Författare: Holaveden (sida 203 av 287)

Toppmatad helg

Jag är hemma och äter upp mig en vecka. Mammas kylskåp är faktiskt av världsklass, det är sånt man inser när man flyttar hemifrån. Frukost, fika, mat, fika, mat, kvällsmat, ostkaka i dagarna tre och kylen ser fortfarande lika välfylld ut. Ett mirakel. Nu kommer helgens bravader i ett svep, häääng med.

Lördagsintervaller i Skatås. Musse och Johan Rogestedt var dagens starka män. Jag lät dom hållas kan man säga… totalt 20km varav 8,5km med intervaller. Bra pass

Direkt vidare till en buss mot Jönköping. Såg när herrarna försökte åka skidor i Beitostölen. Det såg väl ut ungefär som det kommer göra för mig i Orsa det vill säga långsamt och krampaktigt.

Mat. Kaffe. Sovstund på soffan hemma.

Vidare till julmarknad. Min hand gick som en symaskinsnål under auktionen och jag ska vara glad att det enbart stannade på fyrsiffrigt. Träningsvärk i armen efter att ha ropat hem så mycket så det var väl därför jag missade bloggen igår. Mestadels mat givetvis.

Bongo bar.

Söndag. Långpass med Olofv Broström (som gärna vill ha ett V i sitt förnamn) Palle och hyresvärden. Drygt två timmar med både mykinge och lyckåsbacken som grädde på moset. Gemytligt vill jag beskriva det som, andra skulle kanske inte hålla med.

Mat. Mat. Mat.

Spa på Hooks Herrgård. Återhämtning, grabbsnack och konstigt nog ingen mat. Den tog vi på hemvägen på MAX.

Måndag igen. Startade veckan med att bomma bloggen och springa 18 kilometer. Det är ungefär 50% rätt i hur man borde starta en vecka. Nu gasar vi oss in mot nästa helg!

/örnen

10 poäng; vilket elljusspår? 

Vänta,vänta BOOM

Som från himlen sänt

Nollad

Jönköping kl 04.15 i slutet av juli. Promenerar till p4 Jönköping iförd t-shirt och shorts. Lugnet. Vilka kontraster. Fan ta mörkret.

Motsolsintervallen

Så lite som krävs för att komma upp på hästen igen. När synfältet korkar igen och ångestklumpen expanderar lika snabbt som mörkret faller finns det bara en väg och den är uppåt. För rätt som det är så nämner någon i bloggventilen att det är träning och så springer 12 personer intervaller en dimmig novemberkväll och man känner att man är tillbaka som en levande människa. Plötsligt kommer det in en äldre dam på jobbet som berättar om sin gotländske faderslösa morfar vars memoarer hon har i sin hand. Hon ber att få den kopierad och när hon får det blir hon så glad att det nästan brister och man översköljs med varm tacksamhet. Två händelser som fått min vecka att vända från avgrunden och halvvägs till molnen.

Vi måste stressa av. Inse värdet i att vara vänliga och låta hjärtat jobba och tala. Bildligt och bokstavligt. Inse vad vi vill och vad som är viktigt. Lättare sagt än gjort.

Nu är det fredag. Igår nattade jag min dotter. Höll handen och visksjöng. En pojke är försvunnen Falkenberg. Vilken mardröm. Ta hand om de dina.

 

/RD

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑