Ikväll, igår har eller hade Holaveden sitt julfirande med käk på stan och anekdoter ur fickan. Det har varit ett underligt år och det får summeras senare, allt är inte skrivet än. Jag minns inte lika mycket som jag längtar och det är bra. Så fort julen är över ska ja ta skidorna, sambon och hunden ur landet och upp på fjället. Ta in på hotell några dagar, jag är skapt för att bo så. På hotell, precis som Sartre. Jag kanske inbillar mig, drömmer men vadå hellre romantik än allt annat. Se den ljusa färgen, kliv upp tidigt, dra iväg med svart kaffe i en tysk kärra och lyssna till tankar för dagen. På med skidorna och mött soluppgången över fjällkanten.

Just nu går det riktigt dåligt, robban kommer om tio för att dra iväg ett skidpass innan maten, allt bra där men mina skidor ligger i takboxen i Gränna just nu. Plan B löparskor? Helvete, alltid är det något som skaver eller måste skarvas. Hon svarar inte heller, inte nu heller. Jag ligger som en igel över telefonen, och hoppas.

Robban verkar kunna sadla om, får tummen upp. Arvid sitter fast på fyran, i en bilkö. Löparskor i väskan.

Vi avverkar åtta välskapta kilometrar inkl klevaliden. Det är möjligt att det känns imorgon morgon. Sista kneget innan jul, har aldrig längtat efter en ledighet så som efter denna. Behöver verkligen lite ro, lite poesi lite tid för reflektion, samla kraft, samla mil. Träffa folk och vara själv. Vi avslutar med en juldikt, kanske den bästa av dom alla. Från skyttegraven.

Christmas Bells

I HEARD the bells on Christmas Day
Their old, familiar carols play,
And wild and sweet
The words repeat
Of peace on earth, good-will to men!

And thought how, as the day had come,
The belfries of all Christendom
Had rolled along
The unbroken song
Of peace on earth, good-will to men!

Till ringing, singing on its way,
The world revolved from night to day,
A voice, a chime,
A chant sublime
Of peace on earth, good-will to men!

Then from each black, accursed mouth
The cannon thundered in the South,
And with the sound
The carols drowned
Of peace on earth, good-will to men!

It was as if an earthquake rent
The hearth-stones of

Ytterliggare ett år håller på att rinna under bron på väg ner i den gryniga minnesbukten. Man får snart plocka ner kalendern för att fästa upp en ny. Den ena foten står i traditionerna och den andra sparkar fram förändringsprocessen. Det digitala sköter sig själv, men inte en själv, det är man helt utelämnad att klara av på egen hand. I regn, blåst eller solsken försöker man klä sig efter bästa förmåga.

Jag står nu vid räcket och ser tvåtusensjutton så sakta glida iväg. Tvi jag spottar i en vattenvirvel och hoppas strömmarna drar ut sjukskrivningar, administrativa ersättningar och reservplaner långt långt ut i det mörka blå. Låt det sjunka och sakta sakta försvinna i evig tid och aldrig spolas upp till flashbacks randen av strandkanten. Jag kan vända ryggen, det finns inget att se tillbaka på. Låt det vara ljust där jag nu kliver fram.

Man är varken fattig eller oälskad men trött och full av längtan. Klev in i ett ålagille igårkväll, ingen dansar lika bra som sjömän. Antar att det kan vara sunt att ibland låsa dörren och svälja nyckeln. Alla sjöslag har sina konsekvenser.

Blev så smått till människa igen på Öis elljusspår. Det blev några varv och tillslut tappade jag räkningen. Ibland finns det inget bättre för kroppen än ett lugnt distanspass. En bit av en evighet.

Imorgon ny dag med jaktstart och skidåkning, det är bra nu.

Vad det livar upp med lite snö. Det är som om någon pissat på en myrstack. Packat och klart skrev PeterNilsson och jag var inte sen att trycka in laggen mellan sätena, helt hopplöst egentligen, måste fixa låset till takboxen, reda ut gamla synder. Mellan varven finns det endel att ta tag i, som öis elljusspår, tre varv stakning.

Småländsk vinter!, det är den bästa dagen vartannat år. Men är man inte den som lever på hoppet och får se Huskvarnaloppet 21 dec och till råga på allt en vit jul därtill. Jag tror det.

Vi syns kanske i spåret någon gång efter Sankta lucia.

De du Dolla! Det är annat än en hundstig det.