Jag är självförsörjande på el! Ja, eller elen till min mobiltelefon. Troligtvis kan jag även klara datorn under sommaren. Ett litet med viktigt steg för mig att visa att det går och möjligheterna som finns.

Jag har en pytteliten set-up som består av följande:

• 1 st solpanel på 5V och med 10 W max effekt eller 2000 mA ström. USB anslutning till mobil eller liknande. Storleken är ungefär som ett A4 papper.
• 1 st Powerbank på 10000 mAh.  Denna motsvarar ungefär 3 mobilladdningar när den är fullladdad.
• 1 st Powerbank på 4000 mAh. Denna använder jag som reservreservoar när den större är full.

Miljömässigt så ger inte min solcellsanläggning några pluspoäng direkt. Litium-jon cellerna i powerbanken är inte särskilt återvinningsbara och tillverkade i Kina likt solpanel. Inte ekonomiskt heller, då jag har fri el där jag bor. Men konceptet att jag kan klara att driva min telefon med endast ett A4 papper i solen i mellersta Sverige under vintern är ändå rätt häftigt. Tänk hur många hustak, fasader etc. som ligger mot söder och hur många A4-papper skulle kunna rymmas på dessa? Tanken är svindlande! Vi kommer aldrig lida av energibrist, vi lider bara av vi inte ser möjligheterna!

Influensan slog mig som en murbräcka efter att Robban höll Holavedsflaggan högt i fädernas spår. Smittfebran hade hittat till vägs ände i norraste Dalarna. Om det var snoriga storstadsbarn som slickat på räcket i tunnelbanan innan dom åkte hit på sportlov v9 eller rip-buren fågelinfluensa som smittat mig vet jag inte. Vintern 2017 är inte året då jag kan hålla mig frisk tydligen.

Tanken var att jag skulle köra Rajden nu till helgen. Från början skulle även Palle kört men hans säsong slutade ju som ni vet i en Italiensk ambulans. Det kommer helt enkelt inte bli någon skidtävling i år. Kanske inte så stor grej  men när jag tänker efter så har jag nog åkt skidtävingar varje vinter sedan slutet på 80-talet. Ni vet när man hade skidor med transparenta plastbelag, när salomonpjäxorna hade en bygel man spände fast och man borstade skidorna med en svamp i något slags plastnät. De få skateskidor som fanns hade långa spetsar och det diskuterades om treans växel på skate egentligen fanns eller inte. Det är helt enkelt rätt längesen. Det enda som är detsamma fortfarande är att varm saft är gott efter skidlopp, nummerlapparna är alltid urtvättade och Elis T och Gustav R fortfarande åker skidor på IKHP.

För att stilla min febernervösa kropp medans jag tittar ut på ett soldränkt vinterlandskap av guds nåde passade jag på att beställa ett par nya löpskor. Nån gång kommer ju snön smälta eller vi flytta söderut igen och då är jag beredd på vårvarma stigar på Huskvarnaberget!

Idag är dagen. Många är det som ska förbereda sig inför Vasan imorgon. Dagen går att beskriva med ett endaste ord, Överkonsumtion. Det överkonsumeras nå jävulskt i hela mellersta Dalarna just idag. Kolhydrater för troligen två vasalopp äts varav det mest rinner direkt ner i Dalälven. Väderprognoser överkonsumeras till den milda grad att det börjar bildas en skara väderprognosfundamentalister som tror mer på väderappen än på vädret utanför fönstret. Vallatips överkonsumeras, ivrigt påhejade av säljorganisationer från diverse 3-5 bokstavsnamn på företag.  Känslor överkonsumeras, alla ska känna efter. Efter formen, förkylningar, skavsår. Är det någon som inte känner efter så är någon annan snabbt framme och ställer frågan ”hur känns det?”.

Holavedens tips för ett lyckat Vasalopp lyder. KISS, keep it simple stupid! Varva ner lite, läs en bok eller en blogg, gör som du alltid har gjort. Krångla inte till vallningen, men gör det noggrant. Ät dig inte bukastinn, men ta en extra frukt. Det som inte är gjort tills idag kommer heller påverka morgondagens resultat. Imorgon är det fest!

Holaveden vill också gratulera årets segrare i Tjejvasan’s D75 klass, Ann-Britt Björnlinger IK VISTA. Ann-Britt var min lågstadielärare när det begav sig på Landsjöskolan under tidigt 90-tal. Att få en hel skolklass att åka längdskidor en hel dag är det nog inte så många lärare som gör eller gjort, men Ann-Britt såg till att skolväggen var full med längdskidor och att spåren var fixade och grillkorvselden brann!

Gör något vettigt av alla dina Vasaloppsnummerlappar!

/OL

Vinden drar fram över det platta landskapet och snön skapar slöjor som dansar fram mellan mina fötter. Vinden som tidigare stretade mig rakt i ansiktet har efter sista riktningsförändringen träffpunkt på luvans sida. En till synes liten men väldig skillnad för upplevelsen medans solen skiner rakt i ögonen. Att vara ute i blåsten är att lära sig uppskatta livets små saker. Att vara varm, att kunna få vindskydd, att veta att varm nyponsoppa finns i ryggsäckens termos, att få gå in i stugvärmen. Små men meningsfulla saker.

Blåsig dag på fjället

Soluppgång i Storrödtjänstugan

Efter några dagar med förkylning är jag tillbaka på skidorna. Ikväll blev det ett riktigt kombopass. Ett perfekt sådant.

På med topptursskidorna. Spänn på stavarna på ryggsäcken och greppa Triac 2.0’orna istället och staka med inte särskilt bra glid bort på Grövelsjön några kilometer. På med stighhudarna och klättringen kan börja. Likt skidgången i Strutsabacken ska norrsidan av sluttningen ner mot Grövelsjön bestigas. En klättring på ca 200 höjdmeter upp till trädgränsen. Av med stighudarna och släng in dom innanför skaljackan. Ner är härliga svängar i pudersnön som fallit sista dygnet. På med stighuden och repetera. Smilet i mitt ansikte efter några minuters perfekt puderåkning i pannlampans sken gå inte ta miste på.  Stakning hem igen och jag kan sjunka ner i fåtöljen nöjd med en dag fylld av skidåkning både på jobbet och efter!