Dagen gryr på den fjärde dagen av träningslägret med base camp vid Högfjället. Fjällvärlden är vacker så det gör ont. Den hade dock varit ännu vackrare med lite vitt på backen. I vår jakt på snö har jag och Markus åkt mil på mil på mil. I bil. Trots att skidspåren egentligen börjar några hundra meter från stugan. Men det är svårt att åka skidor där just nu…

I torsdags begav vi oss uppåt i landet mot Sälen. Hann med stopp med lunch i Sixten Jernbergs museum. Fick lite perspektiv på dagens okonventionella träningsmetoder. I den här utstyrseln körde Sixten löpning på myrarna. Men sen blev han ganska bra också.

Kläppen fick bli skådeplatsen för snöpremiären. Konstsnö. Flackt, hårt och ovallat. Jag susade fram och surfade på ytan likt en svävare. Susade gjorde Markus skidor också – av pälsen han har under sina vallningsfria skidor. Jäkla bra grej ändå. De behöver bara lite inkörning. Men tänk att bara ta skidorna och sticka. Ställtider är till för att bantas och därmed är detta en ypperlig uppfinning. Vin och lasagne på kvällen. Nobelmiddagen på tv och anekdoter från Slovenien. Sen somnade man som en prins.

Sovmorgon på fredagen innan vi åkte vidare i vår jakt på snö. Trysil. Och så här såg det ut på vägen.

Inte jättemycket snö. Men vi gav inte upp. Istället landade vi i Trysil där det fanns snö och is. Det blev till att staka på skatebädden så gott det gick. Skönt ändå. Med snö under fötterna. 

I ilfart styrde Markus mot stugan och det blev bastu och nya anekdoter. Tårta och Lill-Tårta nämndes. Lill-Tårta för övrigt gammal tränare i Vista. Tror vi. Bra ska han ha varit i alla fall enligt en annan legends utsagor. På På spåret åkte dom till Sälen. ”Malung!” ropade jag i högan sky när resan började och visst hade jag rätt. Blev lasagne igen. Jag är en jävel på det där. 

Lördag. Tidigare uppstigning. Mot Idre. Enligt hemsidan var Fjället runt bara isigt och endast lämpat för skateåkare. Vi drog en chansning och hamnade rätt. Fina spår 8 km. 

Passade på att skjuta lite när jag ändå var inne på vallen. Markus blev tillfrågad om han ville vara med på skidlektion 1 timme när vi hade kört 2,5 timme runt fjället. Han sa nej. Han åker fint så jag tyckte det var ett onödigt erbjudande. Istället åkte vi till en mack i Idre för att dämpa det enorma kaffesuget. Pizza i Högis på kvällen och några glas vin. Mat, vin och träning. Tänk om livet alltid var så enkelt. 

Idag far vi hemåt. Har inte träffat varken dotter eller sambo på en vecka så det ska bli ett kärt återseende. Sen är det väl bara att damma av hjulen igen. Ut på vägarna mot nya dagar och möten. Alltid på väg. Må väl alla bloggläsare!

Sen blev det Eldkvarn, Thåström och Springsteen. 

Kanske avtar vinden. Kanske avtar allt. Kanske kan vi finna oss själva nån gång. Men kanske inte idag. Men det är långlopp idag. Den riktiga formen av alla prövningar. Lev väl vänner.

Ja, just så. Palle skrev om det igår. 30 mil blir det. Med hjälp av en djävulsk avslutning. 

Det gör oss genuint glada och tacksamma att vi nästan samlat in 3000 kronor till Cancerfonden i detta läge. Och när Anders slaskar på måndag gör vi alla en riktigt djävulsk avslutning och slänger in några extra slantar. Jag kommer slänga in 1 krona per kilometer jag har kört. Det tänker jag på för varje meter som passeras. En motivation som är god nog.

Dessutom har novembers miljakt bidragit till en riktig skjuts i min egen träning om jag tillåts vara lite ego. Jag skriver träningsdagbok på Funbeat på allvar sen mitten av mars ungefär och så mycket tid som jag tränat den senaste månaden har jag inte gjort det här året. Vida långt ifrån storhetstiden i början av 2014 då jag också hade en period då jag skrev ner min träning. Ungefär dubbelt så många timmar då som nu. Men det var en annan tid, ett annat liv. 

På lördag kommer TB Lund(far till en kändisbloggare) från Proskima för att visa oss ÖISare hur man vallar på bästa sätt. Är du ÖISare och skidåkare så bör du vara där! Före detta håller Peter Nilsson i ett rullskidspass på Ledserydsrakan (bra för psyket) och har sedan utlovat mat innan TB tar vid. Mer info på Ölmstad IS Skidors fb-sida. 

I Tranemo åker man på snö nu. Hur bär dom sig åt?

Många är dom. Vägskyltarna vi passerar i vår jakt på mil och mening med tillvaron. Här är en. 

Det hackas asfalt till förbannelse. I torsdags blåste vemodet in igen. Mellan lägenhetshusen på Liljeholmen kunde jag höra bruset. Från Hermansvägen kunde jag känna nordanvinden som haft fri lejd från Visingsö och sekunden senare piskade vågorna mot Vätterstranden och gav mig den där oemotståndliga sidvinden ända bort till Lokstallarna. I pannlampans sken kunde jag skymta små små flingor av det vita guldet och trots att det här ögonblicket var allt annat än glamoröst kunde jag ändå inte låta bli att känna mig som Columbus himself. 

Minusgraderna kom så underbara i fredags och just nu vaknar man upp till vyer av varm luft som slukas i kylans gap. Kylan är vacker. Luften är torr, himlen blå och andetagen friska. I omgivningarna runt Hallbystugan låg ett tunt lager i går morse. Kylan är här och den gör mig varm.

Vi går in i den sista veckan av miljakten nu. Jag ligger lite efter men det ska gå att ordna. 184.16 km så här långt. Men det är en dag idag och sedan ytterligare sju dagar till innan vi summerar. Då blir det analys och sluträkning. Vi gör det för oss själva och andra. Solidaritet. Precis det vi alla behöver sprida i dessa osäkra tider.

Kärlek och åter kärlek!

Det finns inte mycket mer att säga. Det är året då kärlek blev ett bortglömt brev och hatet vår dagstidning. Det ena ger det andra och tyvärr bleknar min vision om att mina barn ska få växa upp i harmoni. Kylan är så påtaglig nu att hälften vore nog. Det är maktlöshet och hopplöshet framför oss. Tror vi. Om vi inte själva tar tag i det hela. Vi som lever nu. 

Milen rullar sakta in även om jag är allmänt känd för min dåliga planering. Det som krävs är en beslutsamhet. Och att inte bli för bekväm. Utmaningen om en mil om dagen har varit precis den tändvätska som jag behövt för att komma ut i lövklibbande november. På lördag är det femmilen som gäller. Bellmansgatan – Bergvik. Med en liten avstickare för att få ihop det. Det innebär att lite kortare distanser kan avverkas tills dess. Sen är det bara en knapp vecka kvar tills vi summerar. 

Jag odlade mustasch från 1 november tills i lördags. Sen rakade jag av allt utom överläppen. Såg ingen skillnad. Skippade i och med det mustaschkampen. Men som sagt. Peter Nilssons ser vass ut. Hoppas han sparar ända till Vasaloppet. Vore nåt. 

Nu är två träningsläger inbokade också. Tror att den här skidsäsongen kan bli nåt. Markus Qvarnström håller i trådarna på Högfjället under luciahelgen. Förmodligen är jag inbjuden till stor del på grund av mina egenskaper i köket. Framförallt som lasagnemakare. Sen åker hela Davidsson-klanen till Orsa en månad före konungafärden. 

Så låt kylan komma och fyll våra hjärtan med värme.