På plats i flemingsberg. 3 timmar och 25 minuter till start. Kan inte släppa att jag var först bland herrar senior att hämta ut min nummerlapp. Måste varit första gången i mitt liv jag är ute i god tid. Håller jag på att tappa det? Ska strax ut och kontrollera banan, det lär bli en blöt historia. Men många blöta historier är ju bra historier. Sända på webben för er som är intresserade. Återkommer med resultat.

https://friidrottskanalen.solidtango.com/vip 

Fattar inte varför bilden blev sned. Vrid på huvet så får ni lite morgongymnastik.

Jag fick verkligen inte nog i fredags. Trots att Oskar visade runt mig och Robban i över 90 minuter på småstigar satt jag och letade efter löptävlingar på mobilen medan vi fyllde på efteråt med varsin hamburgare. Göteborg får de bli sa jag innan vi skiljdes åt och önskade varandra trevlig helg. Upp i ottan, köpte kaffe och en påse bilar sen styrde jag svarta faran mot Sävedalen. Micke ekvall och Anders Grahl tog ansvar för övre halvan av pallen, själv sprang jag in på helt ok 33:39 och fick nöja mig med en femteplats. Kändes kontrollerat hela vägen, men det fanns ingen riktigt toppfart som jag hade hoppats på. Ungefär som att växla upp till sexans växel lite för tidigt. Man kan behålla farten men på grund av för lågt varvtal går det liksom inte göra någon fartökning eller tempoväxling. Man får nöja sig med att behålla en och samma fart. Det var inga problem att hålla farten och i mål kände jag mig rätt pigg, så det får man väl verkligen ta med sig som något positivt.

Göteborgsvistelsen höll i sig över natten och 07:00 ringde klockan för uppstigning och det var dags att bjudas på ett mustigt långpass runt Skatås med Anders samt Tibros stolthet Calle Lannemyr. Två timmar i regn men trots det var Skatås magiskt precis som tidigare när jag sprungit där. Det är där man ska träna om man vill bli en riktigt bra löpare. Anders har sprungit över 700 varv på grusåttan och han börjar närma sig milen på under 30 minuter, så det finns fakta bakom det jag säger. Varje helg borde spenderas i Skatås från och med nu.

På lördag springer jag terräng-SM i Stockholm. Det får gå som det gå. Kanske går det bra och då blir hemresan lite roligare. Målsättning är att bli ordentligt trött, då blir man ju inte besviken för det brukar man ju lyckas med åtminstone.

/aö

Vi ses på berget i eftermiddag efter jobbet. Då ska vi kolla om backen verkligen blivit brantare som Palle påstår.  Efter att vi samlat våra höjdmeter så tar vi en burgare och sen får vi se vart fredagskvällen tar oss. Jag har träningsvärk i låren efter 20 minuters styrketräning på löparlegendens gym igår. Tänk att så lite styrka kan göra så ont. Jag tror jag tog alla löparlegends personbästa detta året förutom halvmaran, men det kan vara kul att spara den till nästa år. Berlin 8 april kanske?

Vägen mot sub 70 följer ni givetvis via bloggen alternativt på fredageftermiddagar på berget.

En bild från PB-loppet tidigare i somras. Sugen på att dra på mig nummerlappen nu igen!

När får man kalla sig för löpare? Är det när man klarar att springa landsjön runt på under en timme? Eller när man dunkar in 10-milsveckor utan problem? Jag tror jag ska börja kalla mig löpare från och med nu, men mest för stt jag har tappat 2 tånaglar precis. Är man ens löpare om man har alla tånaglar kvar? Tveksamt va!

Boken som Robban skrev om igår har jag också läst. Jag tror vi är många som någongång tänkt ”nä nu skiter jag i detta och flyttar upp till Norrland och bor i en kåta ett par år” , men det är väldigt få jag vet som faktiskt gör slag i saken. Markus Torgeby gjorde det. Kanske för stt han visste att han kunde skriva en bra bok om det efteråt, ellers så var det som han själv skriver, självterapi. Ett par år som formade en vilsen själ. Kanske som lumpen gör med vissa. Eller att tågluffa.

Boken är verkligen värd att läsa. Detta klippet äockså värt att kika in, kanske på en lunchrast när dina kollegor är ute och hetsar varandra på lunchintervallerna. Skippa det, för att springa landsjön runt på under en timme behövs  inga intervaller.