Titt som tätt blir det för mycket och röd lampa lyser. Då borde man bara stänga ner och drömma drömmar om frihet men man tragglar på lite till med göromålen. För lite blir gjort men i spåren av tragglet blir mycket gjort som helst skulle förblitt ogjort. Som idag när jag slängde in mig själv i livsmedelsaffären lätt utarbetad, rödögd och helt utan planering. Helt utlämnad till det undermedvetna. Ingen selektion. Två kassar reklamartiklar. Bröd och kakor. Va fan?

Det är en myt att man är en rationell, analyserande och sunt tänkande människa. Speciellt på fredag eftermiddagar. Ibland är man bara efter sin egen domare sämst. Rött kort borde användas lite oftare. För man är inget offer, det finns bot till bättring. Kunskap naturligtvis.

Om man ser till information så finns det hur mycket kunskap som helst att ta tag i. Problemet är bara att selektera, och absorbera. I tillstånd av hopplös trötthet då funkar nästintill ingenting. Men skam till den som ger sig. I denna tid är informationsbearbetning ett modeord.

Norbert Wiener hade en tanke om att just informationsbehandling utgör det biologiska livets innersta hemlighet. Man kan ta den tanken och suga på den lite. Spara den inom sig. Kanske göra något praktiskt av den en vacker dag.

Jag tror på överblick och sammanhang. Men inte idag. Detta är bara rader av meningslöshet. Skapade av tron på en källa, en livsorder. Detta är bara en process på vägen till det fantastiska. Ett utopiskt slutmål.

Man borde radera allt nu och börja skriva om reistadsloppet istället men vem orkar. Inte på en fredag, inte på en fredag.

Gör något av lördagen mina vänner.

Frågan Vad är vackert? Är inte särskilt svår desto svårare blir frågan om det ställs likt Varför är det så vackert?

Ni som gillar konst har säkert tänkt tanken när ni vandrat runt med ett glas gratis cider och försökt se tänkande ut men ni är långt ifrån ensamma. Jag har tänkt tanken tusen gånger.

Imorgon ska grabben och jag ut på jaktstig. Vi ska placera fyra tavlor som i vår gemensamma fantasi värld  föreställer skabb räv, vildsvin, varg och älg. Vi har lånat ihop så vi har varsit luftgevär och banan går i en slinga runt det område där vårt gemensamma hem är tänkt att bli. På varje tavla avlossar man ett skott var, laddar om och går vidare. Ett bra sätt att komma lite närmre både varandra, naturen och den platsen som vi så gärna vill ska bli hemma. Replikan alltså grabben är helt såld på jakt för stunden. På samma maniskt okoncentrerade sätt som hans pappa brukar ta sig an saker. Frågorna är många och jag svarar så gott jag kan. Vad mer kan man göra? Svaret på frågan varför man jagar är att man då deltar i naturen. Följdfrågan om inte allt man gör är ett deltagande i naturen(?) har jag inte fått än men jag försöker arbeta på den så jag är förbered, så förbered man nu kan vara.

Men varför är det så vackert? Vet inte om det är en allmän mänsklig åsikt att det är vackert men jag upplevde det ikväll när grabben och jag hade en youtube kväll. Ni får bedöma själva, ett klipp ligger här under.

Youtube kvällar ihop med sitt barn är fantastiskt. Man vet aldrig vart man hamnar. Utbudet är minst sagt oerhört. När han var lite mindre och Syrien kriget härjade som mest kollade vi på dom där ryska drönar filmerna där hela Aleppo ligger i ruiner. Det finns fantastiska filmer på Aleppo innan kriget, från sin mest grönskande sida och filmer som berättar om jordbruket och folkets historia. Vi pratade om att vi skulle åka dit och bygga upp staden, gräva Infrastruktur, vara med och bygga upp en modern stad helt från början, modernt och med den senaste tekniken. Vi kunde köpa ett hus med takterrass där och odla citroner och äta dom mest utsökta dadlarna. Jag försökte nära en dröm som vi kunde odla tillsammans om en ljus och produktiv framtid. Sen kom han hem till sin mamma och berättade att pappa säger att vi ska flytta till Syrien och verkligheten kom snabbt tillbaks. Lavett.

Youtube stjärnan Prins Franz Albrecht gick också i skogen med sin farsa när han var grabb. En dag fick dom se en hjort på ganska långt avstånd och fadern frågade sonen. Kan du träffa ifrån det här avståndet?varpå Franz som redan då visat sin talang när det kom till skjute svarade att jag han trodde det. Fadern sa  att då får du inte skjuta. Du får bara skjuta om du vet inom dig att du kommer skjuta ett bra och dödande skott. Hur vet man det? Man övar tills man bara vet det med hela kroppen.

Det mänskliga ögat attraheras av symmetrier, det är estetiskt tilltalande. Ögat är ett resultat av årmiljoner av darwinistisk kamp om begränsade resurser. Resultatet är att ögat uppskattar det till synes effektiva. Symmetrier som väldigt effektiva färdvägar mellan noder i komplexa system är en fröjd.  En rak och tydlig linje, helt utan krusiduller. Det är vackert, är det inte det? Det som belyser saligheten är informationen bakom. Förklaringarna. Effektiviteten. Tänk er Poltaranin diagonal.  Det är vackert.

En liten film om att ta ut sig. En konstform i sig själv. Yuki Kawauchi. Skådeplatsen är New Taipei City i Taiwan och tidsepoken är förra helgen. Vi rekommenderar att ni spolar fram och kollar från 23 minuter.

Jag fattar ingenting. Det har bara stannat. Det är kanske en dålig dag? Drar täcket över mig och hoppas på en bättring. Kanske finns mitt ljus strax här utanför? Man upplever det men vet inte om det.

Såg precis en intressant klipp på youtube, jag rekommenderar er att kolla på det. Jag länkar här nedanför.

Ska Svenska politiker ta efter Putins framgångsrecept? Ingen valkampanj, inga debatter, inga intervjuer. Bara riktigt arbete. Jordskredsseger. Vad hette den där tidningen? Just de, en ding-ding värld.

Gick själv i Ryskt fotspår i helgen. Såg körsbärsträdgården på Spira. Lite småkär i Hanna Schön men säger det inte till någon. Teater är bra, en riktigt spelade teaterskådespelare måste uppleva en problemfrihet mitt där i inlevelsen. Spelade problem är riktiga problem, angripna från en annan vinkel. Det handlar om blicken. Som blicken innan en målning.

Det är fascinerande alltihopa. Helt klart. Otroligt hur solen kan lysa på våra bleka själar. Hopp gror som fräknar tittar fram. Hallbyspåret en perfektion. Underbara stunder, små små stunder.

Landsjön Runt 2018 börjar ta form. Det kommer bli ett kanon arrangemang. Glöm inte att kicka igång säsongen med detta evenemang.

Idag börjar SM veckan i Skellefteå. En tremil i start av masshysteri. Kan bli att kicka på det till kvällskvisten, efter läsläxan.

Det är även avslutning för Vintern nya aktivitet som varit sportskytte. Ytterligare en grej man hittat som inte är ens grej. Nu börjar det ordna upp sig lite efter en helt hopplös start. Prestige står på spel.

Ebbot Lundberg uppträder akustiskt på Gränna Hotell på lördag. Vi tar bussen och avnjuter en middag i goda vänners lag. Ser fram emot detta.

Emil Jönsson är en av våra verkligt stora. En skön snubbe. Tänker på hur otroligt bra han var 2011. Han dominerade världseliten. Visst saknar han pricken över strecket men vafan grabben har klätt av dom flesta flera gånger om.

Nu till det här med blicken.

En idé blir till verklighet. En sammanslutning blir en rörelse, rörelsen blir en förening och fröt som grott utvecklar sig i takt med tiden. En medlem i klubben på berget har lämnat en motion om att skrota det gamla namnet IK Hakarpspojkarna och istället använda det vardagliga IKHP fullt ut istället. Först vill vi passa på att hylla motionen som företeelse, åsikter och viljan att diskutera högaktar vi här på Holaveden. Sen ska vi säga att vi knappt aldrig hört någon säga Hakarpspojkarna utan det är just IKHP som folk använder mest och vi är av åsikten att ett namnbyte är helt okej ur vår synvinkel. Det kulturella med hakarpspojkarna lever kvar med IK(H)P. Det vore ytterst intressant om någon skulle ha någon invändning mot namnbytet och vi skulle med glädje puplicera den här på Holaveden men vi tror att det här kommer gå ganska obemärkt förbi.

Sen har vi det här med kön, lättkränkthet och allt runt omkring. Ämnen som vi verkligen älskar på riktigt. En man är en man och en kvinna är en kvinna eller? Kommer ni ihåg 800meters löparen Caster Semenya?  Var det personifieringen av hen och fanns det fler kön än fingrar på händerna? Det där är ett mörker och mer ljus måste tränga in genom springorna till den arenan och det kommer den pågående kemikaliska revolutionen också att göra.

Men för att göra det enkelt för oss dödliga så har vi manligt,kvinnligt och androgynt som går emellan dom båda. Jämnlikhet och lika rättigheter för könen är förutsättningar för ett bra fungerande samhälle. Jämn(ställdhet) iordningställt av politiker är oftast inte friktionsfritt eller särskilt genomtänkt utan oftast bara dumt. Men allt annat än lika rättigheter och skyldigheter för könen i framtiden är otänkbart. Därimot så är män och kvinnor annorlunda och passar naturligtvis in olika i olika sammanhang. Detta är en utmaning som samhället arbetar med och jag tänkte inte gå in så mycket närmre i det här just nu mer än att säga att debatten kring just kön är förvirrande. Av många olika skäl.

För det första så är Genusvetenskap ingen vetenskap utan mer en statlig ideologi i det här landet. Ett sätt som man i min generation tydligt ser förvirringen i är att yngre män börjar efterlikna kvinnor vad det gäller utseende. En kvinna utlever sin sexualitet med hela kroppen där allt från skorna till håret samverkar i en helhet. Tendensen man har sett är att yngre män syns i utvikningsbilder avsedda för män, solar solarium, rakar bröstet, köper modemagasin och annat trams. Trams som kan ses som oskyldigt. Problemet uppstår när män tror att dom ska söka bekräftelse och uppmärksamhet ifrån kvinnor med hjälp av sitt utseende. Män ska söka bekräftelse och respekt ifrån andra män. 

När en pojke blir man så sätts han hypotetiskt i en ring där han måste motivera för dom andra varför dom  inte bara ska slå ihjäl honom direkt. I sökandet efter svaret hittar han en uppgift och i meningsfullheten ifrån uppgiften får han sitt egenvärde. Män är projektorienterade och behöver en uppgift. Och uppgifter finns det gott om. Men män lider av skyhöga självmordssiffror och högar av antidepressiva piller. Det är allas våran uppgift att hjälpas åt att se verkligheten som den är och göra den till vad vi vill ha. Att tro att kön är något som samhället hittat på är inte rätt väg att gå. Att suga ut så mycket som möjligt ur våra olikheter är vägen framåt. För att göra det behövs förståelse och kunskap i historia och biologi.

Såhär ser könförståelsen ut i Sverige 2018. 2,10 in i klippet så ser ni hur smidigt IKHP tar sig igenom sitt namnbyte.

Kärlek

/Johan och grabbarna.