Efter mycket om och men så är vi här precis i början på julledigheten. Alldeles tills nu har det varit full fart. Nu har det ebbat ut och jag är på plats i Ikea fåtöljen där man granskar livets olika vinklar och vrår genom böcker och internet. En plats för nyfikenhet. Julen är min favorit tradition och enligt min mening vill man ha den traditionell och lättorienterad. Att gå på samma rutiner gång efter annan ger utrymme till ett bredare och friare seende. Det skapar potential. Min mor brukar säga att jag trodde på tomten tills jag var tolv år gammal. Jag förstådd aldrig varför man inte kan vara i teatern när man är mitt i teatern. När det var dags för tomten att komma fram bakom knuten så hörde man från dom ”vuxna” att tomten inte finns, på riktigt. Men likväl så dök han upp varje år. Det är trevligt. Men när jag sitter på teater så klarar jag mig utan att min stolsgranne ständigt påpekar att Lopachin aldrig existerat. Han gör det bevisligen där och då.
Ta kontakt med dina rötter. Heliga är djuren och köttet och framförallt konserveringsmetoderna. Vill du äta mindre kött så gör du det bäst under dom andra 360 dagarna. Nu är tiden inne för saltad och lutad fisk. Passa på att prata med släktens äldre. Ställ frågor om varför? Memorera vilka historier som berättas så du kan berätta dom vidare. Forska i det du vill ta reda på.
Man får tuffa till sig. Nu är man tillbaka i slagregnet. Lampsken och plusgrader. Det är snö i Hallby men man orkar inte dit. Det var vit i Orsa, man längtar tillbaka dit. Handlat julklappar, inte min grej. Ser mig som hyfsat bra på att köpa presenter men julhysterien, det kommersiella, jag skakar på huvudet och tänker på ledig tid, bok, kamin och långa intervaller. Det är jul. Det är gott. Vi får alla hoppas att dom som köpt nåt till någon som egentligen inte behöver det, eller till sig själv fast man inte kommer utnyttja det inte gör samma sak nästa år. Att vi går mot förbättring. Julhandeln borde krympa med två procent varje år. Kan man tänka sig att 50% av fjolårsrekordet är en rimlig nivå? Ibland funderar jag faktiskt på om jag är negativ?
Borde ha som nyårslöfte att tagga ner, raljera mindre och lyssna på människor. Nicka och känna in. Just det där sista kommer förhoppningsvis aldrig hända. Diskussioner är det bästa ja vet. På vilken sida du står spelar ingen roll det är vilken betydelse slutresultatet blir som är det långsiktiga. Men framåt med gehör, 2020 blir intensivt.
Ska jogga med min son imorgon. 2,5km. Han frågade i telefon idag om vi kunde gå lite, definitivt inte sa ja. Det är dags att syna livet nu. Man sänker inte ribban på förhand, man går ut och ser hur man lyckas få ihop det. Har sagt att idrott inte är något prioriterat att sysselsätta sig med men att bygga in sunda rutiner och vanor är lyckosamt. Visdom är det ultimata målet.
Min mor tyckte det var bedrövligt att ja enbart köpt en julklapp till honom, ett underställ. Det är dags att syna livet som sagt. Ett underställ är bra att ha. Bortskämda barn finns det gott om. Bra vanor och sunda värderingar kommer inte gratis.
Holaveden ångar på, vi kör, fortsätter, Orsa gjorde gott. Vi kommer börja uppdatera vårat Instagram konto. Nu kan ni bläddra förbi våra bilder när ni bläddrar förbi andras bilder. Helt på ytan. Mitt gamla jag skulle skallat huvudet rätt in i närmsta dörrkarm men nej, den bilden får ni inte se. Jag lutar mig tillbaka och ser åt vart vi hamnar. Men konstaterar att postmodernismen är runtomkring oss, överallt. Vi dränks.
Det typiska med postmodernismen är det här med upplevelsen. Vi ska posta våra upplevelser och allt ska hypas på Amerikanskt invidualistiskt manér. Kul, fantastiskt, lätt. En skenbild av ett händelseförlopp. Nu går vi mot ett nytt decennium och konstaterar att upplevelsen var det förra decenniets hype. Vilket väl var en motreaktion mot grejerna, kommersen. Man vill inte ge bort en sak, man vill ge bort en upplevelse. Vad blir nästa decenniums grej? Ord? Hype?
Vad är inte postmodernism? Vad var modernitetens slagord? Som ja ser det så kommer plikten stenhårt 2020-2030. Det är vår plikt att göra det absolut bästa möjliga. Det är vår plikt att uppfostra våra barn. Vi har en skyldighet mot naturen, planeten medmänniskorna, nationen. Vi söker kunskap. Vi letar efter visdom. Vi kommer totalt att hata påprackad reklam, kundundersökningar och oärliga influensers på instagram. Uppsåt blir på modet igen. Etiken kommer lära oss framtidens moral. Om du är smal, snärt och snabb så kommer du inte stå med en digital mikrofon och skrika ut rabattkoder till skor som du själv inte tänker springa i. Vi lär oss skilja på någon som rekommenderar något för att något är bra från någon som tar betalt för att säga att något är bra. En influenser på Instagram är inget annat än en hora, sen bör vi respektera horor. Dom är betydligt mer ärliga än vad du är.
Varför går man aldrig och lägger sig när man borde? Fem poäng till den som ser vem huvudpersonen i filmen är. Vi hörs av.
Vi kom iväg, är iväg, lever livet. Just nu är det På Spåret. Har dragit mig undan för att sköta det som måste skötas. Min son får en tumme upp för sin nya frisyr och bloggen får några rader, för att leva vidare, en grogrund för flera resor. Idag blev det 65 kilometer. Orsas nya rullskidbana snöbelagd för högt betyg. Den ger ett lyft till hela anläggningen. Bra gjort.
Imorgon är det lördag, minst lika många kilometrar ska in på kontot. Vinterstudion däremellan.
Nobelpristagaren för 2018 Olga Tokarczuk har idag sin Nobelföreläsning. Holaveden andemening är ju som bekant Thåströms – Alltid va på väg. Olga har en bok som heter Löparna. Den handlar om en gammal rysk ortodox sekt som trodde att djävulen gror fram i allt som står stilla. Dom skulle alltid hålla sig i rörelse. Tiden Inför bokens framväxt spenderade Olga i Moskvas tunnelbana. Det sas att några av dom levde kvar där och åkte fram och tillbaka genom systemet. Om hon hittade någon vet ja inte, men ändå tänk att alltid vara på väg. Funderar på att läsa den under julledigheten.
Robel Fsiha gjorde korstecknet när han sprang över mållinjen. Med fingrarna i pannan började han i faderns namn för att gå till bröstet i sonens namn och vidare till den vänstra axeln den heliga andens namn och avsluta med ett Amen vid den högra. Robel vann EM guld igår i terränglöpning i en park i Lissabon. Ett backigt lopp som gick varv efter varv i totalt strax över milen. Lite överraskande enligt vissa däribland Arvid och undertecknad som höll kontakten under loppet som sändes i kanonkvalitet via Youtube. Överraskande eller inte Robel var faktiskt bästa europeiska löpare vid terräng VM i Köpenhamn där han blev 17e man. Den här gången var segerreceptet full fart från början och öka på slutet. Det var minst sagt fart på tillställningen.
Foto från den kompetenta hemsidan friidrott.se
Robel kom till Sverige 2013 från Eritrea. Dom flesta som kommer från Eritrea får uppehållstillstånd då Eritreas diktator Isaias Afwerki är allt annat än kompetent till att leda ett land framgångsrikt. Det bor idag över 50 000 Eritreaner i Sverige. Eritrea blev självständigt från Etiopien efter många år av strider 1991 och erkändes 1993. Men i slutet av nittiotalet var det åter stridigheter och stora delar av landet blev för stunden obrukbart. Precis som i övriga diktaturer så är politiskt förtryck och ekonomisk misär vardagen för merparten av invånarna.
Eritreas diktator kör på devisen att folket ska bygga landet genom tvångsmässig statlig tjänstegöring i stort sett utan lön. En tjänst som kan vara uppåt 20år utan möjlighet att bygga ett eget liv. Landet byggdes upp av Italien som byggde hamnar mot röda havet och idkade handel. Egentligen är Eritrea ett litet vackert land med båda Silver och Guld i backen, bördig jordbruksmark och hamn till nämnda röda hav. Men det fungerar dåligt. Folket borde avsätta ”president” Afwerki helt klart eller så drar man, till Norden och blir Europeisk mästare i terränglöpning. Holaveden gratulerar och tackar för att spännande lopp. Robel är bara 23år och har framtiden för sig. Vi lär följa.
Det är inte ofta men det händer att det står lite konstiga ordval i bloggtexter. Det har till 99% med rättstavningsprogrammet att göra. Att det inte står oftare har också med rättstavningsprogrammet att göra. Jajin blev kanin, det var på håret att ja upptäckte det. Jajin som nu också kan bli Haninge tydligen är hebreiska och betyder vin.
På något konstigt sätt ligger det på min lott att välja ett vin till Orsa. Det är med större sannolikhet än 99% mitt eget påhitt. Ett samkvämsvin, stugvin som man kallar det. Ett glas till middagen kanske en påfyllning vad vet ja. Förra året drack vi franskt för att stötta dom gula västarna. Dom härjade som mest då. Det var upplopp. Raseri. Vanligt folk sa ifrån. Uppror.
Vi är just nu på en skola och gräver. Vi har ställt en fikavagn på en gräsplätt mellan skolbyggnaderna. En frukostrast så sprang och hoppade ungarna på draget så det skakade i hela vagnen. Efter att fått kaffet i knäet så surnade ja till och skrek till MEN HELVETE. Man kommer inte in till deras skolgård och tror att man ska få vara i fred. Det haglade så mycket sten mot dom tunna väggarna så ni anar inte. Och sparkar, mot dörren, detta är lågstadie barn, deras fötter är ungefär 15cm stora. Det ser faktiskt gulligt ut med små fotavtryck mot väggen. Och dom springer och öppnar dörren hela tiden. Då menar ja hela tiden. Dörren låses med ett hänglås på utsidan så det går att öppna dörren lite grann. Den är öppen till varje rast, varje morgon. Upproret mot påhittade orättvisor finns nedärvt i vårat DNA. Det vet alla småsyskon.
Ska vi nu ställa oss bakom lärarlösa småbarn och dricka blandsaft? Så klart inte men vi måste bejaka upprorsblodet. Det är just nu uppror i Chile, Iran, Libanon och kanske framförallt Hongkong. Vi ställer oss bakom den lilla människans rätt till våld och uppror när löften inte infrias. När eliter sviker. När tillvaron är förpassad till livets läktare. På World Economic Forum har Cervenka observerat på sitt sedvanliga dystopiska sätt att gapet mellan vad som sparas och vad som utlovas i pensionssystemet i västvärlden är 70 000 miljarder dollar. Prognosen för 2050: 400 000 miljarder dollar. För att förstå omfattningen så är världens BNP 87 000 miljarder dollar. Alltså inom ett eller ett par årtionden så kommer lågstadie barnen krossa skyltfönster i en stad nära dig.
Vinet då? Ett Markowitschs vin på pinot noir. Fruktigt. Jordgubbsöt och kanel. Passar till modern mat som köttfri mat. Lätt. Prisvärt och jävulskt gott. Rätt över Donau har Markowitsch sina marker. En av Österrikes bästa vinmakare. Vinet går tyvärr bara att beställa på flaska på systembolaget. Men har tre flaskor så titta in i Holaveden stugan så ska du få smaka och faller det i smaken så går det bra att komma över en flaska till självkostnadspris. Annars beställer ni den supersmidigt på Systembolagets hemsida.
Man kan givetvis också ta en öl i bastun efter eftermiddagspasset, då heter det Shechar på Hebreiska, bör vara från Oppigårds i Dalarna. Den gamla smedjan på betet utanför Hedemora är just precis världsklass. Precis som den här resan. Kom till vår stuga så delar vi bröd o vin. Inga problem.
Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
Senaste kommentarer