Om jag ska harva på asfaltvägarna i höst så måste ja montera på stänkskärmarna, note to myself.

Ännu en dag när man inte fått någonting gratis. Det lilla livet smyger sig på, smorde en ungform och varvade kokt skivad potatis med skivad lök, gravad lax, hällde ägg och mjölkgrädde över och toppade med smör och dill. Öppnade en öl och satte mig för att vänta in klockan. Slog upp en snaps och lätt världen komma över mig i form av musik. Inväntar en bil som ska ta oss vidare genom natten.

Oskar fann inga större problem när han sprang hem sin tredje raka Äppellopp. Det var mysigt hela vägen längst äppelraderna trotts stela ben efter lidingöloppet. Det blev folkfest iår igen.Traditionsenligt skulle ja vilja säga. Ett arrangemang som står sig i konkurrensen. Öis loppet till helgen, ytterligare en folkfest. Ett arrangemang som kräver lite mer av sina utövare.

En tidig morgon mitt i veckan såg ja Rasmus Ax komma stakande nere på vägen strax efter sex på morgonen. En vittnesbörd av motivation det, men när han närmade sig backen upp mot Knutsson så stannade han till och vände hemåt igen. Även motivationen har sina gränser, antar ja.

Lite blåsigt men ändå solsken och upptorkad asfalt har bjudit på fin rullskidåkning i veckan. Fyra mil på en torsdagskväll hör inte till vanligheterna. Annars har det inte varit någon enastående vecka det här, träningsmässigt, men ja krigar på som så många andra.

Vad det verkar i skrivande stund så har inte yttrandefriheten ställt till med allt för mycket elände. Det måste man vara tacksam för.

Jag har snöat in på välklädda intellektuella män som tänkte stora tankar för hundra år sedan. Idag på morgonen när jag satt i biblioteken så kom jag över en ny favorit, Henri Poincare’. Jag vet inte så mycket om honom och har aldrig läst något han skrivit men han verkade varit en sån där som blickade djupt in i ett ämne och förfogade över en häpnadsväckande bred kunskap. Det sägs att han kom på relativitetsteorin före Einstein och var den som talade om det för honom men jag låter det vara osagt. Men det verkligt stora ifrågan är att han inte gjorde någon stor sak i att hävda sin rätt. Titeln han fått av eftervärlden verkar vara efter några googligar vetenskapsfilosof men under sin levnadstid var han en beryktad matematiken som skrev mycket och fort. Han skrev och lämnade, han rättade aldrig stavfel eller byte ut ett ord mot ett annat, han bara skrev. Från tanken till handen. Vilken kille, man måste begrunda och vi lär ha anledning att återkomma till honom, var så säkra.

Viljan är inte permanent men konsekvent. Knäet börjar nu bli så bra att snart är det svårt att skylla på det längre. Jag är medveten om det och det är bra. Min plan i höst är att inte ha någon plan. Jag bara går ut och försöker göra jobbet så bra som det bara är möjligt. Jag är inte rädd för att famla i blindo men jag är trött på att gissa mig till ett mål och en väg dit och sedan lägga massa energi på att rädda upp situationen i sista stund för att det övermäktiga kommit ikapp. Planering kan aldrig bli annat än gissningar. Här ska inte gissas ett skit, här ska det bara utföras, rent och skärt. En lagom dos kvantitet föder kvalitet automatiskt om man har hållit på med det här så länge som jag gjort. Att slita på sig själv.

Rehabiliteringen har tagit sig in i mitt blodomlopp. Jag har bekämpat den här knäskadan som om den vore canser. Om man skulle summera så tror jag att rehabiliteringen varit både nödvändig och framgångsrik rent kroppsligt. Hårda intervaller har varit sällsynt iår men många lättare styrkekvartar har genomfört och jag kommer att behålla dom och låta dom utvecklas. Jag går runt och känner mig i ganska bra slag men jag inser att om jag skulle be om ett kvitto så skulle rubrikerna bli slagkraftiga.

Det är lätt att som idrottsintresserad(då menar jag dom som vill idrotta med ambition) att hamna i en Stalinistisk fantasivärld där orsak och verkan blir irrelevanta. Jag är övertygad om att man kan komma långt med planering men jag vet också att i den Sovjetiska verkligheten så fungerade i stort sett ingenting. Det är inte mycket som gäckar min vilja, förutom verkligeheten, den påtagligt riktiga.

Med lyhördhet bör vi gå ut, i verkligheten och se oss omkring.