Snöflingorna yrde förbi utanför kontorsfönstret. Eftermiddagströttheten hade slagit till. Men till sist fick jag på mig träningskläderna och skorna snörades. Jag hade hört talas om en idrottsplats som tydligen även hyser skidspår på vintern borta vid Kristineberg. Nu återstod bara att hitta dit. Först kom jag bara till några fotbollsplaner med efter yterligare någon kilometer låg den där. Den röda löparbanan. Sliten, Bakom ett bussgarage. En tom läktare. Det andades liksom östeuropa trots att jag sprungit väster ut på Kungsholmen. Tusingar, klassikern. Efter ganska många veckor med minst sagt knapphändig intervallöpning hade jag inga höga förväntningar. Men jag bestämde mig för att köra tills jag inte klarade 3:30 längre i blåsten och snön. 3:31 på den 8:e. 3:20 som bäst. Inget att skriva om på bloggen egentligen men känslan att snurra där på den slitna tartanen ändå så äkta. Det är löpning.

Imorgon tar jag tåget mot jämtlandsfjällen, det vankas toppturer och prognosen visar solsken!

-OL

Väderprognoserna visar rejält med snöfall över Alperna i slutet av veckan och minusgrader nästa vecka. Det kan vankas pudersväng tills låren skriker. Sen en österrikisk gulasch och en lager. Semester, som den ska vara.

Dopingen är tillbaka på löpet. Inte någon gråzonsdoping heller utan rejäla övertramp. Dom verkar alrig lära sig där i Österrike. Med jämna 10 års perioder åker dom dit. Är det fortfarande den gamle vasaloppsvinnaren Walter Mayer som spökar bland alptopparna.

Anti-vintern de senaste veckorna har tagit hårt på snön i södra Sverige. Men Mullsjö hade förvaltat sin konstsnö väl och kunde stoltsera med en knapp 3 km runda. Nummer lapp på och fyra varv att avverka. Lång tung stigning på varje varv som lätt kan knäcka min bristfälliga mjölksyratröskel. Palle startade 30 sekunder efter, så jag kände mig jagad som en badboll en blåsig dag på Böda strand. Men jag lyckades hålla ihop tekniken hyfsat och Palle kom aldrig ikapp.

I omklädningsrummet langande Palle fram en tvååtta och vi kom överens om att elljuslopp är bästa träningen man kan hitta en regntung februarikväll…På lördag står vi på startlinjen på Huskvarnaloppet om inte snön hinner smälta.

Jag sitter med i IK Vistas skid och orienteringssektions styrelse. Vi står utan ordförande sen årsmötet. Sökandet efter en ny har skett med ljus och lykta. Många är tillfrågade, få (läs ingen) känner sig manad. Jag har själv blivit tillfrågad men tackade nej eftersom jag flyttar om en månad.  Jag vet att vi inte är den enda föreningen som har det problematiskt. Det är ett utbrett problem.  IK Vista har överlevt ett väldskrig och snart 100 år och kommer säkert klara även denna kris.

Men det är intressant att fundera hur svårt det är att skapa engagemang för föreningslivet idag. Vad beror det på? Är det förändringen av samhällssammansättningen i upptagningsområdet? En generationsfråga?

Antalet nyttjare av konditionsidrott tror jag aldrig varit större i IK Vistas upptagningsområde. Men att binda upp sig vid ett åtagande för att driva möjligheten för konditionsidrott är något de flesta helst vill slippa i jakten på personlig framgång, familjetid, vila och fredagsmys….eller var det tid att följa en extra serie och kolla några flöden eller läsa något svammel på en konditionsidrottsblogg. Jag ramlar själv dit, kunde gjort något bättre av min tid. Men mitt uppdrag i IK Vista tar inte särskilt mycket tid, nån timme i veckan kanske. Nån kväll i månaden måste jag fika med några idrottsintresserade människor. Alla måste inte anlägga ett nytt elljusspår som PeterNilsson, men alla kan hjälpa till med något. Så om du är intresserad av att engagera dig i IK Vistas skid och orienteringssektion som också innefattar MTB så är du verkligen välkommen till sektionen! Om du inte har möjlighet att hjälpa, glöm då aldrig att uppskatta det idiella arbete som läggs ner i sektioner, av tävlingsledare, spårkörare, tränare etc. Ett tack är oftast deras enda lön för arbetet.

-OL

Vätterns vågor slog hårt mot sandbankarna medans jag gav mig ut på mina lunchintervaller. Tänkte trumma upp tempot på den bara asfalten. Men hälsenan började strejka. Typiskt när våren står för dörren. Slängde in en anmälan till Mullsjöskaten nästa tisdag istället. Tredje loppet för säsongen. Känns som en halvcomeback.

Lite bilder från Huskvarna Ski Marathon a.k.a Holavedsloppet i lördags.