Arvid Öhrn 1.48.24

Oskar Lund 1.59.01

Robert Davidsson 2.12.07

Johan Palmér 2.17.45

Det har börjat, i glädjens tecken. In i den tyska svarta och iväg längs fyran. Tre mil löpning i skogen, som en kamp.

Vi stannade till i Norrköping och tog en kaffe på Cafe Broadway, där allt började en gång i tiden, ni som är bevandrade i kulturensfärd vet vad. Den här resan har bara börjat. Hur den slutar, får vi återkomma till.

Robban är redo

Tänk att få ansluta sig i flocken. Att få sladda med i tåget där Kipchoge är loket och konduktör på samma gång. Jag inbillar mig att man äter majsgröt och lever spartanskt där nere. Inte så mycket annat som lockar förutom stenhård träning och att somna hårt varje natt. Vilken dröm. Jag hoppas den går i uppfyllelse nån dag.

40km denna veckan. Jag har nya träningskompisar i Göteborg som låter mig vara med och leka. Den ena har vunnit Lidingöloppet två gånger. Han pratade igår under passet att sista 4 kilometerna tycker han är jobbiga. Skönt o höra att även dom bästa har tävlingångest såhär drygt två veckor kvar till start. Lidingö alltså, där kan vilket självförtroende som helst gå upp i rök.

Kolla klippet på Kipchoge. Vilken kille. Steget, blicken, leendet. Han springer som en maskin men är fullständigt mänsklig. Det ryktas om att han tjänat över 200 miljoner på löpningen men ändå är fokuset så totalt. Han springer fortfarande maraton, äter majsgröt, lever spartanskt och somnar hårt varje natt. Det är det som är avgörande, att man kan fokusera på rätt saker. I Göteborg fokuserar jag just nu bara på tre saker – äta, träna, leva. (Jättemånga gånger har jag glömt bort nr 1, men jag lär mig)

/örnen

Måndagsinspiration. 

Eliud Kipchoge 2.01.39