Vi gjorde det i somras. En av gångerna var jag svårt märkt av en lördagkväll i Bergvik. Men genomförandet är det viktiga ibland. Ibland är själva görandet grejen.

Ikväll tar jag min flykt till elljusspåret. Ställer ut klockan 19. Springer så fort jag kan i en timme. Det får räcka. ÖIS-Timmen är ett härligt fenomen. Helt hjärndött egentligen. Men vad är inte det?

Ses vi så tänk på att inte hälsa och att starta inte flock. Låt klockan rulla. Låt det goda bara rulla.

/RD

Vilken jul det blev ändå. Större delen spenderades utomhus. Många timmar varje dag. Det är rätt skönt att frysa ibland när man vet det går starta en eld i öppna spisen när man kommer hem.
Fick en fårskinnsfäll i julklapp. Det är lite vuxet ändå. Fyller faktiskt 27 om två veckor. Åldersnojan har nog aldrig varit såhär påtaglig. Najs med lite livskris.

Sprang ett par timmar med holavedens kompis Johannes Eklöf. Vilken magisk runda han bjöd på. Jag vet knappt vart vi sprang med den avslutades på dumme mosse. Han skulle sitta i karantän 10 dagar nu innan tävlingarna drar igång nere i alperna.  Blir kul att följa. Han har den rätta mentaliteten inför i år, det märktes.

Jag tänkte skaffa ett lag på classics fantasy. Där man väljer ett gäng skidåkare inför varje tävling som ska samla ihop poäng. Hoppas ni andra vill haka på också, i så fall kan vi tävla i samma liga.

Mer info kommer.
Här via länken gör du ett lag. Tävlingarna startar 14/1 tror jag.

https://fantasy.vismaskiclassics.com

Snön kom som en befrielse i ett Coronatrött Stockholm. Ingen hade väl trott på en vit jul. Men vi kunde göra en snölykta och en snöängel innan vi styrde Sommarsaaben med vinterdäck mot Kaxholmen för lite mer julmat. Två dagars vila har gjort gott för ett par trötta ben men imorgon är det nog dags att komma igång igen.

-OL

Mellandagar. Kanske dom bästa dagarna. Vem vill med och springa?

Jag är för mätt för att ens författa dessa simpla rader. Jag tar hjälp av Karin Boye.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

/RD