I ett mörkt och tungfört Ruka fick vi se en makalös avslutning av Kläbo. Helt sjukt. Bra svensk öppning i övrigt 4 herrar top 10 och två damer i final. Skidåkningen är sådär härligt konservativt romantisk. Dam är ett vackert ord, tycker ja. Friidrotten har väl gått över till att säga kvinnor? Damer & herrar, ordning och reda, helt omodernt. Kaos ständigt närvarande.

Holavedens favorit Johannes Eklöf åker Ski Classics på söndag. Vi håller tummarna, så klart.

Ryssland satsar långsiktigt. En mellansäsong, säsongen innan tre mästerskap på rad. Hem nu flickor och lägg er på rygg. Fyra ryska damer nu gravida. Bra för sammanhållningen att hålla ihop gruppen. Dom kan lära och stötta varandra. Se, iaktta och göra bättre. Utvecklas tillsammans. Kanske är det bra med mellanår, paus, Johaug blev ju direkt inte sämre av ett års karantän. Det händer mycket i kroppen när man blir gravid. Endokrinologi är bara i början.

Man satsar, man kraschar och börjar om, som en fågelunge.

Man kan åka skidor i en park nu, alt en fotbollsplan. På första advent, innan styrkan. Vilka är på?

12.30

Vad hände egentligen förra året? Minns ni?

På fredag blir det ett väldans väder. Regn. Så där blött trist och mörkt. En själslig begravning. Men efter regn kommer solsken. På lördag har vi minusgrader så även på på Söndag och Måndag. På tisdag kommer första snön dimpa ner. Kanske snöar det ännu mer på onsdag. Det är möjligt vi åker skidor för första gången på torsdag. Allt detta alltså i veckan efter kommande veckan. Vi är på tårna.

På lördag ska ja åter jobba fysiskt med mitt husprojekt. Alla andra dagar fundera och planera. Man är taggad. Måste vara på tårna.

Första advent om en vecka. Ska satsa på att ha en riktigt mysig dag. En återhämtningsdag. En själslig läkandeprocess. Om söndagen är fri så är lördagen från gryning till mörkrets inbrott plus moms. Effektfullt arbete.

I lördags så bestämde FIS att det ska införas ett förbud mot flourvallor för alla till säsongen 2020/2021. Största orsaken är hälsoeffekten. Perflourerade alkylsyror är jävliga då dom binder sig intill protein i kroppen till skillnad mot andra miljögifter som fastnar i fettet. När man har mätt dessa ämnen så hittar man dom överallt i människor,djur,mark,vatten. Det är rena skiten. För det är ett fantastiskt ämne i många användningsområden precis som PCB men konsekvenserna är skadliga. Hälsoproblemet är det främsta men även miljön tar skada, hur mycket vet man inte men det är inte fluoret som blir på belaget som är problemet utan snarare allt som sicklas bort och slängs i sopporna och sedan inte bryts sönder vid förbränningen utan hamnar i regnvattnet. Vad vi egentligen ställt till med är det väl som vanligt ingen som vet?

Swix har redan en ny linje produkter under namnet ”future cera” som är ska vara godkända.
Hur många som läser här har egentligen åkt något lopp på sicklade skidor? Det kanske lär öka nu.
Vad har man kommit fram till för testmetod? Är flourvallor fattigmans epo?

Om man fuskar? Är det då samma regler som vid doping. Klarar man inte första testet vid målgång så skickas skidorna till B analys. Positivt där så är det två år. Går man inte in stenhårt här så blir det ingen ordning, risken blir att det inte blir det ändå.

Är det verkligen någon som vallar med fluor nu när man vet att det kan sabba spermierna? Är Vasaloppet så viktigt. Ämnet går ju aldrig bort, är i stort sett oförstörbart. Alla har heller ingen nytta av sina spermier.

Kan man ha en sickel i ett rillverktyg? Rätt vinkel och ingen risk att man slinter. Man bara sicklar av skyddsparafinet, sicklar med rillverktyget, drar en rill sen kan man åka, fort. Man behöver inte ens fästvalla nuförtiden. Så smidigt, framtiden är ljus. Snövit skulle ja vilja säga.
Känner en kille här på bloggen som skulle kunna bygga detta drömmarnas verktyg, vänta bara på hans nästa inlägg.

Foto: Jimmy Hultberg

”Älskar du allt du pallar med varje dag”

/Equmeniakyrkan 17/11

Gästade Equmeniakyrkans gudstjänst i Söndags. Olof Broström hade bjudit in kamrater till att spela och sjunga. Härligt att få närvaro då både kyrkor och musik ligger tätt intill hjärtat. Känner mig, när ja sitter här precis innan läggdags lite ansatt. En speciell känsla, ett stadie de flesta ofta befinner sig i. Lite som man är under prövning. Lång dag, borde sova. Det är mycket beslut som måste tas när man ska bygga ett hus. Många råd man vill ge en nioårig son som tragglar en skolgång med våra gemensamma genetiska förutsättningar. En flickvän som ligger en våning upp. Ett jobbmöte 07.15. Alla handlingar förberedda? En telefontid med Trafikverkets broexpert 07.45. Byggmaterial till helgen måste skaffas. Olja & filter byte på crossen. Ytterliggare en cross ska hämtas innan helgen. Vinterdäck! Bloggen. Intervallerna. Danslektionerna. Nattduksbordsromanerna. Och så vidare.

Alltså ett helt vanligt liv. Ett fantastiskt liv. Dock en prövning. Det krävs lite arbete. Man är sysselsatt med att leva. Få saker är så tvistade som Fader vårs ”Utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda”. Det är en lång historia bakom att texten numer utfaller så men som vanligt inom kristendomen så är det en översättningsgrej. Prövning i sej är någonting bra. Det vet alla vi som uthållighetssportar. Påfrestar man kroppen så blir den tåligare så kan man påfresta den ytterligare och det hela utfaller i goda signalsubstanser. Livets goda är biokemiskt. Det lär man sig.

Det man menar med onda i tillvaron, kan vara just sånt som inte ger goda signalsubstanser. Dom där problemen som gnager, oroar. Sjukdomar eller andra typer av vanliga problem i ett liv. Förr sa man väl utsätt oss inte för frestelse, i den meningen att frestelse på gammal svenska kunde betyda en form av anfall. Man undanbeder sig anfall av det onda.

Livet är en prövning. Det är inga problem att handskas med många saker och problem så länge det är saker man vill och älskar. Man får pyssla och ta en sak i taget, ständigt uppdatera sin planering. Ta tjuren vid hornen och kämpa för det bästa. Har man tur och välgång så uppnår man dom där 80%. Man lär sig, man utvecklas, under press. Fader vår är inte dum, om man kan förstå dess betydelse.

Under gudstjänsten hade man den goda smaken att spela Bob Dylan. Bob Dylan är hård. Artister utsätter sig för hård press när dom turnerar med spelningar flera dagar i rad. Tusentals människor med förväntningar framför deras inövade fingermönster. På slutet av åttiotalet hade Bob Dylan varit på toppen i en av världens tuffaste branscher i över 25år. Om man får tro biografierna så var han lite sliten, lite ansatt, men han var musiker och det är ingenting man födds till utan det är någonting man blir. Han bestämmer sig för att löpa hela linan ut. Starta en turné som aldrig slutar. Det är ett drastiskt beslut efter man haft planer på att sluta.

Den årliga turnén började sommaren 1988. Första året blev 71 spelningar. Den 19 April i år gjorde turnén sin 3000e spelning. 70-110 spelningar om året. Över hela världen. Han gör det en musiker gör, spelar. Han gör det på sitt sätt. Han är under prövning, inte alltid så glad, inte alltid med den bästa rösten. Han spelar tio dagar i rad i New York. I somras i Österrike så talade han till publiken för första gången på över tre år när en i publiken tog fotografier. ”Ta bilder eller inte ta bilder. Vi kan antingen posera eller spela, okej?” Det är ingen lek, det är ett liv. Nästa år fyller han 79 och spelningar är bokade som vanligt, i Japan bland annat. Det är en prövning. Överlever Bob Dylan så överlever nog ja. Nu har man iallafall bloggat.

Det är åtta och en halv grader ute. Det doftar nybakat i huset. Man är lycklig. Inser man inte det nu så kommer livsprojektet aldrig att gå i extas. Det är väl där man vill hamna, när det tar fart och lyfter. Nästintill okontrollerbart. Som när saxen kommer in i en rocklåt. Den totala känslan. Endorfinerna nästan sprutar ur öronen. En skalle som fontän av lyckorus.

Den gode Bengt Brülde beskriv lyckligheten(?)i tre formen.
Tillbakablicken – Minnet, då var man lycklig, ett konstaterande.
Euforin – Pang, mitt i prick, du är världsmästare, köpet gick igenom. Släng dig på marken och invänta tyngden av alla dina lagkamrater.
Uppenbarelsen – Jag är lycklig nu, jag är lycklig nu. Det är lite märkligt.

Rullskidor är inga större problem idag. Borde montera upp min stakmaskin någonstans. Har en idé. Vi får se. Hoppas kunna få hänga på Robban nåt pass.

Äntligen gör Sveriges styre nåt lite upproriskt och bra. Man står på sig. Kina kan dra åt helvete. Kommunistpartiet har inte bidragit med nåt till mänskligheten.

Lycka kan också vara kroppsarbete och stekt salt sill. Receptet för utebliven hungersnöd.

Ett drev kom genom skogen på morgonen. Ett vildsvin ut på åkern, sen direkt tillbaka in i såten. Vilken storlek!

Har sprängt berg, så det skälvde i marken. En skidåkare hjälpte mig. Vi är ändå ett slags folk, samhörighet. Lastade ut berg och fyllde bakom ladugården. På åkern fick ja se en fet gräsand komma vakande mot diket. En sån stund. Bara upplevde det. Helt paralyserad. Båda kanske funderade var den andra gör där. Inte vet ja. Tänkte att det är en bra granne, hoppas han tänker likadant.

Ska avsluta det här och börja se en film. Vet inte än vad det blir. Vi får se. Kan dock rekommendera den här rullen av Agnieszka Holland. Mycket bra.