Maran satte sina spår i höften. Ultraljudsundersökning. Tydlig Symfysit. Googla runt lite på Symfysit och man kan bli lite mörkrädd. Pratade med några som tidigare haft det…fick en lite mer positiv bild. Nu har jag fått en kur med antiinflamatorisk medicin och 10 dagars lugn träning ska förhoppningsvis vända på skiten. Två tävlingar brinner inne, men det är den långsiktiga träningen som räknas.

En helg i Kaxholmen. Trevligt. Holaveden nästan enade över en öl i solen om det inte varit för att Robban skulle stänga festen på Sveriges Radio.

Nu hjälps vi åt att putta Palle över tröskeln för att anmäla sig till maran nästa år! Kom med dina bästa hejarop och lockbeten för att han ska få in dendär anmälan i kommentarerna. Kan bli en stark resa!

-OL

Klockan är 03.30 och jag vandrar hem mot Bergvik. Det kunde lika gärna varit 2008. 2023 och jag inser att jag är passé. Att festa till sista bussen en sommarkväll som aldrig vill ta slut har sin charm. Men det har banne mig sitt pris också. Hoppas att jag nu tre dagar senare ska komma på fötter igen och utsätta kroppen för lite röda zoner. Stockholm maraton har släppt sitt värsta grepp. Midsommar är bara dagar bort. Vad finns att klaga på egentligen?
/RD

Vi spelar Uno och dricker vin. Så som det kan bli en lördagskväll. Helt sjukt att det blev samma resultatrad fem gånger på rad. Sambon sopade mattan. Livet är märkligt.

Varför ska inte ja springa Stockholm maraton 2024? Vi kan inte komma på en anledning iallafall. Upplevelse.

Först tänkte vi på Lidingö men krockar med crossen. Tur eller otur. Beror på hur man vill se det.

Måste komma iväg nu. När ni läser detta kanske ja redan är iväg på rullskidorna. Vem vet? Det kanske plötligt bara händer.

Arvid springer i Sollentuna ikväll. Spännande.

Slumpen förde O till plumpen.

Likt Oskar och Robban har även bloggen slickat såren efter Stockholm maraton. Det behövs efter en sådan urladdning.
Vi hade under gårdagskvällen ett styrelsemöte och beslutade oss för att fortsätta ett tag till. Vi är inte riktigt klara än kände vi. Ett nytt beslut kommer fattas efter sommaren. Vi var inte fullt manskap för att ta ett demokratiskt beslut gällande holavedens fortlevnad. Robban var på firmafest. Det pratas lite löst om att innan holaveden går i graven måste Oskar lösa maraton på 2:30, så det hänger lite på honom just nu kan man säga.

Tävling på söndag för undertecknad. Kan bli bra. Känner mig i slag.
Återkommer om resultat. Det viktigaste just nu är att bloggen är tillbaka. Snart vill vi höra om hur en fest med Hasse P är, och helst alla detaljer!!
/ örnen

För första gången någonsin var jag inte ensam på startlinjen från Holaveden. Äntligen kom Robban också till start som ni redan fått läsa om. Pang-väder sköjde över oss på Lidingövägen. Sista 2 veckorna hade det kännts bättre och bättre och planen var att försöka sig på en tid i de lägre 2:30 regionerna men höften och ljumsken har gäckat och hur den skulle reagera på ett långt lopp visste jag inte. 1:15 halvvägs och sen försöka hålla sig i skinnet till 30 km.

Nästan direkt hamnade jag i damtätsgruppen. Det rullade på bra i tempot jag tänkte. Efter halvmaran började gruppen splittras upp och upp på Söders höjder slog jag av lite på tempot ihop om att det var en tillfällig svacka. Det gick rätt bra över Västerbron men uppför den nya sträckningen på Kungsholmen började energin ta väldigt slut. Till slut nådde jag målet på 2:37:44 och en 52:a plats (33:a i SM).

Inga direkta krämpor, men helt slutkörd. Det fanns inte mer att hämta den dagen helt enkelt. Men kul var det. Stämningen, vädret, efterhänget. Det är något speciellt med Stockholm maraton helt enkelt. Jag kommer stå på startlinjen nästa år också, förhoppningsvis lite mer förberedd. Kan vi få hela Holaveden på linjen tro?

Nu kör jag vidare mot sommarens lopp! Grattis Sverige!

-OL