Snart jul. Inga julklappar fixade i vanlig ordning. Alltid sist på bollen.
Vilka ska med och springa på julafton? Blir väl nån gång mellan frukost och lunch kan jag tänka mig.
Sjukdom och annan skit har stoppat mig egentligen hela November och December. Det är röva. Först covid. Sedan post-covid. Sedan bara slö. Därefter drog jag sönder axeln igen. Lite oflyt men också typiskt mig på nåt sätt.
Min uttalade målsättning om att springa sub 29 innan jag fyller 29 ser ut att fallera. Visst, vi är inte där än men jag har trots allt förmågan att kunna tänka lite realistiskt. Jag visste väl redan på förhand att det var för tuff målsättning men alltid kul att utmana sig själv. Tror faktiskt helt ärligt att det fanns en minimal chans att klara det i höstas, men fokuset blev främst på lidingöloppet istället.
Nåja, behöver nytt orealistiskt mål att sätta upp inför 2023. Ska försöka slipa på en grov plan i mellandagarna. Vinna Landsjön runt står fortfarande högt på önskelistan. Kanske borde lägga till att dessutom slå banrekordet runt sjön. Är nog inte helt orimligt inom snar framtid.

Passar på att önska alla en god jul. Ät gott, må gott. Hörs i mellandagarna!
/ örnen

Sitter på tåget hem från Orsa. Siljans vågor ser kalla ut utanför tågfönstret. Kylan i Orsa var kompakt de första 2 dagarna. Det knakade mysigt i jackan när vi skateade i pannlampsskenet på de mest avlägsna skogsvägarna. Tårna stelfrusna men resten av kroppen klarar sig rätt bra. En ganska häftig känsla att kunna övervinna kylan. Känns som något nedärvt i oss nordbor. Glädjen av att inte frysa. Palle har säkert någon förklaring till detta i litteraturen.

Fick ihop 15 mil. 3 mil per pass…exakt samma pass varje gång nästan. Intervaller kör jag med löpskor på istället.

Några härliga dagar i en stuga, bara åka skidor och titta på snötyngda furor längst skidspåret. En oas i vardagen. Nu tar vi nya tag mot jul.

-OL

Kort rapport från timmerstugan. Något längre hinns inte med. Det är på spåret. Gurra tog precis en åtta poängare på Philadelphia. Som ni förstår så är vi i drömmen. Skidåkning, sovmorgon, havregrynsgröt, extra starkt kaffe. Stakning. Lunch. Skejt. Öl. Bastu. Salta chips. Middag. Samkväm.

Nio mil och sex timmar på kontot. Inte helt oberörda.

Kolla in Landsjön Runt på sociala medier. Mycket godis.

Jag har gjort min första fotbollsträning sedan september 2021. Kändes oförskämt bra där och då, men så här två dagar senare känns det i varenda litet fäste och muskel. Känns som alla muskler söder om midjan förkortats med ca 10 procent. En härlig känsla. Fotboll är min själ. Jag är inte hel utan den. En dag kommer jag inte ha något val. Men än så länge har jag det.

Oskar fick Lucia-luckan på Landsjön Runts julkalender. Undrar vilken Arvid kommer och få och för vad? Även om det var före elitsatsningen så ser jag långspurten från Lyckås som det största. Hela Holaveden var inblandad trots att vi inte då var en kvartett. Arvid rundade både mig och Oskar. Palle var ögonvittne hela vägen. Likaså PeterNilsson. Helt galet egentligen.

Palle och Oskar är i Orsa. Man skulle ju varit med. Hulken Wetterheim kommer nog åka 30 mil de närmaste dagarna. Själv blev det svårt att parera dubbla julfiranden och jobbhelg. Måste åka skidor med. Får försöka få in det nästa vecka. Finns möjligheter överallt nu nästan.

Önskar eder alla en magisk helg från min tomteverkstad!

Man ger upp. Tillslut kommer dagen då man lägger sig platt. Man har insett att det är hon som bestämmer. Det är lika bra att erkänna. Man är inte den man man en gång varit. Vi fick skaffa oss en tv. Inte haft tv sen April 2013. Man skaffar inte bara tv. Man skaffar sig installations huvudvärk och en miljard inloggningsförsök. Bränn ner skiten och läs en bok. Eller traggla på.

Har prenumererat på Göteborgs posten. På nätet. Väldigt bra. Men hinner man läsa. Inte mycket.

Pojken sjuk. Ingen cross. Rivit ner cykeln. Dämparen på service.

Åkt skidor. Nu har vi snö så det räcker till Mars ut.

Orsa hägrar.