Sanningen om Grytgölsstraffen

Är väldigt svag för texter av denna sort. Det stora i det lilla. Man känner doften av liniment, kokekorv och svett.

Status just nu: 77 kg och 20 sekunder bättre än 15 april ifjol. Längtar till Landsjön och Göteborg. /RD

Tillbaka i Grövelsjön där jag spenderade vintern för två år sedan. Vi åker lite skidor över helgen. Igår blev det en tur upp på Elgåhogna. Väl upp på toppen var blåsten obönhörlig och små is och snökristaller blästrade våra ansikten. En mindre bra topptursdag men likväl en dag på berget.

-OL

p

Att byta jobb kan ha varit det bästa jag gjort. Ny miljö. Rätt miljö. Få jobba med journalistik igen. Tyvärr blir bloggen lite lidande nu i början då mina tankar är på annat håll. Håll ut och läs föregående inlägg som håller hög klass!

/RD

Ser hur dom sliter, gren för gren, skatorna dessa bobyggare, kulturföljare. Tar en plats i besiktning & försvarar den, samlar och konstruerar. Dom är vackra när dom flyger, med sina vita fingrar. Inte utan att man är lite avundsjuk. Bygga bo och söka föda, kläcka ungar och samla pinnar. Vad löjligt egentligen, att vara avundsjuk.

Period fastade Måndag till Fredag. På fredagen vankades tårta så då var det lägligt med frukost i magen. Vilken frihetskänsla, att lämna hemmet utan matsäck, enbart kaffekopp i hand. På helgerna är just frukosten rätt mycket pricken över iet, i rätt sällskap förstås. Marmelad, kommer det bli nästa hipster grej efter surdeg och ölbryggning?

IKHP dominerade Lyckåsbacken, seger både i dam och herrklassen. Erik Holmberg gick under tio minuter för första gången, vi säger grattis, nu kör vi mot landsjön. Det porlade i bäckarna när vi sprang ner, det är vår, fiskebåtar syntes ute på sjön. En korp flög över oss precis innan löparna började forsa mot mål. Älskar den här bygden. Att få vara i skog & mark. Skog & mark är nästbäst efter Internet, såklart.

Man kan inte bo på Internet. Man får samla sina grenar i den ”verkliga” världen. Men visst är det en sanning med modifikation. Denna veckan har vi vridit upp hela huset, flyttat en dörr, kanske ev tagit bort ett fönster(de lärde tvistar) men inte har det hänt något i den verkliga världen. I den rinner vattnet utmed berget och stannar till i sänkor & hjulspår. Vi tänker dränering och öppen dikesanvisning i järnvägsmakadam. Blått berg. Täckt av berg också, eldat och sett det spricka upp i skärvor. Känns som ja placerat mig själv i en följetong. Arkitekten är på hugget, säger nej, dålig idé. Protesterar, funderar och betalar. Allt min orientering bygger på är en text av en Svensk poet, vi är nämnligen också precis som skatorna kulturföljare.

För egen del rent fysiskt så är kroppen fortfarande inte läkt. Glider fram och väljer runda efter vinden. Inget hardcore, om man säger så.

Segrare Lyckåsbacken 2018 och 2019. Han siktar mot toppen, Erik Holmberg. Holaveden fick beröm för sin mållinje men på bilden ser ja att ett vedträ har vält, shit happens, tänker ja.

Anmäld till Vasaloppet 2020. Nu nerpetad till division två. Lär där förbli som det känns nu, men det finns säkert bot till bättring längre fram. Men till Mora dit ska vi, varje år.

Som vanligt så är det inte känslan av bilden som reprensenterar känslan av de fyra och en halv sista milen.

Nu är trailern ute inför dokumentären om Åsa Lundström. Vackra sekvenser från vår hembygd. Filmen har filmats av Holavedens kamrat Anders Nilsson, en gång en av Sveriges starkaste män som nu springer tre mil i veckan. Holaveden har bidragit med inspelningsplatser och assisterat vid filmning, båtkörning vid simning och bilkörning vid cykling. Fantastiskt arbete, det är också Anders som ligger bakom reklamfilmen om Landsjön Runt som ja hoppas alla ni Instagram missbrukare redan har sett.

Av kärlek

/ Johan