Se Mannen på taket. Finns på CMore. Sävligt och grått. En film helt i min smak. Det gamla Sverige.
Författare: Holaveden (sida 166 av 287)
Jag blev nästan tårögd när jag igår läste att Robban sluggade sig runt sjön under helgen.
Det är något visst med den där sjön och det är något visst med Robert. Alltid 45 minuter när han springer runt landsjön, är det ens möjligt att han kan göra den långsammare nu?
Kvittar om han inte tränat sen Vasaloppet eller sen förra årtiondet, lika väl blir det 45 minuter runt sjön. Tror bannemig man hade kunnat plocka Robban från innermitten efter 90 minuter plus tilläggstid i ett derby mot VAIS på hemmaplan, åka direkt till sjön och säga spring så fort du kan och det hade landat på 45 minuter.
En stjärna.
Vilken blogg vi har. Rullar på fortfarande. Den har bytt lite karaktär på sistone, ändrat lite dynamik på nåt sätt. Kan inte sätta fingret på exakt vad, men jag gillar det. Mycket som händer i våran liv. En i Stockholm, en i Göteborg. En som bygger hus och en som bygger upp igen efter en vinter som man knappt kan föreställa sig. Men oavsett rullar bloggen på och för varje dag som går kommer vi närmare våran helg – lidingöhelgen. Om Palle ska sätta panel eller greja med nåt annat på huset då så blir jag förbannad på riktigt. Sen är det inte långt kvar till Orsa. Konstigt att det är sånt där man längtar till mest av allt nu…
Jag springer återigen tusingar i trefart. Det känns gott. Livet är rätt så gott i den röda zonen, det är väl mycket därför man håller på. Jag tror aldrig jag blir en renodlad tröskellöpare. Ni vet när allt ska vara lite sådär lagom utdraget och halvhårt, två pass per dag osv. Svart eller vitt, hårt eller mjukt, pang på eller hejdå. Detta kommer jag givetvis få äta upp, men det är verkligen för fint att då och då bli riktigt ordentligt skittrött. Ni vet sådär trött så att det nästan svartnar. Där och då, i den stunden, då har man inte så mycket övriga problem. Allt handlar bara om att ta sig igenom nästa intervall – att alltid va på väg. Det är precis samma sak som att frysa. Ibland är det faktiskt rätt skönt, för man vet att man kommer bli varm senare.
Ikväll är det dags igen. Tartan. Splitshorts och tunna skor, lite oldschool som någon sa. Solen gör nog comeback efter en dag med regn. Full fart!
Ta hand om er.
/ örnen
Slumpen har avgjort mycket i mitt liv. En blick. En blick som inte blivit av om inte… Ja, ni fattar. Jag hoppas att söndagskvällen bjöd på ett ögonblick som symboliserade vändningen. Jag hade lämnat av barnen efter en fin helg. En helg som kunde varit så mycket bättre om den inre stressen inte legat på toppnivåer. Nu hade jag mest dåligt samvete när jag åkte hem. Bestämde mig för att bli bättre på allt. Vet inte för vilken gång i ordningen. Svängde in på Ängslundsvägen. Där stod två legender. Markus Qvarnström och PeterNilsson. Den sistnämnde fick med mig på ett varv runt Landsjön. Viggo med förstås.
Avskyr verkligen bortförklaringar om att man är dåligt tränad. Men faktum är att jag inte haft igång klockan sen Vasaloppet. Har tränat fotboll sporadiskt. Men i mitten av mars fick jag känning i baksidan. En känning som hängt i fram till förra veckan. Det har sammanfallit med en separation och allt vad det innebär. Så träningen de senaste fyra-fem veckorna har verkligen varit skral. Totalt 3 timmar. Och de inföll förra veckan. Det är förmodligen bottennotering de senaste 30 åren. Men. PeterNilsson fick med mig. Han på rullskidor. Jag och Viggo på startlinjen på Vistavallen.
Rev av en 3.25-kilometer direkt för att väcka maskineriet. Kändes ändå väldigt bra. Och det gjorde det länge. Insåg att det här kan bära långt. Men vid 10 km precis ballade magen ur. Jag var millimeter ifrån att skita ner mig om man nu räknar sånt i millimeter. Fick gå i några sekunder och tappade lite fart. Men in på 45.30 ungefär. En tid som visar att det finns hopp. Hopp som gör att det var otroligt skönt att gå och lägga sig ikväll. Nu tar vi nya tag. Mot framtiden. Åt helvete med det som varit.
/RD
Nyservad MTB efter allt för många år av avsaknad till service. Ny drivlina, framdäck och ny olja i bromsarna så är jag redo att spä ut löpningen med lite MTB igen!
Tänk att en kväll i april kan kännas precis som en kväll i juni. Då när man tar av sig sin kavaj, sparkar av sig båda skorna och byter om till träningskläder. Jag fick fjäska för chefen för att få några timmar ledigt och så sprang jag iväg till Slottskogsvallen. Banpremiär. Det är något visst med dom första stapplande stegen på tartanen. Doften. Känslan. Det var så varmt att bar über hängde i luften men jag tror alla höll kvar T-shirten av respekt för varandra. De bleka kropparna måste få lite färg innan man vågar visa sig.
20 gånger 400 meter. De första tio varven något trevande för att känna lite på det. Man börjar mogna lite och har lärt sig med åren att mot slutet av ett sånt pass kan man få ångra att man startar för hårt. Men på den andra halvan startade hälles egna kärnkraftverk igång reaktor två och då gick det snabbare. Först några varv på 67 och sedan tickade på ner för varje varv innan vi tillsist avslutade på 63.
Jag är nog inte så dålig som jag tror trots allt. Att hålla jämna steg med kärnkraftverket får anses vara mer än godkänt en såndär kväll i april, han sprang nyligen på 31:15 och där någonstans vill jag också hamna nästa millopp. När nu det blir.
Livet i butiken rullar på. Vi säljer faktiskt skor och inte så lite heller. Alla ska ut och gå eller springa nu när man är arbetslös och framförallt när vädret är som det är. Väldigt roligt att jobba då även om dagarna blir lite slitsamma när man pratar med kunder i ett.
/örnen
Hälle-tåget som tuffade på runt 67-68 sekundersvarv. Vi hade också ett snabbare lik som låg runt 64-65 sekunder, men de killarna gjorde också sub 30 på 10km förra helgen. Skönt att få det bekräftat varje vecka hur långt efter man ligger, så vet man om man närmar sig eller ej. Det kommer det kommer. Tålamod är nyckeln.
Hörs hej!
Podcast
- Holaveden podcast #8 - Johan Sandstedt 2017-06-06Fystränare Johan Sandstedt som tränar Sveriges bästa hockeylag HV71.
- Holaveden Podcast #6 - Andreas Rangert 2017-03-27Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
© 2026 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer