Midsommar dansade förbi. Lite oväntat så hamnade man mellan en kvinnas lår. Man kan ju iallafall tänka att det inte var ditt man siktade men jag är tveksam när det gäller den saken. Väl där så får man ju plötsligt tid att tänka, lite si lite så, vad händer om man gör sådär? Nähä inte det, om vi prövar det här då, lite bättre men inte bra. Man har sin kropp, sin tyngd, viljan, konditionen. Envisheten kommer till sin rätt. Man kan inte ge sig när lågorna flammar.

Instinkt, människan har gjort det där i tusentals år. Det är på djupet mänskligt. Man borde bara släppt löst djuret inom sig, inte tänkt, inte tvekat, bara handlat. Genom den nedärvda intuitionen.

Har man gjort något i tusentals timmar så kan man genom intuitionen handla snabbt och korrekt. Bli ett självspelande piano. Handla med ett sjätte sinne. Se saker som dom är. Man kan bli en mästare. Kropp och psycke samspelar, tight och effektivt.

Problemet är att man inte är särskilt väl-tränad just i saken. Inte legat och kämpat i tusentals timmar. När man inte har det i kroppen så är intuitionen inte mycket att handla efter. Det har Sergey Brin sagt och honom kan man lita på. Man får helt enkelt lista ut situationen bäst man kan. Efter sin egen förmåga. Vilja kommer man långt på. Viljan att lära sig, utveckla sig.

Allt har sina knep det är bara att ta Dom till sig. Den gamla devisen gäller; Det handlar inte om att lära sig göra någonting rätt, det handlar om att lära sig så man aldrig gör fel. Det är sen gammalt.

Donald ”cowboy” Cerrone blev en gång utboxad av en vilt slående triathletande gatbuse, Nate Diaz. Cowboy beskrev det såhär. ”That’s where I made the mistake in my last fight, is, you need to learn to turn your brain off and just go by reactions. Don’t go in there and try and think and do things and fight with your brain, because that’s the thing, I got angry and tried to kill him, and when you try to go [too] hard you just can’t do it.” 

Ett annat typ exempel på att det är bra att lära sig samspelet mellan kroppen och knoppen är när Conor McGregor blir upptryck i burgallret av sagda Nate Diaz helt utpumpad och sönderslagen. Man kan se hur han slappnar av i kroppen, Nate får iväg en slagserie höger vänster, Conor läser snabbt parerar i takt och smiter ut vid sidan. Det fanns inget medvetande eller resonerande där. Det var läst, det var inövad intuition. Man kan handla även man inte är på topp.

Övning ger färdigheter, färdigheter som kan va bra att ha, om man blir upptryckt i en bur, ska fira midsommar i Västergötland eller bara vill hänga med Emil Östling en vanlig söndagsmorgon. För övrigt bygdens senaste långloppselitmotionär, fick äran att hänga han i två och en halv timme. Det var ingen lätt match men jag gick på min inövade reaktioner.  Även om man inte var på topp så var man i rygg. Det har man sina hundratals rullskidstimmar att tacka för.

Öva på mina vänner. Än är det inte försent, det kommer nya matcher, jag hoppas på en re-match.

Att ta ett revir i besiktning, förankra rör som markering, slå slag för drömmarna. Drömmar värda att försvara, utöka och förvandla till solid verklighet. Begripligt strukturerat.

Det är livets fruktansvärda ansvar som blåser i håret. Man får ta sig an det med vidöppna ögon. Vill verkligen bli bebolig, på så många plan. Man får bära sårbarhetens börda på sina axlar. Det får bära eller brista, det spelar egentligen ingen roll.

Man är villig att utföra dom offer som ses som nödvändiga. Antar att ja står vid en punkt i livet. När ingen annan dröm än att vara produktiv. Det är fint. Man får offra sig själv för en själv. I gamla tiders språk så handlade man för att behaga Gud, vill tro att vi inte kommit nån vatt vart gäller den saken.

Man får bygga den ark som krävs för att överleva syndafloden. Man måste slå sig ut från tyranniet, samla ihop sitt folk och leda dom ut i öknen. Man får skriva dom profetiska orden. Ställa sig till förfogande för änkorna och barnen. Vandra rätt in i ovissheten. Det är ett måste, det känner ja.

Jag har önskemål i det här livet.

Vi stänger stället och går vidare, rätt in i ovissheten. Högburet huvud. Klarare syn, vassare penna.

Vi reglar igen dörren och börjar gå längst vägen, tiden är mogen.

Imorgon smäller det. Hur mjuk är du i knäna? Hörde en oerhört dansant låt för några kvällar sedan. Ett gäng från Israel. Så feta. Kände hopp för världen ett tag. Makalöst vad musik kan göra. Blåsinstrument är oerhört tilltalande. Rytm från lungorna.

Han hade den värsta ADHDn man kunde höra talas om, vände på kepsen och scratchade en skiva. Kroppen pumpade rytm och öl har nästan samma procentsssats som vin numera. Ståbaskomp är något att hålla fast vid när världen skriker ut sin sexualitet. Så feta fast smala. Se för er själva.

Vättern lika varm som en insjö i Juli. Vi simmade ut till stenen och dök under frömjölet. Som vänner, för vilken gång i ordningen?

Sex i all ära. Kroppsrörelserna har sin plats på piedestal. Men att sova med en människa är en intimitet som hamnar i skugga. Närvaron, samvaron vårt undermedvetnas drömmerier. Hud, lakan och varats lindring. Det talas för lite om sömn. En ljuvlig del i vår samvaro. Underskattat.

Det första en klinisk psykolog gör med sitt fall är att arbeta med sömn och frukost. Högst upp på listan. Det är inte nödvändigt att gå till sängs schemalagt men att kliva upp rutinmässigt har sina klara fördelar. För måendet.

Det mesta i livet handlar om Serotonin. Om du blir utsatt för en oförrätt, ett själsligt knivsår, ett okontrollerat orosmoln som täcker din himmel och skuggar varje horisont och du faller till marken som ett skadeskjutet djur. Man drabbas av Oktopamin i kroppen. En kemikalie som sköter kommunikationen mellan nervcellerna och du sitter där på stentrappen och kan inte röra foten varken neråt eller uppåt.

När jag spelade i band pratade vi mycket om den röjigaste låten, att det skulle gå lungt till fullt ös. Nu tror jag mer på att det ska svänga och kryddas av blås. Helt fast i det nu, blåset.

Kolla in det här. Sväger fett värre, som man säger. Fetta grabbar fast smala. Israel, Guds utvalda folk.

Så len, så skön, så frisk. Brämhults. Gick in på Pressbyrån och gick loss i tidningshyllan. Betalade kalaset och tänkte att den här dagen måste bara överlevas. Brämhults kanske var helgens bästa dryckesköp trots att man gjort ett helhjärtat försök till att vara kung i baren.

Svensexan kommer gå till historien. Som sig bör. Något att plocka fram och berätta om. Antar att det var som sig bör, ett stycke stolleprov. Hur kunde han åka så fort med dom stavarna?

Famntag, klapp och kyss. Så gott att må gott igen. Kling klang Kling klang. Få låtar har så bra tamburin eller är det ett så kallat ägg? Ett ägg helt klart, tamburin är något annat, en man.

Han ändrade bollbanan nittio grader när han slängde sig upp i luften och gick till historien. Makalöst. Helt makalöst.

Omöjligt att kvarna ut salt på sin egen hand. Det där tequilaracet var ingen succé.

Fantastiska människor. Vilket bröllop det kommer bli. Dansskorna inhandlade. Att han fick bussen att stanna! Ibland är det bara att fråga.

Helgen började helgen slutade. Löpning. Arvid for in i hallen med nygjorda flätor i håret där ja satt och slickade såren. 19km. Man kan alltid komma igen. Igen och igen.