Så var det dags för ytterligare ett svensk mästerskap, denna gången på 10km landsväg.
Sm-milen är en relativt ny företeelse i svensk friidrott, men det blir allt mer populär och nivån höjs för varje år känns det som. Det märktes inte minst i år då nivån var bättre än någonsin och hela 20 man var under 30 minuter. Kanske var det den bästa nivån på ett enskilt lopp genom tiderna på svensk mark. Nu höftar jag lite, men det kändes så.
Det beror ju delvis på att svensk löpning just nu är väldigt bra, det tål att upprepas. Men också att 10km asfalt är ganska roligt och många valde att ställa upp helt enkelt. Alltifrån 1500 metersspecialister såsom Kalle Berglund, Elmar Engholm och Robin Rohlen, men även långkubbarna som vanligtvis satsar mot halv eller helmara valde att ställa upp. Och då blir toppbredden helt enkelt väldigt bred.  Kul!

En kort race report.
Jag kände mig lite seg och otaggad i veckan ska erkännas. Det har varit 3 veckor med lite mer fokus på grundträning, vilket verkar ha gjort gott eftersom jag landade på 29:37 igår. Starten gick och folk bokstavligt talat flög fram, jag blev nästan stressad att jag låg så långt bak men kollade på klockan och körde efter min tänkta game plan som var att öppna kontrollerat. Kort därpå bildades nån form av 2a klunga. Jag skulle vilja påstå att jag, tillsammans med John Börjesson från spårvägen och Samuel fitsumbrahn från Hälle, gjorde det mesta av dragjobbet i denna klungan. Därbakom var det många starka namn och jag tänkte för mig själv att jag håller uppe farten tills någon vill gå om och då får jag således en go rygg att bita fast i när det väl börjar gå tungt. Jag sprang till viss mån helt utan målsättning, men eftersom det stod nr 13 på nummerlappen så hade det varit roligt att kunna behålla sin ranking så att säga. En bra tid är oftast bara bra bonus, speciellt på ett svenskt mästerskap.
Vid den långa rakan räknade jag positionerna. Nr 15. Det kan blir bra. Det räcker med att vi jagar ikapp nån till och att jag vinner min klinga så blir det godkänt.
Vid kilometer 6 ungefär höjde jag farten. Det var inget jag gjorde medvetet men jag fick det påtalat efteråt. Klungan splittrades och klubbkompisen Samuel fitsumbrahn gjorde det mesta av dragjobbet därefter. Han hade en sån där perfekt dag då man knappt blir trött. Det hade inte jag. Det var rätt jobbigt hela vägen vill jag påstå.

Vi rullade på. Samuel som farthållare och jag som medpassagerare. Vi gick ikapp Musse och ytterligare en till från tätklungan hade brutit.

Med en kilometer kvar knappar vi verkligen in på tre löpare framför oss. Meter för meter tar vi oss närmare Grahl, Fridolfsson och Foitzik. Är dom trötta så kan vi ta alla tre i en spurt tänkte jag. Men när vi kom ikapp med en halv kilometer kvar kändes det som alla tre kollektivt ökade farten för att i sin tur göra en bra avslutning. Vilket de också gjorde. På den här nivån känns det inte som man helt kroknar utan man är oftast så genomtränad att det finns lite kvar att trycka med. Den jag kunde utmana på upploppet fick jag stryk av. Jag hade gått för hårt på andra halvan av loppet och var rätt trött faktiskt. Halvorna var progressiva, drygt 15:00 blankt och 14:37, typ..

I mål på 29:37, vilket är totalpers som jag kallar det. Min snabbaste mil någonsin oavsett underlag. Oväntat bra tid med tanke på hur det kändes, men det var gött! 13e plats i mål, jag behöll min ranking, men för att nå top 10 är det bara några få retliga sekunder. Det är sånt jag måste jobba på till nästa år om jag vill vara med och kriga om framskjutna placeringar. Man kan inte nöja sig med en bra tid helt enkelt..

Over and out.
/ örnen

Känner ni känslan?
Det är inte enbart vanlig go fredagskänsla idag, det är något mer. Det är en ruggig höstdag dan före dan. Imorgon ska 50st lyckligt utvalda få springa ÖIS loppet, stort grattis till er. Jag är inte en av dom. Dels var jag för långsam med anmälan, men jag ska faktiskt springa en annan tävling senare på eftermiddan istället. Drömmen vore ju att dubblera, men jag vill spara benen till sm-milen som går i Anderstorp senare under dagen. Och spara benen, nej det gör man inte under öis-loppet.

Lycka till alla som springer. Vi hejar lite extra på våran egen oskar Lund givetvis. Kan han kamma hem ytterligare en brödrost? Det vore sjukt.
/ örnen

Ibland är allt man behöver en helg på hemmaplan. Beta av en morgonjogg  över ängsberg. Hälsa på kossorna och känna doften av äppelodlingarna. Titta på lite nybyggda sommarstugor. Senare på dagen springa intervaller längs med vistakulle. Känna ladugårdslukten nere vid Bosgård. Titta på båten som sjukt nog fortfarande ligger kvar efter alla dessa år. Medvind för en gång skull, gäller att välja rätt väderstreck. 5 kilometer snabbt indikerar på att formen är god. Syrran på elcykel framför, skötte sig exemplariskt.
Det tredje passet blev längs med vätterstranden. Kallt och regnigt, precis vad man behöver för att härdas inför en lång höst. Det är något speciellt med Vättern ändå. Vilken vy det är. Tror inte jag är en saltvattenskille fastän jag bor i Göteborg.

Nästa helg blir det en helg med Holaveden. ÖIS loppet för den äldre halvan, och för egen del blir det SM i Anderstorp. Blir kul att stämma av formen på riktigt. Robban är skadad men bevakar nog så att Palmèr hittar runt ÖIS-loppet i år. I så fall kan det bli succe.

Är på väg att ta jägarexamen. En bra anläggning är viktigt fick jag lära mig av Åke i lördags. Jag lyssnade inte så noga och hade ont i axeln hela söndagen. Man lär sig den hårda vägen antar jag.

/ örnen

Jahop, då var det min tur igen.
Vad ska vi fylla Sveriges bästa blogg med idag?
Ingen aning om jag ska vara ärlig. Jag skulle kunna berätta om första veckan med fokus på riktig grundträning. Beskriva varje träningspass och vad jag tycker de fyller för funktion. Berätta i detalj hur jag känner mig eller varför man gör vissa typer av intervaller.
Men det skulle bli för gnälligt tror jag. I och för sig hör det till att vara lite gnällig under hösten. Tid för Winnerbäck. Tid för ett brustet hjärta. Tidvis varit stark, tidvis gått bra. Men ibland är det jobbigt. Speciellt att springa tröskel på morgonen, usch fy…

Jag tänkte springa ÖIS-loppet, men samma dag går även ett snabbt lopp på Anderstorp raceway. 2020 kommer man verkligen minnas för att två sm-tävlingar gick på Anderstorps racingbana under Corona-restriktioner. Eller man kommer minnas 2020 av andra anledningar också, men just tävlingssäsongen har varit väldigt märklig. Vi startade med en bana mellanrum under finnkampen för att viruset inte skulle sprida sig. Finnarna använde andra startblock än svenskarna, hur sjukt är inte det? Sånt kommer man minnas och kanske berätta för sina barn nån dag.
Jag var inte med när halvmaraton SM gick av stapeln, men nu när chansen bjuds igen att springa på den klassiska tävlingsbanan i Anderstorp kanske man borde ta tillfället i akt. Gjorde 10×1000 på ca 2:55 i snitt, så jag har nog goda chanser att kapa lite på mitt milpers som är 31:50 tror jag. Har till och med glömt bort. Vi får se. Nu när robban är skadad och kär kanske han kan erbjuda sin startplats på ÖIS loppet till mig, det vore också rätt roligt att möta Lund, dolla, iby och company.

Såg ni lidingöloppet? Både dam och herr satte banrekord. Är det skorna? Min kompis Meraf blev tvåans efter att hon fick kramp i båda vaderna. Har ni fått kramp på Lidingö nån gång i båda vaderna? Då vet ni hur det känns. Dessutom sprang hon i två storlekar för små skor. Det är nåt speciellt med dom där skorna ändå, man vågar inte köra utan dom.. Tycker man saknade en After run på tranan förra helgen. Inget är sig likt detta konstiga år.

Blir det några skidtävlingar i vinter? Jag hoppas alltid på Calle Halvfarsson, denna säsongen tror jag det lossnar.

Nu fyllde vi bloggen med lite kvällstankar ändå. Jag behövde tömma skallen lite efter att ha försökt lära mig allt om gåsar.
/örnen

Så gött att vakna och titta ut genom fönstret och se regnet piska mot rutan. Då blir man sugen på att ge sig ut och springa.
Tur man har kompisar som man bokat tid med annars hade jag nog legat kvar. Lättjan är en stark egenskap hos mig.

Såg ni lidingöloppet igår? Riktigt bra sändning. Man längtar ju dit ändå. Men för att jag ska lockas av att springa 30km måste det vara på riktigt, inte bara 25 pers i startfältet och utan publik. Det måste vara den där folkfesten. Kan nästa år snälla bli lite mer normalt i alla fall.

Inget 10+ inlägg idag. Det är som en regnig söndag ungefär, lite lagom halvtrist.
hörs hej

/ örnen

Om man har ont i foten är det bra att ha två ortopedtekniker som kollegor.