01:50 vill man bara sitta i en bil på en färja på väg hem mot en säng efter 2 dagar ute på vift. Lyssna på ABBA på högsta volym. Prata om hur många hittar dom verkligen har. Alla hade olika favoritlåtar, men alla enades om att dom är bra. Turnén på öarna börjar nu. Hönö/Öckerö senaste dagarna men nu rullar vi vidare mot Öland. Inte omöjligt att jag och cyklisten ansluter till gruppen på Gotland veckan därpå. Cykeln på kroken. Löparskorna och sovsäck i väskan. Semester är livet, nu åker vi!
Det är med en kisande blick jag tittar efter maradebuten. Jönköping Marathon blir det första och jag har ju vetat om det där ett tag men nu börjar det bli allvar. Råkade komma på att det är lite mer än en månad bort och att man nog bör komma ut på lite långpass. I måndags kände jag på en halvmara i tänkt marafart. Sub 3 timmar. 4.17/km. Det är inte farten som kommer bli grejen. Det är vänsterbenet.
Har en kota som glappar lite i ländryggen. Med lite träning har musklerna blivit bättre men tenderar att göra sig påmind vid längre distanser. Främst på asfalt. Så också under måndagens pass. Det är som att benet reagerar en tiondel för sent och hamnar i otakt. Det gör inte heller så otroligt ont. Men tajmingen är det som kan få en att falla.
När Lukas Wreland ledde mig hem till dörren efter min legendariska svensexa hade jag samma problem. Vänsterbenet funkade inte. Skyller på kotan.
Det blir till att samla mil nu i juli innan vi sätter ribban. Många säger ju att den där första maran bara är att genomlida. Och så är det väl. En mara är en mara. Oavsett vad så fortsätter jag mitt sommarlöfte. En öl om dagen. Inte för att jag måste. Utan för att jag kan.
Vem ska fixa mig nu? Kanske är det ni som ska rycka tag i mig när jag håller på att drunkna. Rädda mig från mig själv. Precis som en superhjälte kom ni båda hem precis i rätt tid för att det här skeppet som fått slagsida inte ska kantra fullständigt och bli liggandes. Ryck upp mig, få mig att bli levande igen. Låt den blomstertid nu komma. Jag kallade dom för mina bästa vänner. Det var som att hjärtat slog till lite hårdare precis när ja sa det och kinderna rodnade lite lätt. Samma känsla som när jag för första gången sa jag älskar dig till tjejen jag är kär i. Svåra ord att få ur sig när det betyder mycket. Svåra ord att få ur sig när det betyder något på riktigt. Precis som att säga förlåt. Han som en broder. Vi är precis likadana när man tänker efter. Samma energi, samma problem med att sitta still. En sån man kan prata om precis allt med och ibland inte behöver prata alls med. Den finaste av vänskap. Hon som en syster. Vi är nog ganska olika när man tänker efter men en motpol behövs i mitt liv för att det ska fungera. En sån man kan prata om precis allt med. En axel att gråta mot när det behövs. En trygghet i min annars förvirrade tillvaro. Den finaste av vänskap. Herregud vad jag tycker om er. Lämna mig aldrig.
Jag kanske köper en cykel idag. Allvarligt, finns det nån som blivit lyckligare av att ha kvar alla sina pengar på ett sparkonto? En cykel däremot, den ger mig otroligt mycket glädje. Frihetskänslan när nypumpade däck möter asfalten i 40 kilometer i timmen. Dessutom har jag en cykel att sälja så det blir ingen dyr affär om allt går i lås. Och finns det någon som kan göra bra cykelaffärer så är det jag. Förutom den gången någon snodde två cyklar av mig, det var en dålig deal tycker jag. Hörde ni det försäkringskassan?!
När man är som längst ner på botten av sin löpform får man alltid ett SMS av Anders Grahl. Det måste vara hans sjätte sinne, att veta när någon behöver lite löparpepp som jag väljer att kalla det. Han får mig alltid att vakna till liv igen när träningen mer liknar en dvala. Det brukar vara en väl uppstyrd plan över morgondagens pass. Detaljer om längd, varaktighet, intensitet och en fråga om man ska följa med brukar framgå mycket tydligt. Då har man två alternativ; antingen svarar man JA, eller så svarar man NEJ. När passet dessutom kommer genomföras ca 150 meter från min trappuppgång finns det inte mycket att tveka på. Vi får se hur länge man hänger med denna gången, men en sak är säker och det är att motivationen alltid får sig en boost efter ett sånt pass. Så hoppas jag att hela min höst kommer att se ut.
En mycket bra låt
Byggde en ladugårdsbro…tog hela dagen. Och kvällen. Inlägget nedprioriterades till förmån för att ta ett kvällsdopp bland näckrosorna. Vissa dagar är helt enkelt för fulla. I lördags sprang jag en mara också…men mer om det senare!
Victor Nilsson Lindelöf är ensam kvar på innerplan i Samara.
Han inledde VM med att bli sjuk. Blev mästerligt ersatt av Pontus Jansson och fick istället kliva in i sin VM-debut mot Tyskland. Av många spelare erkänd som den tyngsta förlusten i deras karriärer – men när man dagen efter summerade alla besvikelser sedd som en av de bästa matcherna i allas karriärer. Och den bäste av alla har gått i skuggan av en Gran.
Såg ni Harry Kane igår? Ja, han som leder VM:s skytteliga med sex mål och krutat in så gott som ett mål per match i Premier League de senaste två säsongerna var faktiskt på plan. Men nej, jag vet. Han syntes inte. Tack vare hans överman Victor Nilsson Lindelöf. VNL gick till världens största fotbollsklubb Manchester United för ett år sedan. Fick förtroendet från José Mourinho men hade en minst sagt tuff start på sin resa i dem engelska ligafotbollen. Misstag och sågningar från media. ”Akademispelare är bättre” sa en före detta storspelare efter att VNL gjort en mindre bra insats mot Huddersfield bland annat. Ändå verkade han totalt oberörd.
Hela sin debutsäsong i United har han i princip spelat i en uppförsbacke. Och det har tvivlats på hans förmåga. Men på nåt vis har han långsamt växt in i en kostym som rymmer egenskaper som Sverige aldrig har sett. Egenskaper som präglas av en självsäkerhet och ett lugn. En kostym som får vara lite sliten i kanterna. En kostym som inte varit för sliten för att reparera. I VM har den visat sin storhet. Sin fulla potential. Den yvige Granqvist och VNL har växt till ett av världens mest stabila mittlås. Och idag finns få som tvivlar på VNL som en av världsfotbollens mest kompetenta mittbackar. Ett lugn, en touch och en spelförståelse som få kan mäta sig med.
VNL ville inte lämna innerplanen i Samara. Men när han väl lämnade visste alla att han är kvar på den största scenen för en lång tid framöver. En av alla hjältar som gett oss en oförglömlig sommar. En av alla hjältar.
Det svenska landslaget har gett mig en stolthet över mitt land den här sommaren som inga andra politiker eller människor givit mig på många många år. Så mycket har hänt. Så mycket har uträttats både på och utanför plan.
När matchen var slut igår rullade vi ut bollen utanför stugan på Öland. Det var viktigt för mig att inse att fotboll främst är glädje. Det är vånda och ångest och frustration också. Men främst är det glädje och gemenskap. Språket alla förstår. Fotbollen är den som säger välkommen. Fotbollen är den som gör att jag kan ta fram den svenska flaggan och vara stolt. Fotbollen säger ”kom igen vi gör det tillsammans!”. Fotbollen är den som lär en att förlora. Fotbollen är den som lär en att vinna. Fotbollen är den som skrattar. Fotbollen är den som säger Fuck Rasism.
Vi spelar för att det är det bästa som finns. En boll och en gräsplätt. Framåt Sverige.
/RD
Podcast© 2026 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer