Jag och min kompis Anders har startat ett projekt med en podd. Det är ett ganska roligt projekt faktiskt. Man får chansen att sitta ner och intervjua en kompis eller en helt ny bekantskap. Djupdyka på ett ämne eller bara zooma in på något intressant som har hänt. Vi försöker hålla oss under 30 minuter per podd mest för att det inte ska bli ett för stort projekt att ta sig igenom för er som lyssnar.
Det finns lite nya avsnitt ute. Smidigast är om man söker på POPCAST eller team popcorn runners där man vanligtvis lyssnar på poddar så bör ni hitta. Inte Spotify dock, men där kanske de dyker upp i framtiden.

Ett nytt avsnitt släpptes igår, men i avsnittet innan det intervjuade vi våran kompis Olle Ahlberg som tidigare i höstas gick under 30 minuter för första gången på ett millopp. Trodde han. Efter en lång nedjogg och sedan lite gött häng i omklädningsrummet visade det sig att resultatet hade korrigerats med en sekund upp till 30:00. Sånt händer. Det svider nog lite fortfarande om jag känner Olle rätt, men det kommer gå fortare än så om vi bara får börja tävla igen.
I varje avsnitt släpps en låt. Lyssna gärna på podden så förstår ni nog texten bättre! 🙂

/ örnen

Vilken valborg det blev. Jag och mina boys sprang 3×12 minuter i totalt ösregn och någonstans mellan 5-7 grader varmt. Eller det är verkligen felaktigt när jag säger att det var varmt. Snarare precis tvärtom. Det var sådär ruggigt kallt att när jag väl kom hem var fingrarna såpass stela så att jag knappt fick upp nyckeln ur innerfickan på byxorna och finmotoriken för att kunna låsa upp dörren försvann någonstans under den första intervallen. Men ett bra pass blev det, och det är bara ett i mängden under senaste veckorna. Det rullar på bra som jag skulle vilja beskriva det. Pass efter pass och det känns bättre och bättre. Det gäller att njuta lite när man är i den zoonen.
Jag tror skadan faktiskt förde något positivt med sig. Själva efterklangen har blivit att jag är mer försiktig, tränar smartare men framförallt njuter av att springa. Varje pass är glädje. Alltifrån en tidig morgonjogg till ett hårt intervallpass, det skönt att överhuvudtaget kunna få springa igen.

Väl under passet den där underbara valborgsmässoaftonen hände inte så mycket spännande att återberätta, förutom det att polisen var där för att bevaka. Två ridande poliser på varsin ståtlig häst. Skatås är ett område där många ofta samlas för att grilla och umgås, jag antar att polisen var där för att skingra massorna och på så sätt stoppa smittspridningen. Men 5-6 grader kallt och ösregn samlar inte många förutom några tappra löpare som inte vet bättre eller kanske lyssna på coach lite för mycket.
Som min klubbkompis och nu mera även riktiga kompis sa angående den svenska smittspridningsstrategin (oj, är det ens ett ord?). Om dom nu ska stänga ner vissa områden för att det är för mycket folk där borde vi som var där och sprang i januari och februari få nån form av förtur. Kan man tycka.

Nog om det.

Oskar sprang 5 kilometer i Stockholm igår. Han är pågång. Nära sub 16 minuter. Det tar sig som pyromanen sa. Till sommaren blir det förmodligen ännu bättre och det kommer sedermera kulminera i en 2:40-mara, sanna mina ord. Jag ska vara där och bevittna det hela, det kan bli en riktig föreställning. Tänk en stum Oskar Lund med två timmar och fyrtio minuter inom räckhåll och med slitna ben. Det blir dextrosol-tanten all over again. Får jag se den föreställningen gör det inget att jag missar alla konserter jag hade inbokat i sommar som blivit inställda, det blir något i höstväg.

Ta hand om er.
/örnen

Matbild från igår på mina hamburgare och min inneboende

Tänk att en kväll i april kan kännas precis som en kväll i juni. Då när man tar av sig sin kavaj, sparkar av sig båda skorna och byter om till träningskläder. Jag fick fjäska för chefen för att få några timmar ledigt och så sprang jag iväg till Slottskogsvallen. Banpremiär. Det är något visst med dom första stapplande stegen på tartanen. Doften. Känslan. Det var så varmt att bar über hängde i luften men jag tror alla höll kvar T-shirten av respekt för varandra. De bleka kropparna måste få lite färg innan man vågar visa sig.
20 gånger 400 meter. De första tio varven något trevande för att känna lite på det. Man börjar mogna lite och har lärt sig med åren att mot slutet av ett sånt pass kan man få ångra att man startar för hårt. Men på den andra halvan startade hälles egna kärnkraftverk igång reaktor två och då gick det snabbare. Först några varv på 67 och sedan tickade på ner för varje varv innan vi tillsist avslutade på 63.
Jag är nog inte så dålig som jag tror trots allt. Att hålla jämna steg med kärnkraftverket får anses vara mer än godkänt en såndär kväll i april, han sprang nyligen på 31:15 och där någonstans vill jag också hamna nästa millopp. När nu det blir.

Livet i butiken rullar på. Vi säljer faktiskt skor och inte så lite heller. Alla ska ut och gå eller springa nu när man är arbetslös och framförallt när vädret är som det är. Väldigt roligt att jobba då även om dagarna blir lite slitsamma när man pratar med kunder i ett.

/örnen

Hälle-tåget som tuffade på runt 67-68 sekundersvarv. Vi hade också ett snabbare lik som låg runt 64-65 sekunder, men de killarna gjorde också sub 30 på 10km förra helgen. Skönt att få det bekräftat varje vecka hur långt efter man ligger, så vet man om man närmar sig eller ej. Det kommer det kommer. Tålamod är nyckeln.
Hörs hej!

Vi var alla riktigt peppade. Förberedda på att springa riktigt fort. Träningen var gjord och nu var det dags att skörda lite av den goda formen. Kan man hämta hem ett PB, kan man spränga gränsen om dröm 30?
En tävling styrdes upp i Göteborgstrakten mest för att stilla vårat sug efter att springa fort. En platt bana som gjord för att springa snabbt på. Det var ingen tävling där man fick varsin finisher-tshirt eller medalj efter målgång, utan allt handlade om resultatet. 20 st i varje heat. Jag hamnade i det som kom att  kallas för A-heatet och när startlistan släpptes förstod man varför. Det var ruggig nivå. Kul!

Men så 24 timmar innan start kom det nya direktiv från folkhälsomyndigheten, och tävlingen ställdes in omedelbart. Vad är det som händer med 2020 egentligen.
Tävlingskommittén beslutade att ställa in tävlingen men genomföra ett träningspass på tävlingsbanan med tidtagning. Enda skillnaden blev alltså att loppet inte var sanktionerat eller officiellt. Inga resultatlistor eller tider som kunde klassas som godkända. Märklig situation.
Starten gick och vi trummade iväg. Jag hamnade nånstans längre bak i den stora klungan som bildades, men ganska snabbt spred vi ut oss över det enkilometersvarvet vi skulle springa 10 gånger.

Det gick okej. Ett bra träningspass för egen del som visade att jag är tillbaka  och på gång ordentligt igen. 31:53 stannade klockan på. Jag är nöjd.
Det som var riktigt galet med det här träningspasset runt sjön var att 6st gick under 30 minuter, ytterligare 5 klarade sub 31 och jag som landade på 31:53 blev totalt 15e man i mål. Det är fruktansvärt bra nivå på löparna i Göteborg just nu. Himla kul att vara en del av det på något sätt!

Hälle hade 8st löpare under 32 minuter, varav två klarade 30 minuter för första gången. Samuel fitsumbrahn och podd-kollegan Anders Grahl. Utöver det hade vi ytterligare en löpare strax utanför 32-gänget.
För egen del var det kul att få springa fort igen, och det spelade inte så stor roll att det inte blir något officiellt resultat av det hela. Men lider lite med dom som persade ordentligt, och kanske speciellt Anders och Samuel som klarade sub 30 för första gången.

Nu knyter vi handen i fickan och fortsätter träna på. Förr eller senare hoppas vi den här skiten är över och då kan vi leva normalt igen. Eller?
/ örnen