit hårdare på mig en något annat. Åkte ner till Skåne för att bota med midsommardrycker. 3 dagar senare är jag nästan frisk men tilltäppt på andra sätt. Uteblivet Sillaränn och det känns som att det är dags för en omstart. 
Har det nämnts förut? 
Blir ju ofta så när man letar form. Har inte varit i form på riktigt sen Vasaloppsveckan. Det är 15 veckor sedan. Den började med pers på SkiErg och slutade med pers i fäders spår.
Det är ju trots allt inte så länge sen men känns ändå som en helt ouppnåelig nivå. 
Om 14 veckor är det Lidingöloppet. Fram tills dess har vi vänt på den här olycksaliga cykeln. Just nu står jag mitt emellan två riktiga höjdpunkter på året. Kanske har jag då hittat rätt med formen ändå. 
För är det någon gång man ska vara sämst så är det väl nu?
Frågan är om man kan ha mer angenäma problem än så här att brottas med i dessa dagar? 

Sjukdomstider och framtider

Det är stiltje i mitt konditionsidrottande liv. Hade även jag tänkt att göra ett 5000 meter långt kraftprov på Råslätts IP onsdag men nu har lilltjejen smittat med godsaker som halsont och förkylning. Känner på mig att jag får vänja mig vid sådant. Inför Vasaloppet brukar man ju i vanlig ordning vara nojig men inför kommande Vasalopp är tanken att hon ska ha börjat på förskola. Kan nojandet bli värre än så?
Nu laddar jag istället för midsommar i Skåne. Kanske det som behövs om man ska komma i fas. Därefter inleds skogslöpningssommaren. Det ska bli en fröjd att låta kilometertiderna segla iväg samtidigt som pulsen gör detsamma. Mången pass på både berget i väst och berget i öst lär det bli. Grunden ska läggas utan stress inför Lidingöloppet. Och älskar man skogen som en annan mulle så är den här tiden en riktig höjdare. 
Bilden för den som undrar är tagen i Bergvik. Paradiset, igår kväll. 

Vi ska till Lidingöloppet

En gång för alla. Jag behövde nya mål. Något långsiktigt. En stund senare var det klart. Lidingöloppet är bokat och det kommer bli en sällan skådad fest. Skönt att vara anmäld.

Helgens gästspel som Oskar Lund satte spår. Banketten efteråt var inte att leka med. När jag vinglade hem på Munksjöbron vid 4-snåret hade det blivit den 7 juni. Exakt 8 år sedan jag åkte studentkortege från Huskvarna till Jönköping alltså. Vart tog all tiden vägen? 
Nu till den fråga ni förmodligen alla ställer er. Hur blir det med Sillarännet? Mitt eget lopp som två år i rad avgjorts på självaste midsommarafton. För allas skull så kan det bli så att det flyttas till dagarna innan eftersom jag själv kommer befinna mig i Skåne vid tidpunkten. Eller så kör alla sitt eget Sillaränn. Löpning är ju trots allt en sport för ensamvargar. Eller för ensamma vargar i hungersnöd som söker efter föda. Födan bestående av belöning i valfri form. För vissa räcker det att få en stund för sig själva. Andra nöjer sig bara med bra prestationer. Jag ligger på någon mellanväg. För mig är njutningen också lidandet och en förutsättning för att bli nöjd. Men kanske är det ändå den där stunden med mig själv som är den bästa. När alla tankar sorteras ut och livets ryggsäck känns lättare. Vad är löpning för dig? Har du funderat på det? 
2015 års Sillarännet kommer i alla fall att köras. I någon form. Var så säkra.

En fulländad vecka

Fotboll, styrka, rullskidor, crosstrainer, cykling och på lördag kommer ännu en halvmara. Ja ni läste rätt. Tyvärr kommer inte Oskar till start på grund av sjukdom och eftersom jag själv tänkt hänga på och langa vatten kunde jag inte bara se på medan en startplats brann inne. Här på Holaveden ställer vi upp. Jag går för nytt pers och hoppas på en bra dag på Linköpings gator.

Det som talar emot det är träningsvärken från måndagens bravader i bålen och benen. Min syster och kompisen Malin håller i pass i Korpens regi. Men det är inget för korpfotbollsspelare kan jag med all önskvärd tydlighet bara klargöra. Korta intervaller och kort vila. Effektivt och tufft som fan. Precis som det ska vara. Måndagar kl 18 på Sannabadets parkering. 25 spänn per gång. Testa!
Jag och min svåger Eric aka Hulken körde passet i måndags. Han laddar mot startled 3 i Vasaloppet så här gäller att hänga i. Det betyder nämligen att jag minst måste stå i startled 2. 
Här försöker jag slå honom på händerna. 
Vi avslutade med ett lätt ryck uppför sandbankarna i bakgrunden. 
Åkte rullskidor till passet utmed Vätterstranden mot Huskvarna och måste i sann Colting-stil dissa alla dessa håligheter och uppslitna asfaltsremsor på cykelbanan. Är det verkligen meningen att det ska vara så? 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑