Det iskalla året

Det finns inte mycket mer att säga. Det är året då kärlek blev ett bortglömt brev och hatet vår dagstidning. Det ena ger det andra och tyvärr bleknar min vision om att mina barn ska få växa upp i harmoni. Kylan är så påtaglig nu att hälften vore nog. Det är maktlöshet och hopplöshet framför oss. Tror vi. Om vi inte själva tar tag i det hela. Vi som lever nu. 
Milen rullar sakta in även om jag är allmänt känd för min dåliga planering. Det som krävs är en beslutsamhet. Och att inte bli för bekväm. Utmaningen om en mil om dagen har varit precis den tändvätska som jag behövt för att komma ut i lövklibbande november. På lördag är det femmilen som gäller. Bellmansgatan – Bergvik. Med en liten avstickare för att få ihop det. Det innebär att lite kortare distanser kan avverkas tills dess. Sen är det bara en knapp vecka kvar tills vi summerar. 
Jag odlade mustasch från 1 november tills i lördags. Sen rakade jag av allt utom överläppen. Såg ingen skillnad. Skippade i och med det mustaschkampen. Men som sagt. Peter Nilssons ser vass ut. Hoppas han sparar ända till Vasaloppet. Vore nåt. 
Nu är två träningsläger inbokade också. Tror att den här skidsäsongen kan bli nåt. Markus Qvarnström håller i trådarna på Högfjället under luciahelgen. Förmodligen är jag inbjuden till stor del på grund av mina egenskaper i köket. Framförallt som lasagnemakare. Sen åker hela Davidsson-klanen till Orsa en månad före konungafärden. 
Så låt kylan komma och fyll våra hjärtan med värme.

3 kommentarer

  1. Du är välkommen både som lasagnemästare och följeslagare i spåret, Nilsson lär vi väl ha en bit framför oss som vanligt:) / MQ

  2. Kärlek o värme i massor så inte hopplösheten förlamar oss!
    Fin bild över vår sjö!

  3. Som det kliar på överläppen får jag nog vara nöjd om jag klarar mej utan rakning till 1 dec. Längtar redan efter lasagnen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑