Det är först när man flyttar som det går upp för en hur många löparskor man har i sina ägor. Packade en väska och räknade till 14 par, och då lämnade jag säkert ett par stycken hemma så man inte står utan skor den dagen man ska springa hemma hos mamma och pappa igen. 14 par och alla har sina egna små historier och minnen. Några har man sprungit riktigt snabbt i, andra har bara lufsat långsamt. Några är riktiga favoriter som inte går att slänga, andra är i princip oanvända som man aldrig riktigt blivit kompis med. Det är kul med löparskor. Börjar nästan bli lite arbetsskadad.

X-talon 212 är en sån där magisk sko som är helt slutkörd, men jag kan ändå inte med att slänga den. Exakt den här modellen finns inte att köpa längre så vitt jag vet, tyvärr. Minns framförallt lidingöloppet on Tour i Jönköping när jag sprang om Oskar mitt i skogen då han stod och stretchade mot ett träd. Eller stretchade kanske är ett milt utryck, vaden var rätt illa tilltygad vill jag minnas. Seedade upp mig till led 1c till lidingöloppet senare det året och sprang på 2 timmar och 12 minuter. Det måste varit år 2012?
Många tolvor. Tänk att Robban också är en 2:12-man!

Det brinner i Göteborg. Det verkar vara friidrottens hus som åkte på en ordentlig törn. I nuläget vet jag inte exakt vilket hus det är men förhoppningvis blir inte innesäsongen lidande. I värsta fall får man väl åka utomlands hela vintern, men det är bara i värsta fall 🙂

Lidingöloppet börjar närma sig. Eftersom jag inte ska springa fick jag bli dryckesansvarig under dagen, langa sportdryck åt mina snabba klubbkompisar. Robban blir dryckesansvarig på kvällen som vanligt. Tranan är bokat. Kan bli en kul helg även om det inte blir start för min del. Litar inte på benet tillräckligt mycket än tyvärr, kan jogga men inte träna. har träffat fyra olika professionella människor som alla sagt sitt om benet. Alla har sagt olika saker. Tror det är bra att lyssna på såna som vet vad dom pratar om, men sen måste man nog skaffa sig en egen uppfattning om vad som är bäst för en själv.

Springer Dolla Lidingö?

Med vänlig hälsning, örnen!

Sådärja, nu har jag flyttat och blivit göteborgare på riktigt. Nästan. Tyvärr resulterade det i att bloggandet och löpandet blev lite åsidosatt men nu är jag på gång igen. Livet rullar på ungefär på halvfart, som en transportsträcka innan man kommer till själva loopen på karusellen. Att flytta är häftigt såklart, det är som själva finalen på karusellen om man ska jämföra. Det känns faktiskt hur bra som helst. Men i övrigt går det lite knaggligt. Baksida lår vill inte ge med sig riktigt, det går jogga men inte träna som jag säger. Lidingö känns avlägsen men man ska aldrig säga aldrig. Oavsett kommer man nog sitta där på tranan på lördag kväll och bara njuta.

/ örnen