Hemvändarhelgen är över. Det har tränats och ätits. Intervaller på vistakullevägen och kolstybben på Vistavallen. Långpass med Oskar på favoritrundan runt stora landsjön som jag kallar den. Backen upp till Säby och på andra sidan sjön har vi lyckåsplågan. Det är guldkant på vardagen att få springa den rundan med en god vän och känna att benen rullar på fint utan problem i 90 minuter.
Har sprungit en del intervaller på kolstybben på Vista men aldrig tävlat där. Det hade varit kul faktiskt. Tror det är hårt. Kurvorna är tajta och gruset suger lite mer än tartan såklart. Att de gjorda såna tider back in the days är imponerande. Känns som spikskor inte är det bästa alternativet, men vad vet jag. Min teori är att spikarna nästan gräver sig fast i gruset?
/ örn

Backen ner från mykinge är så himla fin när man kan blicka ut över nejderna. Helt klart en topp 3 runda för långpass.

Det är något speciellt att få springa in genom Sofiavalvet på Stockholms Stadion. 41,9 km på maran. Bara bottre lång och kurvan innan upploppet. Känslan.

I söndags sprang jag Löparveckan 5k. Samma avslutning. Jag var piggare än på maran men tappade ändå andraplatsen på bottre lång. Hade övertaget i den långa stigningen genom KTH och över krönet. Men klarade inte gå ifrån nerför. David Nilsson tog en lättsam seger, bakom var vi 5 stycken som jagade. Jag kände mig pigg och det gick lätt. I backen mellan 3 och 4 km hade jag min chans och tog den. Tre släppte, en hängde i. 16:15 på 5 km med 45 höjdmeter är jag nöjd med som säsongsdebut.

Resultat – https://www.marathon.se/racetimer?v=/sv/race/show/5133%3Flayout%3Dmarathon

Jobbar på det.

Hon hittade sin grej. Blev banbrytare. En förnyare. Prisad om och om igen. Utmanad men inte utklassad. Vilket skidåkarliv Britta Johansson Norgren. Levi blir sista. Men man kan alltid ändra sig.

Varit på ryhov och mätt upp mitt knä. Gjort styrketester i en maskin. Ska tillbaks om en månad. Ser ganska ljust ut.

Imorgon eller som du läser i morse. Uppstigning 04.15. Motocross i Målilla.

/Johan

Palle ville att dagens inlägg skulle handla om trummisar. Att banta ner ett så mastigt tema till endast ett inlägg blir svårt, så vi får börja där vi står. Och på näthinnan just nu finns bara en trumslagare, nämligen Taylor Hawkings som tyvärr gick bort för exakt två veckor sedan. Mest känd som trummis i Foo Fighters och han har varit en favorit för mig sedan länge.
Vi spelade väldigt mycket Foo fighters-låtar på gymnasiet minns jag. Jag gillade verkligen hans driv. Hur han slog så hårt och så snabbt. Rakt, men ändå svängigt. Jag skulle säga att han har influerat hur jag själv spelar väldigt mycket. Han var på nåt sätt en övergång mellan de klassiska rocktrummisarna såsom Roger Taylor från Queen och sedan satte han en modern stämpel på det. Man präglas lätt som trummis eftersom det handlar mycket om gehör och att spela det man hör eller komma på helt nya grejer. Gillar man något vill man göra likadant men samtidigt blanda in sin egna touch. Det blir väldigt personligt och är du duktig kan du härma andra trummisar. Det häftigaste är dock när någon har en helt unik spelstil och det tycker jag han hade.
Vi spelade främst låtar från The colour and the shape-skivan. Den tycker jag alla borde lyssna på idag. Men Foo fighters har en enorm låtskatt, så stanna inte där.
Times likes these, learn to fly, the pretender, this is A call… ja det finns väldigt många bra låtar ni inte får missa!

Taylor hawkings var inte bara en duktig trumslagare, han var också en duktig sångare. Han sjöng bland annat i sitt egna band (som jag inte har lyssnat alls på ska erkännas). Däremot brukade han ofta sjunga live med Foo fighters. Tex den legendariska spelningen i Göteborg när Dave Grohl ramlade av scenen och bröt benet. Då tog Taylor Hawkings över och körde vidare medans Dave Grohl gipsade ihop benet, och kom sedan sjukt nog tillbaka och körde vidare. (!!)

Detta klippet är från en spelning bara några dagar innan han dog och blev med andra ord tyvärr hans sista spelning någonsin. Här tar han över mikrofonen och legendaren Dave Grohl får sätta sig bakom trummorna istället (vilket han inte direkt har några problem med, men det är ett helt annat inlägg). Klippet är ganska långt, men sevärt! Jag tror ni känner igen låten.
🙂

/ örn