Vilken tjej.

Att Stina Nilsson är snabbast i världen och en taktiker av rang det visste vi redan. Men att hon kunde dominera distansloppen på ett så överlägset sätt är något nytt för i år. Nu leder hon touren och man börjar undra vem som kommer att stoppa henne från att flyga först upp till Alpe Cermis. Gårdagens seger var mäktig att se, äntligen slipper man höra en norska i segerintervjun. Många säger att man inte ska jämföra henne med någon, men visst påminner det väldigt mycket om världens bästa taktiker Petter Northug. Att kunna positionerna sig precis när det behövs. Det avgörande rycket. Spara krafterna till upploppet och att vinna fast man sett sliten ut hela loppet. Genialt! Silver-stina är påväg att bli guld-stina.

Mitt instagramflöde senaste dagarna har bestått av antingen elitlöpare som springer intervallpass i tvåplagg, bland annat i Sydafrika och i Australien. Eller så har det varit puderbilder från diverse toppar blandat med längdåkare som åker timme efter timme runt något berg i betongspår. Lägg därtill att Oskar uppdaterar oss om väderläget runt Grövelsjön där han nu bor. 30 centimeter puder och -18 grader, riktigt vinter som han säger. Själv befinner man sig i nåt mellanting. Ena dagen regn och några plusgrader när jag sprang runt Munksjön. Vilket väder tänkte jag för mig själv och drog upp buffen upp över öronen så det såg ut som jag var påväg att råna närmsta livsmedelsbutik. Andra dagen samma runda, – 6 grader och nordanvind. Halva munksjön hade blåst upp på grusvägen och jag trampade ner mig i is-blandad sörja upp över anklarna. Vilket väder tänkte jag för mig själv ännu en gång, denna gången med en extra underställströja på mig. Jag vill också springa intervallpass i Sydafrika med bar överkropp. Eller så vill jag åka puder runt något häftigt berg. Eller betongspår i riktig vinter. Just nu kan jag inte bestämma mig, men detta taffliga mellantinget är inget för mig.

Titta när Stina slår sitt egna världsrekord 3 gånger på samma kväll. Sprint som sprint ska va. Kort och snabbt!

Så sitter man här på andra sidan årskiftet och försöker knåpa ihop en lättare årssummering. 2016 blev ett riktigt bra år sett till min egen löpning. Den innehöll visserligen några djupa dalar men också några väldiga toppar. Jag instämmer med kollegan och Hanna Seppas att högt och lågt känns betydligt mer intressant än jämnt och stadigt. I perioder under året var jag så insnöad på löpning att det var det enda jag tänkte på. Efter ett avslutat intervallpass kunde jag bara tänka på hur jag skulle lägga upp nästa. Jag tackade nej till att träffa kompisar för att jag helt enkelt tyckte det var roligare att springa att springa tröskelintervaller på vistakullevägen. Krogen känns liksom inte så spännande efter ett tag, att vara i form däremot är en oslagbar känsla. I andra perioder var jag totalt förslappad och sprang inte på  flera veckor under sommaren. Ändå lyckades jag springa nära 57 blankt på halva Lidingö och jag fick tillbaka motivationen som försvann någonstans under semesterveckorna.

Totalt blev det 231 mil. Ingen astronomisk summa i jämförelse, men man ska bara jämföra sig med sig själv. Och gör jag det blev det en ökning med 94% från föregående år. Det blir ungefär 4,4mil/vecka men då hör det till saken att jag inte sprang en meter under 7 veckor på sommaren. Ändå har resultaten kommit och jag har uppdaterat personbästan på alla distanser jag sprungit i år. Läste att David Nilsson sprang 52 tävlingar under 2016, riktigt så många har jag inte gjort men det blev några åtminstone. Här kommer en snabbgenomgång. Höjdpunkten är definitivt halvmaran i Göteborg, jag älskar det loppet.

• Träningstävling Rocksjön – 4,3km. 13:52 (1a)
• Göteborgsvarvets Seedningslopp – 10km. 34:35 (1a)
• Höredarundan – 9,1km. 30:41 (1a)
• Landsjön runt – 12,5km. 60 minuter (blev sjuk och sprang som farthållare)
• Växjöloppet – 10km. 32:59 (2a)
• Friskisloppet – 10,4km. 35:02 (2a)
• Göteborgsvarvet – 21,1km. 1:13:12 
• Eksjö stadslopp – 10km. 32:52 (3a)
• Vätterspelen – 5000m. 15:42 (1a)
• Grevskapsloppet – 10km. 33:09 (5a)
• Kretsmästerskap – 5000m. 16:20. (1a)
• Lag DM – 3000m. 9:12 (2a)
• Lag DM – 1500m. 4:19 (2a)
• Lidingöloppet – 15km. 57:15
• ÖIS-loppet – 13km. 57:09
• Kretsmästerskap terräng – 4km. 15:25 (1a)
• Troll Trail Bunn – 9,4km. 36:50 (1a)
• Sylvesterloppet GBG – 10km. 34:01 (15)

Utöver detta gjorde jag mitt bästa Vasalopp någonsin samt fyra seedninglopp. Under 2017 blir det fullt fokus på löpning med ett undantag för en helg nere i Italien när jag ska försöka njuta genom hela Marcialonga. Jag har inget löfte för 2017 men ambitionen är att fortsätta utvecklas på alla distanser och framförallt att inte tröttna på löpning och tappa motivationen som jag gjorde under sommaren. Sen vore det kaxigt att kunna säga när man gör årssummering för 2017 att man sprungit en mil om dagen…

Nu blickar vi framåt, tjugohundrasjutton kommer bli grymt!

/löparn

Det börjar dra ihop sig till en årskrönika men än är löparåret inte helt över. Första tolvslaget på lördag firas i Göteborg och sylvesterloppet. Två ordentliga intervallpass har klarats av sen sist jag skrev. Oddset för ett nytt personligt rekord innan årsskiftet var nere på 6.4 efter dessa intervallpass men sen kom julfirandet och därmed en väntad viktuppgång som bestod mestadels av brieost. Julbordet absoluta höjdpunkt. Med detta sagt vill jag nu meddela att oddset just nu ligger på 8.2 gånger pengarna. Spelläge!

Föresten, ni följer väl oss på sociala medier? Vi finns både på Facebook och Instagram. Oskar har precis flyttat norrut och kommer lägga ut puderbilder i flödet för att stilla snöbegäret som råder här bland oss från söder. Och glöm inte bort att lyssna på poddarna med Hanna och Björn, finns på iTunes och soundcloud. Betydligt bättre alternativ än att armbåga sig fram på mellandagsrean.

https://www.facebook.com/holaveden/

Först kom två inlägg som fokuserade på Kent. Många tänkte nog att det skulle bli hyllningstexter resten av veckan om ett numera nerlagt rockband, men Palle bytte fokus och skrev om Dylan. Det är ingen hemlighet att vår store poet har snöat in helt på nobelpristagaren och det har jag absolut inget emot. Det Palle tycker är intressant är ofta intressant. Kommer nog bli en hel del undervisande berättelser om diverse upptåg Dylan gjort när vi styr bilen mot Italien i slutet av januari. För er som är helt ointresserade av musik blev räddningen när Oskar skrev om sin snölängtan dagen därpå.   Inte heller det någon hemlighet att Oskar är lite svältfödd på snötimmar men han kommer få ta igen förlorad tid om några veckor.  Allt från Bob Dylan, till laserstrålar som underlättar tvättningen till konditionsidrott. Denna bloggen har allt och det är det som gör oss unika. Stolt läser jag holaveden varje dag, och jag tycker fortfarande att det är den bästa bloggen jag vet.

Själv försöker jag fylla bloggen med läsvärt innehåll var fjärde dag. Ibland går det inte riktigt så bra och det hoppas jag ni har överseende med. Ord efter ord som skapar  innehåll men helt utan mening är också ett sätt att fylla ett blogginlägg med. Träningen då? Comeback i måndags efter en veckas förkylningen. 17,5 kilometer med coach på cykel som visade vägen. Bara nya cykelbanor för min del, det finns mycket outforskad mark när man kommit till storstan. Snart summerar jag året, då blir det en tillbakablick på löparåret 2016 och så tar vi ett ordentligt avstamp in i 2017. Men än är det inte slut, chansen till ett nytt pers på 10km finns fortfarande och oddset sjunker något för varje träningspass känns det som. Just nu står det i 10.0. Kanske värt att lägga in en slant, men det anses väl som spelfusk om jag själv gör det.

Slänger upp en härlig bild från 2014 om inte blogginlägget var så tillfredställande. Eksjö stadlopp is the shit!

Jag såg ett klipp på en man som hade bestämt sig. Han hade bestämt sig för att spela pingis varje dag i ett helt år. Allting filmades och efter ett år klippte han ihop allt till en snabbspolad film så att man såg utvecklingen väldigt tydligt. I början såg det inget vidare bra ut, ungefär som när en annan slår några slag över nätet. I mars april började det hända lite, slagen var nu betydligt aggressivare och tempot hade skruvats upp en bra bit. Över sommaren började han tävla och på hösten såg det riktigt proffsigt ut. Hur bra han egentligen blev vet jag inte. Inga resultat redovisades och jag orkade inte forska i det heller. Men det såg väldigt bra ut. Från amatör till proffs heter klippet, om jag inte minns fel.

Kontinuitet är ett ord som många slänger sig med i träningssammanhang, men det är faktiskt vad allting handlar om. Tänka utanför det enskilda träningspasset och se helheten. Att spela pingis varje dag i ett helt år får anses som god kontinuitet.

Jag själv blev lite inspirerad så jag funderar själv på att filma varje löptävling under 2017. Snacka lite innan för att se hur man tänker samt snacka lite efter för att utvärdera. Senare på året kan man klippa ihop allting till en snabbspolad film för att se utvecklingen. Man vet aldrig om det kan vara sista året man springer, tänk vad roligt att ha lite rörligt material på datorn som man kan bli nostalgisk över om några år i så fall.

Idag bilar jag upp till huvudstaden. Ska se min allra första och sista Kent-konsert. Jag har aldrig varit ett superstort fan men som musikintresserad har Kent ändå varit en stor del av ens uppväxt på något sätt. Sveriges största band påverkar alla på ett eller annat sätt. Ofta blir jag riktigt frälst av ett band eller artist först efter jag sett dom live och kanske blir det så med Kent också. Det återstår att se.

Trevlig helg vänner. Glöm inte att lyssna på podden med Björn Andersson. Finns som sagt på iTunes, så för er med iPhone eller annan Apple-produkt är det bara att gå in på appen ”podcast” och söka efter holaveden så hittar ni förhoppningsvis fram till oss.