Här kommer jag spendera större delen av vintern. Jag kommer lära folk att åka längdskidor, fixa spår, hyra ut utrustning och hålla på med längdskidgrejer i allmänhet. I området finns 100 km preparerade spår, oändliga fjällvidder och toppar att bestiga!

För snart fem år sedan övertalade, eller nja övertala är nog att ta i. David Erixon mig till att komma upp till Storulvåns Fjällstation en helg i april för att gå toppturer. Sagt och gjort. Jag och en kompis åkte dit. Vi var noviser på området men med David i sällskap kändes det som en perfekt introduktion. Solen sken och vi hade tre heldagar på fjällen kring jämttriangeln. Lyriska och trötta satte vi oss på nattåget hem. Detta blev ett uppvaknande för mig. Begäret efter att få vistas på vinterfjäll blev ännu större. Visst har jag tidigare älskat att åka skidor. Men det här var en dimension till. Att få stå ensam tillsammans med sina vänner på en bergstopp, känna hur naturen har makten och att du själv tagit dig dit är något extra. Att sedan få dra av stighudarna och förhoppningsvis få orört puder på vägen tillbaka gör det hela till något helt speciellt. Att kombinera den fysiska kraftansträngningen av att bestiga bergstoppar med glädjen av att få åka ner på ställen ingen lift kan ta dig och känslan av att kunna ta dig upp och ner för i princip vilken bergstopp som helst tilltalar mig.
Sen den helgen i Storulvån har det blivit ganska många topptursresor de senaste åren och med växande erfarenhet och kunskap blir dagarna på fjällen än mer njutbara.
I våras fick jag och min sambo erbjudande om att bryta vardagsmönstret och jobba när fjäll och skidåkning i vinter och vår. Det har tagit ett tag att få allting klart med tjänstledigheter och liknande men nu är det klart. Detta är en av anledningarna till att jag inte kommer tävla på längdskidor i vinter mer än något enstaka lopp.
Mer om vart vi ska och vad vi ska göra kommer i nästa inlägg. Detta tillägnas det fina med att topptura!

Inte en meter. Så mycket rullskidor har jag åkt på svensk mark i år. Jag åkte i och för sig en gång i USA. Jag har bestämt mig för att inte satsa på att längdskidåkningen som tidigare år. Förra säsongen blev förstörd på grund av problem med armen. Jag tänkte att jag skulle avvakta och se om begäret skulle komma tillbaka framåt hösten. Men nej, jag kände inte drivet att sträva efter förbättring inom skidåkningen. Att åka rullskidor i mörkret på hala löv lockade inte.

Det känns konstigt att bryta en vana. Jag har levt skidåkning mer eller mindre de sista 17 åren med träningsläger, tävlingar och träningar. Men på något sätt känns det skönt att inte vara livrädd att få en höstförkylning. Inte spendera helgkvällarna i vallarboden.

En annan anledning till mitt beslut att inte tävla i vinter är att jag inte gillar den stakande skidåkningen lika mycket. Inte för att jag tycker att utvecklingen ska stoppas utan för att jag själv uppskattar den traditionella skidåkningen mer. Den traditionella skidåkningens krav på mångsidighet och teknik har alltid lockat mig. Stakningen har inte den dragningskraften på mig.

Skidåkning kommer dock alltid vara bland det bästa jag vet och bli inte förvånade om ni möter mig i spåret i vinter eller till och med ser mig i en resultatlista. Kanske kommer jag åka mer skidor än någonsin i vinter….men mer om detta i nästa inlägg!

Inte en meter. Så mycket rullskidor har jag åkt på svensk mark i år. Jag åkte i och för sig en gång i USA. Jag har bestämt mig för att inte satsa på att längdskidåkningen som tidigare år. Förra säsongen blev förstörd på grund av problem med armen. Jag tänkte att jag skulle avvakta och se om begäret skulle komma tillbaka framåt hösten. Men nej, jag kände inte drivet att sträva efter förbättring inom skidåkningen. Att åka rullskidor i mörkret på hala löv lockade inte.

Det känns konstigt att bryta en vana. Jag har levt skidåkning mer eller mindre de sista 17 åren med träningsläger, tävlingar och träningar. Men på något sätt känns det skönt att inte vara livrädd att få en höstförkylning. Inte spendera helgkvällarna i vallarboden.

En annan anledning till mitt beslut att inte tävla i vinter är att jag inte gillar den stakande skidåkningen lika mycket. Inte för att jag tycker att utvecklingen ska stoppas utan för att jag själv uppskattar den traditionella skidåkningen mer. Den traditionella skidåkningens krav på mångsidighet och teknik har alltid lockat mig. Stakningen har inte den dragningskraften på mig.

Skidåkning kommer dock alltid vara bland det bästa jag vet och bli inte förvånade om ni möter mig i spåret i vinter eller till och med ser mig i en resultatlista. Kanske kommer jag åka mer skidor än någonsin i vinter….men mer om detta i nästa inlägg!