Att sluta snusa måste vara ett litet helvete. Man är inte direkt avundsjuk. Vet själv hur jävligt det var att börja, kämpade länge och väl men lyckades aldrig fullt ut. Det blev ingen ring på mina jeans.

Man måste elda på varandra och dra sitt strå till stacken, alla uppgifter betyder något. Försöka bli vuxen.

Det var en fotbollstränare som pratade på radion häromdagen, det var mycket bra, så bra att jag borde lyssna på det mer än i förbifarten. Gruppdynamik och laganda, gemensamt mål och förträfflig resa. Bollen innanför strecken betyder så mycket, för så många.

Man får kämpa på. Personligen så trodde jag att det var dags att rulla ut med grabbarna och höra stavspetsljudet igen men BAAM den släggan visste vart den tog! Dom klädde av mig in på bara skinnet, jag såg stjärnor mitt på förmiddagen, ändå tryckte dom i mig gels och nävarvis med russin. Konstgjord andning funkar ett tag men tillslut så träffar skiten fläkten.

Oskar klev innanför dörren och frågade vad jag sysslade med när jag stod som en borttappad i ett gathörn. Gratinerad blomkål och korv, det lever man gott på.

Vad kan man göra mer än att bita ihop och komma igen? Imorgon igen, igen, igen.

Bob Dylan var kanske ingen lagspelare men en förträfflig spelare. När Martin Scorsese förevigade The bands avskedskonsert den 25 november 1976 så blev det återigen livat när Dylan inte ville få sin medverkan filmad, en medverkan som var själva finalen på kvällen, det blev liv i luckan och dom som betalade för kalaset hade blivit lovade Dylans medverkan. Stämningen blev tråkig och nästan chockartad tills handlingarnas man klev in och utbrast ”Get out there, or I’ll kill you”. Dylan tog sin säregna attityd och gick ut på scenen och vi kan se bristen på glöd och betoning och blicken i Robbie Robertsons och Levon Helms ögon berättar allt om hur smidigt det gick till. Det är precis på slutet. Men vilken låt, vilken text.

May God bless and keep you always
May your wishes all come true
May you always do for others
And let others do for you
May you build a ladder to the stars
And climb on every rung
May you stay
Forever young

Forever young
Forever young
May you stay
Forever young

May you grow up to be righteous
May you grow up to be true
May you always know the truth
And see the lights surrounding you
May you always be courageous
Stand upright and be strong
And may you stay
Forever young

Forever young
Forever young
May you stay
Forever young

May your hands always be busy
May your feet always be swift
May you have a strong foundation
When the winds of changes shift
May your heart always be joyful
May your song always be sung
And may you stay
Forever young

”Människan är inget vidare på analys” 

/Ingenjören

Jag har åkt en del rullskidor nu, säkert 4-5 gånger runt Landsjön, knäet funkar, det är mest ryggen som måste vänja sig. Jag är glad för att det funkar så här pass problemfritt iallafall. Även om jag halkat ner i tredje led nu så gör ett varv runt sjön en inte helt tillfredsställd. Det var hög tid att ge sig utanför socknen. Fick med mig ingenjören och vi luftade det ena samtalsämnet efter det andra och tillslut hade vi fyra mil. Det hettade som vanligt till sista kilometrarna och även om jag liggat sängliggande i fem månader så kunde jag inte släppa taget om ryggen, tillslut fick ja kasta min vattenflaska för att få ett slut på helvetet och efter det så var farten betydligt beskedligare. Men det känns helt klart som rehabiliteringen har gått in i en ny fas. Nu fattar han ju att ja kastade flaskan med flit men vafan, allt blir transparant för eller senare.

Lyssnade genom senaste podden nu, minns inte så mycket från när vi spelade in den. Det sägs mycket vettigt vill ja påstå. Jag är numera helt övertygad om att man borde kasta gps klockan åt samma håll som pepparn växer. Det är mest för att man är nyfiken och förvirrad till fenomenet man låter den sitta kvar på armen. Dagbok däremot det har funkat i alla tider, på alla plan.

Det pratas mycket om klimat, miljö och sådana omfattade grejer, på alla möjliga plan. Så fort människor pratar med varandra finns det en möjlighet till magi. Vi kom på tanken att ta en liten miljö och klimat vecka på bloggen. Det är ämnen som är svåra att undvika, om man är människa.

Ingenjören eller ingenjörerna påtalar något som jag kan ställa mig bakom. Att det råder brist på det dom kallar grundorsaksanalys. Skulle man göra samma sak på världen som man gör i fabriken så skulle man komma fram till att tre systemstörningar uppträder samtidigt. Den första är dom finansiella problemen med utebliven inflation och tillväxt som gestaltas genom rofferipolitik, skuldsättning, räddade banker och högar av nytryckta pengar. Det andra problemet är klimatet där orsaken ligger i att vi släppt ut fossila kolväten som lagrats under tusentals år ut i atmosfären igen på bara knappt hundra år. Det tredje problemet är demografiskt med ensamma och skäggiga barn som letar efter en trygg miljö och ett lev värt att leva.

Orsaken till att alla tre problemen händer så gott som samtidigt ligger i att det ekonomiska systemet inte är i jämnvikt med den riktiga världen och det tillfredställer inte heller människas behov särskilt bra, utan gör hen bara olyckligare. Det händer mycket där ute och det händer fruktansvärt snabbt.

Personligen så är jag av åsikten att det finns ingen tid att spilla, det är bara att arbeta och klura, ta öl med din granne och hör vad hen har att säga om saken. Jag tror att framtiden tillhör dom som lyckas förverkliga sina idéer. Har du något att säga om saken så ställ dig upp i församlingen, vi tar emot ditt gästinlägg holavedenblogg@gmail.com. Vi är alla beroende av varandra likt en symfoni orkester. Tänkte vi skulle ta och titta på en och samtidigt se vad Bob har att säga om det hela.

Vi ger ordet till den fantastiska kvinnan Sheryl Crow.

Every step of the way we walk the line
Your days are numbered, so are minne
Time is pilin’ up, we struggle and we scrape
We’re all boxed in, nowhere to escape

City’s just a jungle, more games to play
Trapped in the heart of it, trying to get away
I was raised in the country, I been workin’ in the town
I been in trouble ever since I set my suitcase down

Got nothing for you, I had nothing before
Don’t even have anything for myself anymore
Sky full of fire, pain pourin’ down
Nothing you can sell me, I’ll see you around

All my powers of expression and thoughts so sublime
Could never do you justice in reason or rhyme
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

Well, the devil’s in the alley, mule’s in the stall
Say anything you want to, I have heard it all
I was thinkin’ about the things that Rosie said
I was dreaming I was sleeping in Rosie’s bed

Walking through the leaves, falling from the trees
Feeling like a stranger nobody sees
So many things that we never will undo
I know you’re sorry, I’m sorry too

Some people will offer you their hand and some won’t
Last night I knew you, tonight I don’t
I need somethin’ strong to distract my mind
I’m gonna look at you ’til my eyes go blind

Well I got here following the southern star
I crossed that river just to be where you are
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

Well my ship’s been split to splinters and it’s sinking fast
I’m drownin’ in the poison, got no future, got no past
But my heart is not weary, it’s light and it’s free
I’ve got nothin’ but affection for all those who’ve sailed with me

Everybody movin’ if they ain’t already there
Everybody got to move somewhere
Stick with me baby, stick with me anyhow
Things should start to get interesting right about now

My clothes are wet, tight on my skin
Not as tight as the corner that I painted myself in
I know that fortune is waitin’ to be kind
So give me your hand and say you’ll be mine

Well, the emptiness is endless, cold as the clay
You can always come back, but you can’t come back all the way
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

Kärlekens tåg fortsätter, stannar till vid ytterligare en hållplats. På skylten ovanför perongen står det Signifikanten. Den är Ooljad och kedjorna är rostiga. Det är ingen som bryt sig om den på länge. Det är ett lite längre stopp, så ja går ut för att byta luft i lungorna. Min tröst i tillvaron är att tågen fortsatt är långsamma när allt annat i världen ska gå fortare och fortare ifrån bråttom till bråttom.

Jag promenerar ut på den stenbelagda gatan, rätt fram, tillsynes på väg mot ingenting. För den oinvigde kan den här staden ses som trist, förlegad, uppbyggd på gammal teknik som flyttat någon annanstans. Det som förr var av nöd och hävd har blivit onödigt och för arbetssamt. Det är lätt att tro att den här staden sover men om man kan se igenom dimman så kan man se att här har flera skrivbordslampor lyst genom nätterna än på något annat ställe längst med rälsen. Hundratals troligtvis tusentals av år av hårt arbete har gjort dom här gatorna och väggarna till vad dom är idag, och imorgon.

Legenden säger att man inte bör resa hit ensam, den säger att dom kan döda dig, idéerna som finns i luften här. Jag kan känna det på mig. Det är farligt här, genom luften som virvlar ut igenom ett ventilationsaggregat kan ja känna doften av en fysiker. Jag vänder och går tillbaka igen men ångrar mig och tar av in på en annan gata.

I en ändlös skog inte långt här ifrån sitter en man och fyller papper med bokstäver. Han är knappt högre än en stövel men pennan den glöder, i ordets makt och vanmakt. Han har knappt aldrig haft fel i offentligheten men i hemmets vrå har han fel hela tiden. När hon kommer hem ställer hon matkassarna på bordet och börjar korrläsa hans bokstäver medans han går runt och putsar på döda djur. Hon är signifikanten.

Utanför ett kafé i slutet av gatan sitter Mike Campell med en kopp svart och ingen märker en mästares närvaro. Jag tänkte vi skulle hålla oss kvar vid ljudbilden och spetsstålet. Vi sätter oss på tåget igen och åker tillbaks till 1992. Platsen är Madison Square garden NY. Tom Petty & heartbreakers framför Bob Dylans License to kill. Se hur han använder spetsstålet på sitt lillfinger för att snabbt kunna skjuta skarpt. Han klyver ljudbilden som en pil klyver luften. En sann mästare som bakgrundsgestalt. Ni ser honom knappt här men han står från er sida på vänstersida, en man som låter melodierna tala snarare än egot.

Man thinks ’cause he rules the earth he can do with it as he please
And if things don’t change soon, he will
Oh, man has invented his doom
First step was touching the moon
Now, there’s a woman on my block
She just sit there as the night grows still
She say who gonna take away his license to kill?

Now, they take him and they teach him and they groom him for life
And they set him on a path where he’s bound to get ill
Then they bury him with stars
Sell his body like they do used cars
Now, there’s a woman on my block,
She just sit there facin’ the hill
She say who gonna take away his license to kill?

Now, he’s hell-bent for destruction, he’s afraid and confused
And his brain has been mismanaged with great skill
All he believes are his eyes
And his eyes, they just tell him lies
But there’s a woman on my block
Sitting there in a cold chill
She say who gonna take away his license to kill?

Ya may be a noisemaker, spirit maker
Heartbreaker, backbreaker,
Leave no stone unturned
May be an actor in a plot
That might be all that you got
’Till your error you clearly learn

Now he worships at an altar of a stagnant pool
And when he sees his reflection, he’s fulfilled
Oh, man is opposed to fair play
He wants it all and he wants it his way
Now, there’s a woman on my block
She just sit there as the night grows still
She say who gonna take away his license to kill?

Kom ihåg att den som inte kan ta till sig en text bara njuter av 1/4 del av låten. Alla gör sin egen tolkning.

Man har målat in sig i ett hörn när man uttalat att man ska skriva om musik & kärlek hela sommaren. Men  vad gör man? Man sätter sig ner och arbetar. Enkelt, hårt och målinriktat. Det mesta av min barndoms skolgång fördrevs i skamvrån under lektionstid och i utvisningsbåset under rasterna medans snickerboa var min hemvist under helgerna. Vad gör man? Tillslut sätter man sig ner och börjar arbeta, utarbeta en flyktplan, en väg ut på dom sju haven. Drömmer om en vind till sitt segel.

Man finner tröst i definitionera. Vida begrepp och mysterium. Jag är så innerligt trött på ordet illusion och de förbannade fysikerna att varje gång jag hör ordet så kräks ja, helst på skorna till en fysiker. Är kärlek en illusion? Jag vill inte att det ska vara det, men det är mer för att jag gjort fysikerna till mitt livs fiende. En kamp till livets slut. Behöver det förklaras, begreppet kärlek, naturligtvis, vad ska du nu skriva?

Man får återanvända slitna uttryck, man får gå lacanskt, den som älskar saknar något, svårt att veta vad, men något, den som blir älskad vet inte varför, bara att något gör hen attraktiv i en annans ögon. Kanske är ögonen helt oskyldiga? Men man kan hålla sig för skratt när älska är att ge något man inte har till någon som inte vill ha det.

Glöm aldrig bort att kärlek är en handling, och där i ett samspel. Så i kärlek och njut av skörden, klappa till en fysiker om du ser en, hälsa från mig.

Jag tänker på samspel idag och går till musiken. Vi ska kolla på en musiker som heter Donnie Herron. Han spelar här Pedal steel, vilket är av liggande gitarrtyp, man slår an strängarna med ett plektrum med ena handen och med den andre drar han ett spetsstål över och då uppstår ett ljuvligt glidande bakgrundsljud som låter som ett rum fyllt av kärlek känns. Om ni tittar noga så ser ni, speciellt på slutet, att hans högra fot pumpar upp och ner på en pedal, den spänner och slackar strängarna så att ackordbyterna blir helt steglösa i ljudbilden.

Precis som i kärlek kräver ett samspel med Bob Dylan ett koncentrerat samspel. Alla som vet, vet vad som krävs för att spela piano stående. I kavaj och skinnbrallor. Kolla på samspelet, och lär er något utav det.

When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer a warm embrace
To make you feel my love

Whee evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love

I know you haven’t made your mind up yet
But I would never do you wrong
I’ve known it from the moment that we met
No doubt in my mind where you belong
I’d go hungry, I’d go black and blue
I’d go crawling down the avenue
And oh, there’s nothing that I wouldn’t do
To make you feel my love

The storms are raging on the rolling sea
And on the highway of regret
The winds of change are blowing wild and free
You ain’t seen nothing like me yet
I could make you happy, make your dreams come true
Nothing that I wouldn’t do
Go to the ends of the earth for you
To make you feel my love

Öppna gärna eran Spotify app och lyssna på låten där, live är live och genomgånget och förfinat är genomgånget och förfinat.

Tacka tålamodet.