Kategori: Arvid (sida 59 av 68)

The eagle has landed

Örnen har landat. I Stockholm denna gången. Kollade på Eddie the eagle på vägen hem till sweden. Riktigt bra story, se den om ni vill eller läs när jag spoilar handlingen i kommande rader. Eddie Edwards stora barndomsdröm är att en dag få tävla i olympiska spelen. Drömmen krossas både en och två gången och går inte lås förräns han hittar den snabbaste vägen att ta sig dit – genom backhoppning. 

Storyn påminner lite om det Kenneth Andersson avslöjade i mästarnas mästare. Att han efter fotbollskarriären var så sugen på att få delta i ett OS att han införskaffade sig ett vapen för att börja träna pistolskytte. Jag tror till och med att han blev coachad under en kort period om jag inte missminner mig. OS är stort och vägen dit är lång. För många atleter ett helt livsverk. Jag tänker på Micke Ekvall, tänk att missa ett OS med 7 sekunder. På 100 meter är det ganska mycket, men på 42195 meter är det typ ingenting. 
Nu ska jag se Håkan på Ullevi. Jag tycker Håkan var bättre förr men hoppas att motsatsen bevisad. Haj! 

Jag har ätit en hamburgare varje dag i USA. Mer om det i kommande inlägg. Eller kanske inte, det finns egentligen inte så mycket mer att säga om det. 

Eksjö i mitt hjärta

1997 var första loppet. Det var Micke Levinsson som introducerade mig för den ädla sporten löpning när han tog med mig till Eksjö för första gången. Jag har väl inte direkt några superstarka minnen från loppet, kanske var det inget jag blev såld på sådär pang bom. Men nu på senare tid har det verkligen vuxit och blivit något som jag nästintill är beroende av. Tur att det var löpning du introducerade mig för och inte knark. Har jag någonsin tackat dig Micke för att du tog med mig den där dagen i slutet av maj för 19 år sedan? Det kan vara på grund av just dig som jag springer idag, vem vet. Tack i vilket fall. Om du vill ha pengar för startavgiften kan jag betala tillbaka nu, jag har fast inkomst. 

1997 innebar med största sannolikhet ett pers. Det var en distans jag aldrig tidigare sprungit, alltså åkte jag hem med ett nytt personligt rekord. Ikväll hoppas jag kunna göra samma sak, alltså åka hem med ett nytt pers. 32;59 är tiden som jag vill sudda ut ur dagboken och fylla i en ny tid. 3:17min/km i 10km. Är du inte på plats i Eksjö så häng med här på bloggen så håller vi dig uppdaterade på hur det går. Från kl 18:30 blir det Holaveden Live ™. 
 



Bilden ovan är från 2014. Det var första gången jag sprang under 35 minuter på en mil och det var just på Eksjö stadslopp. Jag hade haft det som drömmål och funderade ofta på om det överhuvudtaget var möjligt. Efter en hård batalj med Robban the slugger, där den sistnämnda var det starkare kortet egentligen hela vägen, kunde vi båda gå under det där drömmålet vi haft. Robban drog ifrån efter halva loppet men sista kilometern kämpade jag mig tillbaka och kunde avgöra på upploppet. Minns det som igår. Nu två år senare siktar man på att springa samma lopp fast två minuter snabbare. En utveckling jag kan leva med. Det innebär att sub 30 borde vara möjligt på hösten 2018 om kurvan håller i sig. 
Samma år på samma lopp var första gången jag träffade världsmästaren. Jag hade hört mycket om denna mytomspunna man och det visade sig att det mesta stämde. Ikväll möts vi igen och förhoppningsvis kan vi hjälpa varandra att pressa ner uret en bit under 33. Det är en snabb bana och jag känner mig i form, hur det slutar får vi se ikväll. Mot Eksjö! 

Sub KG

Jag har gjort bort mig. Sprang årets första banpass på Råslätt igår kväll och glömde helt att fota och lägga upp på instagram. Hur gör man nu? Är träningspasset genomfört helt i onödan eller får man ut samma effekt ändå, även fast jag inte berättat för någon? Så himla typiskt mig. Jag kommer aldrig bli en bra instagramlöpare även om jag försöker.
 
Jag driver, hoppas ni fattar. 
 
Säsongens första halvmara står på glänt för många. I nuläget verkar vi bli 3/4 holavedare på startlinjen i Göteborg, mer om det nästa vecka. Vi önskar er alla stort lycka till med de sista förberedelserna och hoppas ni lyckas med era uppsatta mål. Jag själv har ett mål att någon gång springa under min egen vikt på en halvmara, dvs sub kg. Just nu visar vågen lite för lite för vad jag är kapapel att springa på, men någon gång kanske jag närmar mig. Jag skulle behöva gå upp ca 5kg och behålla nuvarande löpform för att det skulle närma sig X, men förmodligen skulle löpformen förändras. Detta med vikt och löpning är ju ett känsligt ämne som många gärna pratar om. Vatten och morot har vi fått tips om här i kommentarsfälten, men jag har valt att inte förändra så mycket i kosten utan bara träna mer. En som försökte var Johan Larsson som Palle nämnde igår. Han fortsatte träna dubbelpass varje dag, men slutade att äta. Hur tror ni det slutade? (spoiler; inte bra)
 
Hans blogginlägg finns att läsa här – http://springlfa.se/ett-avslut/
Man kan även se ett reportage om det här – http://www.svt.se/sport/friidrott/johan-larsson/
 
Så att lägga för stor vikt vid vikten kan vara rent av livsfarligt, Johan Larsson är ett levande exempel på det. Men det kan vara kul att jämföra vikt plus halvmararesultat ändå. Vem gör egentligen den största prestationen? En elitlöpare som springer på 65minuter och väger 55kilo? Eller en som springer på 80 minuter och väger 90kilo? Det finns nog inte många elitlöpare som gjort under 60 minuter som klarar av att springa under sin egna vikt, det baserar jag på ingenting men tittar man på deras kroppar är det inga berg direkt. 
 
Har vi några exempel på löpare som gjort halvmaran under sin egna vikt? 
 
 
 
 
 

Hubbes hyllning

Mitt liv kan kategoriseras i tiden före och efter jag blev vän med Hubbe på Facebook. Det är som att läsa en blogg som liveuppdateras ständigt. Såhär skrev han efter årets landsjön runt. Fina ord som jag kommer ta med mig. 

Landsjön runt 2016-04-25 
ÖIS mot Vista var det vid varje rast i låg och mellanstadiet, i adelswärdska skolan så fanns det knappt några killar som spelade i Vista,  så oftast så såg det ut som killarna mot tjejerna… Vista hade flicklag och det hade inte ÖIS.. Tjejerna vann ofta de matcherna..
Som ÖIS-grabb så gillade man inte Vista under uppväxten.
Som vuxen fotbollspelare så spelade man ofta derbyn mot Vista, det var kul, laddat och alltid jämt.. Jag gillade ändå inte Vista.
Men utan varandra så undrar jag om dessa stolta föreningar hade existerat idag? Vi har behövt och vi behöver varandra!

Jag har dock inga problem med att sätta upp en stor fet ÖIS-flagga på Vista-vallen,, jag kommer dock använda befintliga hörnflaggehål då jag är en stark motståndare till att göra onödig åverkan på en fotbollsplan, Fotboll är den viktigaste idrotten i världen och därför så ska alla planer hållas fria från folk som inte begriper att varje tuva ska ligga på sin plats.
Vista har så vitt jag har inget seniorlag i fotboll idag, det är mycket synd och jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka, jag vill inget hellre än på ålderns höst gå och kolla på ett riktigt derby.

Nu går vi vidare till Landsjön runt och min enkla hyllning till Arvid Öhrn och Johan Johan Palmér.
Då de är från Vista så har jag inte känt dem alls förrän jag började springa, snabba jävlar.
Första gången jag vara nära någon av dem så var det när Arvid varvade mig på Mantorp Park. Ett stort ögonblick, jag fick se ett snabbt löpsteg live.. jag kollade bakåt för att se om han hade någon efter sig? Hade han haft någon när efter sig så hade jag skrikit status till honom, ca hundra meter efter honom så kom en kille med skägg, jag såg honom som ofarlig så jag skrek inget, men jag insåg plötsligt att när vi springer utanför 50-skyltarna hemmavid så springer vi för bygden, Skärstadalen, då är rivaliteten mellan ÖIS och Vista glömd. Kanske har jag blivit vuxen?

Krassliga och med urusla förberedelser så kunde varken Johan eller Arvid ställa upp för en bra placering, mycket tråkigt för dem, men oerhört stort för oss vanliga.
Dom tog uppgiften att springa rundan på 60 minuter iförda gula västar så vi kunde se dem och de tog uppgiften på apsolut största allvar! RESPEKT!
Jag öppnade hårt, jag är i mitt livs form och hängde på Marcus Sjöberg in vid Bosgård,,, han började stega ifrån mig meter för meter uppför backarna och snart så gungade han ikapp med horisonten. När jag var ovanför backan vid Knutsson så hörde jag de gula västarna närma sig bakifrån, mitt namn nämndes och plötsligt sprang jag sida vid sida med Arvid Öhrn och Johan Palmer. Jag kände mig som en elitlöpare för ett ögonblick i den kraftiga motvinden som blåste nerifrån backen och upp mot mig.
– Fall in bakom oss så du slipper vinden skrek Johan,,, Jag var ju lite små nöjd över att fortfarande vara sida vid sida men jag löd order och föll in bakom. Försökte ta rygg,, tappade steg för steg och accepterade.
Jag såg de gula västarna länge,, då jag springer utan glasögon så är det inte säkert att det var gula västar till slut, det kan ha varit en halmhög vid sidan av vägen. Jag satte personbästa, jag är tillbaka och ska bli bättre!!
Marcus Sjöberg hängde på dem länge. Arvid och Johan sprang något snabbare än 60min så arvid såg att Marcus hade chansen, väntade på honom vid infarten, skrek tider till honom och….. Marcus Sjöberg är nu historisk, som den första brodern under 1h på Landsjön runt. Enligt en tidigare blogg i holaveden så är man inte en respektabel löpare om man inte går under den tiden, Marcus är där men inte jag och Johan Sjöberg. Tack Johan Johan Palmér för den moroten!!

Landsjö runt är ett fantastiskt trevligt lopp i vår hembyggd och med grabbar som Johan Palmér och Arvid Öhrn så ska IK Vista vara förbannat stolta!!

(om ni behöver någon i röd väst som ska hålla SUB120 nästa år så ställer jag upp om jag är krasslig)

/Mattias Hubbe Sjöberg
(från en ståplats i annexet på Best western hotel gamla teatern i Östersund)
(och jag har en jävla träningvärk)

Landsjön runt 2016 – var va löparna?

Jag offrade Landsjön runt, men räddade förmodligen Göteborgsvarvet. Även om Landsjön ligger mig väldigt varmt om hjärtat tycker jag att det var en rimlig prioritering. Hade jag sprungit fort idag kanske jag hade dragit på mig någon långdragen skit. Istället agerade jag och Palle farthållare för löparna som siktade på 60 minuter. En drömgräns för många. Palle skrek och jag höll koll på klockan. Lugnt uppför, jämnt på platten. Några stack ifrån våran grupp för att pröva lyckan själva, men det fick dom ångra. Vi sprang ofta ifatt dom som försökte sticka iväg själva. Man märker tydligt hur det lönar sig att springa jämnt och smart. 

Slänger man ett öga på årets resultatlista kan man ställa sig frågan var alla löpare har tagit vägen. Lockar inte Landsjön runt? Kanske berodde det på att terräng DM gick samma dag men jag tycker ändå att det borde locka fler renodlade löpare. Hur tror ni att man får dit fler löpare med kapacitet runt 39-44 minuter? 
Resultatlistan topp-10. 
Oscar Claesson – skidåkare, löptalang
Markus Jönsson – skidåkare 
Oskar Lund skidåkare, ölbryggare 
Johannes Eklöf skidåkare 
Erik Holmberg triathlet 
Ola grauers okänd? 
Jonas Svensson okänd? 
Niklas wikner legend 
Björn mannefred – okänd? 
David elgh  träningsnarkoman 

Statistiken talar för sig. Man skulle varit skidåkare om man ville hamna på pallen i årets lopp. Många gjorde bra lopp idag. David elgh imponerar med 46:30, inte långt ifrån mannen med legendstatus. Nästa år tror jag elghen hamnar före i resultatlistan. Ölbryggarn persar lite oväntat med en halvminut. Oväntat med tanke på att våren varit lite svajig med både hälproblem och glädjeresor. Men det kanske är ett vinnande koncept, eller så har han myglat bra. Hatten av för Claesson också som springer på 40:57 och tar ytterligare ett steg närmare legenden i jakten om flest vinster på Landsjön runt. Kan det vara 15 kvar?  

Tre skidåkare i topp på en löptävling. Ska det va så? Hur ofta ser man tre löpare i topp på en skidtävling? Mig veterligen aldrig. 


Pers för Mr. Cool aka Hubbe Sjöberg. Peter Nilsson har opererat knät. Kanske har han sprungit sitt sista intervallpass, men enligt honom själv kommer det inte påverka ÖIS-loppet! 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑