Lidingöloppssviterna börjar så sakta övervinnas av min kropp. Hälsenan höll utan minsta problem. Långpassen saknades å de grövsta när sista milen skulle avverkas. Två stycken stabila 40 minutersmilar förbyttes av en mindre smickrande 50 minutare på sista. Sub 2.10 var ändå 5 minuter bättre än jag hade som mål och tredje loppet på rad med silvermedaljen runt halsen var ett faktum. Lika jobbigt som det är där i målfållan, lika stark är drivkraften att anmäla sig till nästa år. Men då ska jag vara väl förberedd. Det har jag sagt varje år…men ständiga skador på sensommaren har gjort Lidingöloppet till något jag sent glömmer om hösten.
 
Lyckan är stor över att hälsenan höll och att rehaben har lyckats. Nu ser jag fram emot fler lopp i höst och att få tid att träna upp vaderna rejält till nästa säsong. 2016 revanchens år! Vi börjar med hemmaloppet, Äppelloppet, följt utav terränglopp i fiendeland för en Vistait men hemmabana för Holaveden nu när Robban är med i båten. Sedan få vi se vad hösten har att erbjuda i löpväg innan snön faller.